• BettanB

    Utredning efter upprepade missfall osv... Del14

    Ny tråd
    Utredning efter upprepade missfall osv... Del14

    Har du fått upprepade missfall och inte har någon att tala med? Kom in till oss! Här finns också många kloka gummor som sitter på mängder av information.

    Tidigare trådar:

    Del 1. www.familjeliv.se/Forum-7-138/m17369948.html
    Del 2. www.familjeliv.se/Forum-7-138/m20348731.html
    Del 3. www.familjeliv.se/Forum-7-138/m23204477.html
    Del 4. www.familjeliv.se/Forum-7-137/m25833976.html
    Del 5. www.familjeliv.se/Forum-7-137/m28634807.html
    Del 6. www.familjeliv.se/Forum-7-137/m31226031.html
    Del 7. www.familjeliv.se/Forum-7-137/m33915758.html
    Del 8. www.familjeliv.se/Forum-7-137/m36533392.html
    Del 9. www.familjeliv.se/Forum-7-137/m39502920.html
    Del 10. www.familjeliv.se/Forum-7-137/m42548947.html
    Del 11. www.familjeliv.se/Forum-7-137/m45061912.html
    Del 12. www.familjeliv.se/Forum-7-137/m47480735.html
    Del 13. www.familjeliv.se/Forum-7-137/m49518455.html

    Behandlingslista:

    Del 1. www.familjeliv.se/Forum-11-261/m25450137.html
    Del 2. www.familjeliv.se/Forum-7-137/m28382945.html
    Del 3. www.familjeliv.se/Forum-7-137/m31257830.html
    Del 4. www.familjeliv.se/Forum-7-137/m34145521.html
    Del 5. www.familjeliv.se/Forum-7-137/m38034570.html
    Del 6. www.familjeliv.se/Forum-7-137/m41272718.html
    Del 7. www.familjeliv.se/Forum-7-137/m44144604.html
    Del 9. www.familjeliv.se/Forum-7-137/m49914032.html

    Ihopsamlade fakta om missfall och hur man förebygger:

    Del 1. www.familjeliv.se/Forum-7-137/m40119318.html
    Del 2. www.familjeliv.se/Forum-7-137/m43259007.html

    Här finns vi lyckliga som har blivit föräldrar till små mirakelbebisar:

    www.familjeliv.se/Forum-11-241/m47309403.html


    Sorg i BettanMansion.
    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-22 18:54
    De som äntligen fått sina små mirakel:
    www.familjeliv.se/Forum-11-236/m51437697.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-05-27 20:30
    Här kan du hitta "bibeln".
    www.bokus.com/b/0978507800.html
  • Svar på tråden Utredning efter upprepade missfall osv... Del14
  • mojutten
    Fialisa10 skrev 2010-04-14 12:06:06 följande:
    Näe, det här är för vidrigt. Jag är så ledsen för oss allihop, just nu speciellt för Hjördan, Bettan, Pinglan och Humlan. Varför ska vi behöva gå igenom det här gång på gång? Och vad är det för behandling/mottagande vi får från sjukvården egentligen? Det här är ju sjukt. Finns det inga lämplighetstester (eller kanske empatitester) för de som vill jobba med det här? Är det inte heller nån styrande som förstår hur lång tid ett år (eller fler!) av försök är? Eller hur totalt utmattande 3 (eller fler!) missfall är? Samhället måste ju förlora så mycket i sjukskrivningar och att man är för ofokuserad för att göra en någorlunda insats på jobbet.  Jag var på VUL igår för att se hur cytotecbehandlingen gick. Det var som jag misstänkte, den hade inte lyckats. Så nu har jag fått tid för skrapning. Och pga alla väntetider hit och dit har jag räknat ut att vi inte kommer kunna försöka igen förrän i början av juli. Alltså 2,5 månad att slå ihjäl. Hur fasen ska det gå? "Gör något roligt!" brukar ju vara det klämkäcka svaret. Ja, men om man inte tycker att något är roligt längre? Det enda positiva jag kan se är väl att vi nu har försökt i ett år och vi kommer därför äntligen få ta några blodprover i juni. Jag kommer bli vansinnig om de visar att vi kunde ha medicinerat för något från början och sluppit gå igenom allt det här. Å andra sidan vill jag att de hittar något som man kan behandlas för...   Hjördan och Bettan, jag förstår varför ni tar paus härifrån. Gör det. Försök hitta saker som kan distrahera lite. Jag ska börja träna och ska passa en hund lite nu och då, och hoppas att det kommer få tiden att gå och att jag kanske kan börja må lite bättre. De säger ju att det ska vara bra i alla fall. Till er som har lyckats: Stort grattis! Jag kan ärligt säga att jag gläds med er! Ni är ljuset i tunneln, även om tunneln är alldeles för lång. Många kramar! 
    Nej, vad tråkigt Fialisa. Det är för mkt elände men hoppet finns där även om vi alla är utmattade och det är svårt att början om igen och igen. En stor kram till alla som har det jobbigt och även en liten en till alla er andra
  • Fialisa10

    Såg förresten att det var lite frågor om acne och problemhud som jag kanske kan hjälpa till med. Jag fick stora bölder när jag slutade med p-pillrena både i ansiktet och på ryggen, så självklart har acne med hormoner att göra! Blir galen när folk påstår att det beror på oren hud. Däremot så kan det (otroligt nog) bli bättre av vissa produkter.

    Jag gick på en serie ansiktsbehandlingar med AHA (1 gg/vecka i 6 veckor) och köpte en cleansing gel med AHA i plus bra ansiktskräm. Det har gjort världens skillnad! Jag får lite små plitor i ansiktet ibland men inga bölder eller "knottror" längre (produkterna är lite dyra så jag har inte använt dem på ryggen och där är det precis som vanligt). Jag har produkter från Nimue men jag har hört att Dermalogica har funkat för vänner.

    Det kostar såklart en hel del men för mig har det varit så värt det!

  • hammoleket79

    Poppy: Grattis till dottern! Jag kommer ihåg dig, men du kommer kanske inte ihåg mig, jag tror jag gick med i tråden strax innan du slutade skriva i den.

    Pinglan: Hoppas det går bra på ul idag. Gör de inte ett riktigt NUPP-test, så att man får reda på exakt risken för kromosomfel? Det har de gjort alla mina graviditeter som gått till v. 12. Då får man ju en siffra (utifrån bredden på nackspalten, ens egen ålder och kanske något mer) som talar om hur liten chans det är att få barn med kromosomfel. Är chansen större än 1/300, brukar man här (Östergötlands landsting) erbjudas FVP. Vilket jag inte skulle göra p.g.a. missfallsrisken eftersom jag hellre behåller ett barn med Downs syndrom än mister det. Jag har aldrig hört att bredden på nackspalten skulle ha något med överlevnad att göra.

    Fialisa: Förstår att det känns som lång tid att vänta, men det kanske är bättre för nästa graviditet om kroppen får en chans att läka ordentligt. Det tar ju en del på krafterna med missfall och skrapning. Försök hitta på något att göra som tar en massa tid och tankekraft bara, måste inte vara något roligt. Städa ur ett förråd eller källare om det behövs, sätt in gamla kort i album, ge trädgården en ordentligt upprensning nu på våren, eller något annat.
    På mig upptäcktes ma i höstas, i v. 13. Fostren (två) skulleha dött i v 7 eller 8. Jag fick hem cytotec, men det satte igång av sig självt kvällen innan jag skulle ta dem. Jag fick inte ut allt, så det slutade med att blodet bara rann i flera timmar. Och grymt ont gjorde det. Så det blev akutskrapning på natten på sjukhuset. Visst var jag lite rädd, men det gick jättebra. Jag kommer ihåg när de sade att de skulle ha i sömnmedlet, sedan drömde jag en vanlig dröm, och vaknade. Blev förvånad när jag såg på klockan på väggen att det bara gått åtta minuter sedan de sövde mig. Jag mådde mycket bättre efteråt än innan, och hade mindre ont. Så var inte rädd för skrapningen.

    Laban: Grattis till lyckat ul! Hoppas det fortsätter gå lika bra. Jag skulle nog vara mer orolig om det var för litet än för stort. Min är också lite för stor, enligt ul skulle den ha blivit till en dag innan det var möjligt. Men ul-dateringar är inte helt exakta. Är du helt säker på att du verkligen är i v. 11+0? Jag fick en datering via vul i v. 8 (eg. v. 9?), och sedan blev jag framflyttad en hel vecka på ul i v. 12+4 (som visade sig vara v. 13+4).

    Beklagar alla er andra som fått missfall igen, önskar så att det ska gå bra för alla.

  • Laban82

    Hemmoleket: Jag kan va en vecka längre men tror verkligen inte det. Men jag har hört att barnen kan bli lite större då man äter kortison, men vet inte om det kan synas i så här tidig graviditet redan och med så liten dos som jag ändå har. Nå som du säger skulle vara dö orolig om den var lite för liten så hellre att den är lite större

    Livet är så jäkla oretvist och mitt hjärta är med er Hjördan, Pinglan, Bettan och Humlan. Men tänk på min historia 7 jävla missfall, har en gång fått se ett pickande hjärta.... det lilla pyret dog en vecka senare andra graviditerna har varit 1 ofostrig, 5 kemiska missfall.
    Jag håller tummarna för er alla. Det är värt kampen.

    Kram♥

  • Pinglan83

    Hej,

    Var på VUL igen idag och Pyret lever och fortsätter att växa. Idag var h*n dessutom väldigt livlig. Har bestämt mig för att inte ta ut nåt i förskott angående den breda nackspalten så vi ska njuta av detta nu så får vi se på NUPP ultraljudet som vi har inbokat den 29 april hur det ser ut. Fram tills dess har vi en liten som lever om där inne och är glada för det.
    Tack alla för era tankar och tummar jag vet inte vad jag skulle göra utan den här tråden.


    Kramar


    Pinglan


    Hoppet är det sista som överger människan
  • mojutten

    Härligt Pinglan, en livlig liten rackare. Det låter som en bra strategi,och jag fortsätter att hålla tummarna-

  • Odetta

    UNDERBART PINGLAN! *kram*

    POPPY: Jag tror jag minns dig Grattis till bebisen, du ger mig hopp!

    HJÖRDAN, HUMLAN OCH BETTAN: Stora kramar till er underbara kvinnor! Fan för allt elände!!! *bamsekram*

    ALLA ANDRA:
    Kramar till er med!!!! *kraaaaam*

    ego:
    inget nytt här inte. Dag 12 av den nya cykeln, väntan på ÄL och väntan på första besöket om utredning om 2 veckor...väntan väntan väntan. som vanligt med andra ord.


    ♥ Av drömmarna skapas morgondagens verklighet ♥
  • Längtan efter liten
    Fialisa10 skrev 2010-04-14 12:06:06 följande:
    Näe, det här är för vidrigt. Jag är så ledsen för oss allihop, just nu speciellt för Hjördan, Bettan, Pinglan och Humlan. Varför ska vi behöva gå igenom det här gång på gång? Och vad är det för behandling/mottagande vi får från sjukvården egentligen? Det här är ju sjukt. Finns det inga lämplighetstester (eller kanske empatitester) för de som vill jobba med det här? Är det inte heller nån styrande som förstår hur lång tid ett år (eller fler!) av försök är? Eller hur totalt utmattande 3 (eller fler!) missfall är? Samhället måste ju förlora så mycket i sjukskrivningar och att man är för ofokuserad för att göra en någorlunda insats på jobbet. Jag var på VUL igår för att se hur cytotecbehandlingen gick. Det var som jag misstänkte, den hade inte lyckats. Så nu har jag fått tid för skrapning. Och pga alla väntetider hit och dit har jag räknat ut att vi inte kommer kunna försöka igen förrän i början av juli. Alltså 2,5 månad att slå ihjäl. Hur fasen ska det gå? "Gör något roligt!" brukar ju vara det klämkäcka svaret. Ja, men om man inte tycker att något är roligt längre? Det enda positiva jag kan se är väl att vi nu har försökt i ett år och vi kommer därför äntligen få ta några blodprover i juni. Jag kommer bli vansinnig om de visar att vi kunde ha medicinerat för något från början och sluppit gå igenom allt det här. Å andra sidan vill jag att de hittar något som man kan behandlas för...  Hjördan och Bettan, jag förstår varför ni tar paus härifrån. Gör det. Försök hitta saker som kan distrahera lite. Jag ska börja träna och ska passa en hund lite nu och då, och hoppas att det kommer få tiden att gå och att jag kanske kan börja må lite bättre. De säger ju att det ska vara bra i alla fall.Till er som har lyckats: Stort grattis! Jag kan ärligt säga att jag gläds med er! Ni är ljuset i tunneln, även om tunneln är alldeles för lång.Många kramar! 
    jag håller fullständigt med dig. detta är förjävligt...
    och jag förstår folk som tar pauser från trådar.jag har själv gjort det från olika trådar.
    jag är med i en annan tråd för oss med 3 mf eller fler som fick det första augusti 08 - jag är den enda kvar i tråden som inte är gravid!! man blir förbannad sammtidigt som man verkligen glädjs åt för alla andras skull..

    ja tunneln är lång men vi får inte glömma att tiden räknas ner och snart är det vår tur. klockan ska bara ticka ner på 0. för varje dag som går kommer vi ett steg närmre bebis...

    stor kram till er allla..
    Längtan efter liten är stor
  • Vilja våga kunna

    Hej.

    Tänkte hoppa in här, lite försiktigt. Jag är inte jätte aktiv här för jag blir så lätt påverkad av allt som skrivs så ibland orkar jag inte. Men man behöver nånstans att prata ibland.

    Vi har försökt sen dec. 08. Fick ett mf i v.7 i mars 09 och nu ett andra mf i april 10. Vi anmälde oss till utredning i början av feb 10, har inte fått nån tid för den och vet inte hur de gör nu när vi fått mf igen. Ska prata med dem om det på torsdag då får jag också svar på blodprovet från mf.

    För ett antal år sedan, i en tidigare relationen, blev jag också gravid men valde att avsluta den graviditeten. Det som stör mig lite är att även den gången blev jag gravid i feb-mars precis som vid de senare gångerna. Man börjar ju undra om det är enda tiden på året som det funkar för mig!? Och isf så har jag ett låååångt år av väntan framför mig...
    Nån som varit med om nåt liknande?

    Vi har även bestämt oss för att försöka kolla äl lite bättre då det verkar som om jag har äl senare än vad jag trott. Problemet är att jag har så olika jobb tider och svårt att hitta en tid på dygnet som jag kan testa vid. Nån som har nåt bra förslag. Det bästa för mig skulle vara om jag kunde testa vid 22 på kvällarna men med de tester jag har provat tidigare står det att man helst inte ska testa efter 20 på kvällen. 

    Inser att jag kanske verkar oinsatt för att ha försökt så länge men är väldigt rädd för att bli för manisk. :) Alla önskar vi väl att det ska vara enklare än så...

Svar på tråden Utredning efter upprepade missfall osv... Del14