30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Cissi - Det var inte okänsligt att inte kommentera första varvet, men jag uppskattar dina ord.

Man råkar få barn som VILL sluta amma vid en viss punkt. Jag kan inte komma på att jag har gjort något för att styra upp den biten utan det har gett sig själv, men det är nog väldigt olika hur barn är när det gäller det.

Hormonstinn - Joel (så fint!), Joar, Joen...

Lika frågande jag.

Joakim, John, Jon

Slutet av 80-talet? Då gjorde jag stan osäker - inte så konstigt att jag inte minns barnprogram från den tiden.

Sara - Absolut lyx men inte ett problem i egentlig mening. Jag gör ju inget för att försöka få honom att fortsätta amma utan låter det ske. Men visst är det lite vemod inblandat. Och en stor förändring - tänk att den här kroppen ska bli fri från gravid- och amningshormoner. Vem är jag utan dem liksom.

Hårt hållna tummar här, Fisken!

Dupera ABBA! Det fick mig att undra ett tag faktiskt!

Och grattis N förstås!

Nu framme på jobbet...

Nej, Anna! Nu gråter jag nästan. Jag är så ledsen för din skull. Varmaste kramen!

Fisken - Så skönt att det såg bra ut hos dig!

Emmli - Hej! Vad kul att se dig igen! Du är självklart alltid välkommen att skriva. Vi har också haft "problem" med att T varit för snäll mot R. Det var väldigt länge som R kunde göra mer eller mindre vad som helst på T utan att hon gjorde något mer än på sin höjd ropade lite på hjälp. Nu när R snart blir två och ett halvt har det rättat till sig lite. Det är som att T nu märker att R inte är så försvarslös (*harkel* R är liten och späd men tuff och hård som en rugbyspelare så försvarslös är hon då rakt inte) så nu kan hon ge igen. Men det är fortfarande R som är betydligt mer på T fysiskt än tvärtom. Både T och R är dock väldigt snälla med E, men det lär väl ordna upp sig när han blir större och mer stabil.