Utredning efter upprepade missfall osv... Del14
Sissela och Mula - stort grattis, vilka underbara julklappar ni har fått. Själv längtar jag efter mitt lilla påskägg
Sissela och Mula - stort grattis, vilka underbara julklappar ni har fått. Själv längtar jag efter mitt lilla påskägg
Jag sticker fortfarande i magen (v 27) men den var ganska rund och go redan innan lilla Vera flyttade in så det går bra. Jag hade hemska blåmärken de första månaderna men nu får jag dem sällan. Jag sticker dock ganska långt ut på kanterna då jag tycker det gör mindre ont där och byter sida varje dag.
TT - spännande med bara dagar kvar! Äntligen ska du få träffa ditt lilla barn.
Annica - grattis till hjärtat, ett mycket bra första steg
Vilaa, jag har aldrig upplevt ångest. men jag blev skakig och hade svårt att sova de första veckorna.
Jag har upplevt att många BM inte vill lyssna på hjärtat innan v 16-17 utan har då hänvisat till VUL/UL
Grattis till plusset!
Kikade in lite i er tråd och såg att det var flera som var på G med nr 2, det tycker jag är jätteroligt.
Skriver det jag skrev i A Beer tråden här också:
3D ultraljudet idag som bara skulle vara en mysig smygtitt på lilla Vera gick inte så bra.
Till att börja med så gömde hela hon sig bakom händer och fötter och vägrade flytta på sig så barnmorskan valde att göra lite mätningar och en anatomikoll så länge för att se om hon skulle komma på bättre tankar.
Hon frågade ganska mycket om RUL och om vi var inbokade på några specialist UL framöver så vi blev lite fundersamma. Efter en stund när hon hade kollat runt och visat alla delar så berättade hon att hon bara kunde hitta två kärl i navelsträngen istället för tre som det ska vara. Det är i första hand associerat med hjärtfel så hon spenderade ganska lång tid på hjärtat men kunde inte se några konstigheter. Hon tyckte dock att vi skulle ta upp det med BM och se till att få ett specialist UL för att kolla igenom lillskruttan ordentligt.
Vi har nu läst massor och tydligen så är 25% av bebisarna med det här problemet drabbade av någon form av missbildning eller kromosomavikelse (främst trisomi 13 och 18, båda dödliga). Det är även kopplat till ökad risk för att barnet ska dö i magen eller bli tillväxthämmat.
Det är verkligen en oro jag känner att vi inte behövde efter allt som har varit. Min BM är dessutom ledig på fredagar och måndagar så jag får vänta tills på tisdag innan jag kan prata med henne.
Det blev aldrig några bilder men vi fick en ny tid om 2 veckor för att se om hon var mer samarbetsvillig då.
Cia - vi körde egna ägg och donatorspermier i januari i New York och då visade det sig att jag hade hamnat i ett för tidigt klimakterium och fick skruttägg och ett minus så nu senast blev det dubbeldonator i soliga San Diego. Jag har kört efter Dr G:s rekommendationer hela grav men inte haft så mycket kontakt utan skickat prover till USA och fått min behandling här i Sverige på de recept jag redan hade från tidigare IVF:er som slutade i minus.
mn86, det var klart värst fram till v 12 då vi gjorde kub/nupp och de kollade igenom lilla Vera lite mer än man kunde på de tidiga VUL och hon såg ok ut. För mig släppte en stor del av oron efter RUL och när jag började känna henne sprattla varje dag. Nu har ju tyvärr oron kommit tillbaka iom problemet med navelsträngen men det hade ju varit 1000 gånger värre om jag inte kunde känna henne väldigt ofta.
Jag har poppat mycket till Robyns Indestructable. Hon sjunger om någon kille och jag om lilla Vera och det blir så rätt: "I'm gonna love you like I never been hurt before - I'm gonna love you like I'm indestructable"
Man måste någonstans våga vara glad och njuta också.
Ingen kallelse än och inser nu att det är försent att ringa och fråga. Hoppas den kommer med posten idag.