Inlägg från: Mrs Firren |Visa alla inlägg
  • Mrs Firren

    30+ som väntar/har fått syskon, del 8

    chiqita skrev 2013-10-22 19:56:15 följande:
    Så skönt att höra att fler gör som vi. Vi har nog också gett två val ganska länge när jag tänker efter fast numer mer medvetet liksom. Jag tror att barn blir mer självständiga när de får vara med och bestämma. Kan tänkas att utlärningen var lite annorlunda när vi var små..   Firren: Jo det där med att vilja göra saker själv har vi jobbat en del med. Främst då att hon sagt "men jag ville ju göra ..." Då har vi fått jobba med att förklara att man inte kan säga vad man ville efter att något gjorts, utan att man måste säga till innan. Vi försöker komma ihåg att fråga henne om hon vill öppna/stänga/bre/hålla etc men ibland gör man bara, framförallt när vi har bråttom med något då är det lätt hänt att saker går av rena farten så att säga. Men visst är det positivt att hon vill göra själv, fast vi kan ju som sagt inte läsa tankar och vårt prat har gett lite resultat för nu frågar hon ofta innan vi har gjort något. Nästa sak vi jobbar med är att hon ska fråga snällt och inte bara snäsa eller gnälla fram vad hon vill.  
    (¯`°? Vår snutta kom 2/7-09, lillebror 2/4-2012.. *kärlek* ?°´¯)

    Det du säger påminner om en grej som vi pratade om i samband med vårt senaste strategisamtal här hemma, nämligen att kommunicera mera. Jag är en sån som kommunicerar mycket, alltså inte bara pratar utan också frågar och lyssnar, Mr F är inte lika mycket för att göra så. Varför prata om man inte har nåt att säga, typ? Men gentemot D vill jag hävda att mycket tjafs kan undvikas om jag berättar vad som ska hända, frågar om han vill delta och hör hur han vill göra. Det är ingen stor grej, jag bara berättar och frågar samtidigt om jag eller D ska ta fram hans tallrik, om han vill hämta bestick själv eller om jag ska göra det, vill han ha jordgubbssylt eller äppelmos på gröten och ska han i så fall hämta den själv eller ska jag göra det? Jag kan också vinkla det så att det jag säger blir uppmaningar för då svarar han oftast med ja eller nej ifall han vill hjälpa till/göra det jag frågar om.
  • Mrs Firren

    Mosing - Jo, det som jag och barnpsykologen pratade om var att jag upplevde att D och jag hade väldigt mycket konflikter, framförallt på vardagmorgnarna och i vissa situationer på eftermiddagarna. Jag beskrev situationerna och det kunde t.ex. handla om att få på sig kläderna på morgnarna innan vi skulle iväg till fsk, både vanliga kläder och sen ytterkläderna. Då lyfte hen först fram detta med mina förväntningar på D i dessa situationer. Jag vet att D har svårt att koncentrera sig och jag visste även då att han de facto inte kunde ta på sig alla kläder själva, dra upp dragkedjor m.m., då kan jag ju inte heller ha de förväntningarna på honom och situationen. Visst jag skulle klä på Både S och mej själv och det vore jävligt skönt om D kunde klä på sig själv och så klar i hallen och redo att ge sig iväg samtidigt som vi var klara, men han funkade inte så och då går jag in i situationen med "felaktiga" förväntningar och självklart blir det då tjat, gnäll, stress och annat. Om jag däremot tänker realistiskt på situationer och tänker igenom vad D klarar, hur han brukar bete sig och hur situationerna brukar bli så kan jag gå in i situationen med bättre förväntningar och tjatar jag inte lika mycket och blir inte lika arg, och D blir inte lika arg eller ledsen heller. Faktum är att allt flyter mycket bättre om jag har realistiska förväntningar eftersom jag vet att jag ev måste hjälpa honom och stötta honom i t.ex. påklädningssituationerna. Det var det ena. Det andra var att inte ha för höga krav, precis som du varit inne på. Jag vet ju innerst inne vad mitt barn klarar i vissa situationer och ska försöka att ha mer realistiska krav på honom, inte jämföra med andra barn eftersom alla är olika. Det hänger ihop med mina förväntningar på olika situationer.

  • Mrs Firren

    Mosing igen - Sen var det det där med bildschema. Du kan säkert googla det och få bra tips. Vi använder det inte hemma än men planerar att köra igång det. På fsk använder de sig av det eftersom det är ett stöd för alla barn. Men om jag förstått principen rätt så tar man bilder av flödet man vill beskriva och sätter upp bilderna i en lodrät rad. Ofta har man ex kardborre på baksidan av bilderna för att man ska kunna växla dem enkelt, men det är ju inte nödvändigt om situationen man vill beskriva eller schemat för dagen alltid är densamma. Ett morgonschema hemma hos oss skulle kunna ha de här bilderna: kissa på toan, ta av sig pyjamasen, ta på vanliga kläder, sätta sig vid köksbordet, äta frukost, bära bort sin tallrik, borsta tänderna, klä på sig ytterkläderna, gå ut. Jag skulle kunna tänka mig att man ska ha ett visst max antal bilder för att det inte ska bli för mycket på en gång, eller flera bildscheman beroende på var situationerna händer. Man kan ju också bryta ner situationer i mindre beståndsdelar, ex påklädning av ytterkläder: ta på fleecetröja, ta på sockar, ta på utebyxor osv. Jag är dåligt insatt i teorin bakom bildscheman, kanske pedagogerna på förskolan har någon input eller Johlinn kanske har erfarenhet av detta? När jag tänker på saken borde ju absolut pedagogerna på fsk kunna hjälpa dig/er för att göra hämtningarna lättare även om tröttheten är den stora boven. De borde kunna fråga en specialpedagog om tips om inte annat.

  • Mrs Firren

    Vi5 - Tack! Och vad spännande!! Heja heja bebisen.

  • Mrs Firren

    Mosing - Hur går det på förskolan med påklädning, alltså när du inte är där, fixar han det själv då eller hjälper personalen? Det är annars ett tips att snacka med personalen så att de tränar just påklädning specifikt, alltså att T tränar på att klä sig själv. Vi la nästan ner den träningen ett tag hemma eftersom det blev så himla infekterat och D vägrade ens lyssna på instruktioner och vi fick inte peta på hans grejer för att visa. Det blir inte alls samma tjafs med pedagogerna utan på förskolan har han kunnat träna med deras hjälp. Nu kan han klä på sig helt själv och det är i inte vår förtjänst även om vi numera faktiskt kan få hjälpa och visa ibland - om vi utgår från "Du kan det där själv, säg till om du vill ha hjälp."

  • Mrs Firren
    johlinn skrev 2013-10-23 10:46:55 följande:
    Cilla - intressant och skrämmande inslag! Många som lider i skolan av att vara annorlunda. Skön inställning hos läraren dom intervjuades, att det som är bra för Autister är bra för alla barn, det tycker jag verkar stämma om mycket!

    Nu har jag inte sett inslaget än men hakar på det är om "bra för alla barn". Precis det säger våra pedagoger om både TAKK och bildscheman och kör det rakt av med alla. Bildschemat införde de i höstas på storbarnsavdelningen eftersom det skulle vara bra för alla de uppflyttade barnen nu när nya rutiner och annat skulle implementeras.
  • Mrs Firren

    Fantastiskt Vi5!! Stort, stort grattis till er nyaste familjemedlem!

  • Mrs Firren

    Lia - Grattis till bebisen! Förstår ev oro kring sonen men förstår av de andras ord att han förhoppningsvis kan bli okej i fötterna.

  • Mrs Firren

    Vi5 - Våra barn har också sovit mycket på sidan. Det började redan på BB när personalen la D så, sen fortsatte vi bara. Vad skönt att ni fått komma hem! Hoppas att amningen flyter bättre för varje dag och att bebisen får bättre tag även om hon är otålig. Och att du kan sova mer framöver. Förstår dock att du blir hemskt orolig av kräks i halsen.

  • Mrs Firren

    Uppi - När vi försökte få första barnet käkade jag rosenrot både för att få upp energin och för att öka fertiliteten. Jag har svårt att säga om det hjälpte, gravid blev jag men det kan ju ha varit ett sammanträffande. Jag har inte fått träning på recept om vi snackar recept från doktorn, men en av anledningarna till att jag tagit tag i träningen denna gång är för att min läkare beordrade motion varje dag för att få ner blodtrycket som är högt sen senaste graviditeten. En annan stor som jag märker nu när jag kört ganska intensivt en månad är att humöret och orken/energin är så mycket bättre. Jag har varit rätt sänkt humörmässigt sen Stella kom men kan känna att träningen tillsammans med mindfulness och lite andra strategier är helt rätt väg för min del. Så prata med din läkare så kanske hen kan fixa recept på motion. Nu tränar jag mest inne (cyklar dock ute en timme om dagen) men forskning visar ju ett tydligt samband (nej, jag har ingen källa på rak arm) mellan utevistelse, utemotion och ökat psykiskt välmående.

Svar på tråden 30+ som väntar/har fått syskon, del 8