30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Vi5 - Jag var öppen 5 cm båda gångerna. Det var ingen igångsättning utan allt gick av sig själv, förutom att de då ville snabba på processen lite med att ta hål på hinnorna.

Asap - Bebisinsatsen i tripptrappen är istället för bygeln har jag fattat det om. När vi köpte Ds TT ingick det bara bebisinsatsen som är av plast, alltså ingen bygel alls. Till Ss TT som är av äldre modell har vi dock en bygel. När jag skulle köpa ny läderrem till den bygel stod det att varan skulle utgå ur sortimentet så jag vet inte om det är så att TT slutat med bygeln och bara har plastinsatsen numera, eller om det bara var nåt som gällde för den webshopen.

Vi5 - Jag blir fundersam när du beskriver det som att du skulle behöva välja mellan hinnsvepning och att ta hål på hinnorna. I mina ögon (utifrån min erfarenhet av att ta hål på hinnorna) så har de sakerna inte alls med varandra att göra, det ena utesluter inte det andra. Min erfarenhet av att ta hål på hinnorna är att det gör man under en etablerad förlossning, att man är öppen flera cm (fem för min del) och har regelbundna värkar. Jag har, precis som du skrivit, uppfattat hinnsvepning som något som kan komma flera dagar innan. Jag förstår inte hur du menar att du skulle behöva välja endera, när du kan få båda? Eller vad är kruxet just där? Eller har jag fått saken helt om bakfoten? Jag förstår att du ev vill vänta med hinnsvepningen till efter helgen, men att ta ställning till om de ska ta hål på hinnorna eller ej behöver du ju inte gör än? Om det inte är så att man använder den metoden för att sätta igång förlossningen från scratch s a s, utan några värkar alls. En sån igångsättning vet jag inget om men är det det du menar?

Asap - Det jag menar är mer än ett ryggstöd, det är en front i plast också. Jag klipper in en länk, hoppas det funkar. www.stokke.com/en-se/highchair/tripp-trapp/accessories-range/baby-set.aspx

Vi5 - Stackars liten! Och vilken osis med tanke på allt annat som är på G. Hoppas att allt reder sig till det bästa trots allt. Hoppas du kan hålla oron för bebisen i schack, annars är det ju bara att ringa, som de andra säger. Vår D kräks också alltid av feber numera, det började för ett par år sen.

Vi5 - Stort lycka till idag! Jag hade precis sån kramp du skriver om under krystningen vid första förlossningen. Men jag sa bara att jag hade kramp, BM frågade var, jag pekade och så rätade hon ut benet rakt ut och krampen släppte. Jag tycker det låter konstigt om din bm bara höll fast benet, kramp gör ju asont (ja, till skillnad från förlossningen dårå ;-D) och jag förstår att du hade problem att koncentrera dej. Hoppas du slipper krampen och att allt går jättebra idag!

Mosing - Jag känner igen klädtjafset på morgnarna och det andra du beskriver. Jag funderar på rak arm ifall ett bildschema skulle kunna lösa underlätta situationerna? Jag vet ju att det kan funka bra för alla barn även om de inte har funktionshinder. Jag vet dock inte om det skulle vara lönt om nu tröttheten är det stora problemet. Annars tror jag att samma rutiner varje dag tillsammans med bildschema kan tydliggöra förväntningarna för barnet, samtidigt som det kraven landar på en lagom nivå. Just detta med lagoma krav var en av nyckelgrejerna vår barnpsykolog tipsade om när D krisade så smått runt årsskiftet. Tillsammans med att man som föräldrar går in i situationen med vettiga förväntningar, dvs om du veeet att barnet brukar ha det jobbigt i vissa situationer, agera då utifrån detta och förvänta dej inte underverk, var förberedd på hur det realistiskt kommer att vara i vissa situationer. Rörigt? Ska precis iväg och hämta barn men jag kan förklara mer ikväll om det behövs.

Chiqita - Vi använder oss också av två val ibland. Det funkar bra ibland, ibland inte alls och D kommer inte till beslut ö h t. Det är speciellt när han ändrar sig fram och tillbaka och hur det än blir så blir det fel. Skitjobbigt, så ibland säger vi bara "så här blir det", trots att han hade två val från början. Sen kan vi vara auktoritära också och inte ge val alls, det beror på situationen. En grej däremot som seglat upp för nån vecka sen är att D vill göra mer och mer och svårare grejer själv. Vi tror att två månader på storbarnsavdelningen börjat göra tydliga avtrycka, och det är superbra. Samtidigt har vi svårt att hejda oss när vi vill "hjälpa till" eller "köra över", med resultatet att D hakar upp sig rejält alt börjar om från från steg ett, vilket är sjukt irriterande. Så vi har bestämt oss för att mer försöka applicera tanken "det kompetenta barnet" och lita på att han fixar det han vill göra, samtidigt som vi säger "Säg till om du vill ha hjälp." Ibland ber han om hjälp, ibland inte, men faktum är att han klarar mycket mer än vi tror/trott. Så nej, jag tycker inte ni gör fel utan att ni gör helt rätt. Kör på!