Tack bettan 
Ninnin, jag glömde att jag även gjorde en hysteroscopy i Aten som jag tror gjorde hela skillnaden när det gällde att plussa igen. Hade massor med ärrvävnad i livmodern efter alla missfall. Gick på ca 25.000:- men värt varenda krona.
LillaD, det är alltså fördrivning av Kay Pollack min kropp ägnar sig åt. Har haft migränen från helvetet i 24 h. jag brukar kunna sova bort den men nu hjälper inget alls.
Hoppas alla har en bättre fredag än mitt huvud!
Jag har ätit trombyl hela tiden när jag har försökt. Bara gjort upphåll när det har varit extra långt mellan IVFerna, så om jag gjorde hemmaförsök skulle jag knapra tills jag lyckades och kom till v 31.
Det är ingen fara att vara lastgammal heller, nu är jag ju inte 100 år ännu men jag har ju hunnit gå från att vara typ yngst på IVF kliniken här hemma till äldst av alla vänner som inte har barn. Men nu är jag yngst igen när jag hänger med ÄD tjejerna (eller tanterna) i USA för de flesta där är mellan 40-50, någon är tom 53. Livet blir inte alltid som man har tänkt sig, men barn hoppas jag att vi alla får på en eller annan väg oavsett hur gamla eller unga vi är.
a80 - du är strong som gör det igen. har svårt att tänka mig att min man skulle lyckas övertala mig till ett syskon om vi nu lyckas få ett barn. Lycka till på fredag!!!
Här kommer en annan intressant studie, dock inte om immunologiska orsaker men om insidan av livmodern och lite gammal fin TLC. Skulle min gamla MVC kunnat få läsa.
http://www.sciencecodex.com/removal_of_fibroids_that_distort_the_womb_cavity_may_prevent_recurrent_miscarriages
Det stämmer lillaM. Nu hade jag inga fibroids men ganska mycket död vävnad som man tog bort. De gjorde även implanteringssnitt i slemhinnan vilket har ökat gravidfrekvensen i någon grekisk studie.
Det är nog jättebra och gå och prata med någon om man inte riktigt kan glädjas åt graviditeten pga av oron. Jag måste vara lyckligt lottad eller bara sjukt naiv för jag oroar mig knappt längre (v13 + 3). Visst kommer det stunder när oron smyger sig på, tex efter en mardröm jag hade där jag tappade bebisen eller när jag får väldigt ont men det är inte ens varje dag längre. Och oron går över ganska fort.
Däremot så har jag inte bondat med bebisen som jag har gjort tidigare, jag är glad men inte så där kär. Ibland är jag rädd för att det beror på att det är en donatorbebis, men min man tror att det är för att jag ändå inte riktigt tror på att det faktiskt ska bli ett barn den här gången.
Ninnin, det är en hel hög med blodprover. Om du är intresserad så rekomenderar jag att du läser den här FAQ:n om behandling, prover och diagnoser:
www.fertilityfriends.co.uk/forum/index.php
Där kan man få tips på de "level 1" prover som man kanske kan få sin vanliga gyn att ta. "Level 2" analyseras bara i USA så de kan du inte ta hemma.
Kliniken där även priser mm finns:
www.fertility-academy.co.uk/
De är inte så bra på mejl och du måste boka en konsultation för att få svar på dina frågor. Jag tycker därför att det smidigaste är att åka dit med alla sina provsvar och historia och gå igenom den på plats och samtidigt lämna alla prover. De tar på både dig och din man.