30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Sofia: Hoppas att fostret mot alla odds har vuxit vid nästa kontroll och bara "är trög i starten". Med G blev jag tillbakaflyttad en vecka på Vul, och det satt kvar på alla mätningar fram till RUL - trots att jag visste när han blivit till.

Barba: Grr ! Jag blir också galen på min man när hans brist på planering eller förmåga till eget tänkande går ut över barnen.

Galia: Vet att min mamma led av illamående och kräkningar när hon väntade mig och tvillingsyrran. Hon fick tipset att äta kex (tror det var salta kex, men kan tyvärr inte kolla med henne längre) innan hon gick upp på morgonen. För henne fungerade det bra, förutom smulorna i sängen .

Tiidej: Har ni funderat på en vävd sjal eller bärsele? Lucas föddes i april, och i början fungerade trikåsjalen jättebra för oss. Men sommaren 2009 blev ganska varm ganska tidigt, och då köpte jag en vävd sjal. Den är ju egentligen inte tänkt för så små barn, men jag tyckte att den fungerade bra. Maken hade en "Baby Björn Active" som han använde från det Lucas var nästan nyfödd, och inte heller han fick något ryggont. Den har en ryggplatta och möjligheten att ställa in remmarna ganska exakt efter hur men "är funtad" - och nu tror jag Baby Björn dessutom har någon ny modell som ska vara ännu bättre.

Hmm, kommer inte ihåg vad min heter (och kan inte komma upp på vinden att titta just nu), men kolla in på "sjalbarn,se", där tror jag det finns en massa länkar till olika tillverkare.
Min sjal knyter man iaf precis som en trikåsjal. Jag använder den inte längre, så om du vill kan du kanske låna och se vad du tycker?

Persefone:  Grattis  härinne också!

Liro: Både när Gabriel och Lucas var nyfödda föll det på makens lott att ta dagens disk. När de blev lite större körde vi varannan dag - och det gör vi fortfarande. Numera är det nattning av barn och disk varannan dag och "ledigt" varannan. Funkar bra för oss iaf. Och jag förstår precis vad du menar med att man inte kan ha en "sjukdag" som mamma. I nyårshelgen fick min man något kör med magen så att han var helt sänkt. Då fick jag ta både dagar, nätter och morgnar. I går kväll ramlade jag av hästen på ridlektionen och slog i svanskotan. Gissa vem som ändå fick gå upp till Lucas flera gånger i natt, eftersom "det var min natt"? Men jag är nästan mest arg på mig själv som gjorde det istället för att kräva att maken skulle gå upp...

Sarahkka: Jag kände rörelser väldigt sent med Gabriel (vecka 20+ tror jag) eftersom jag hade moderkakan i framvägg. Med Lucas hade jag moderkakan i bakvägg och kände därför rörelser tidigare.
Och det där med vad man "ska" känna eller vad som "ska" hända andra graviditeten jämfört med första stämmer inte alltid. Andra förlossningen "ska" ju t ex gå på ungefär halva tiden mot första. Men neeej då. Inte här inte .

Fisken: Grattis till sprattel i magen ! Underbar känsla som jag önskar att jag fick känna igen.

Barba: Usch ! Jag förstår att när det "samlar på sig" med missnöje, irritation mm - och man känner att man inte har så mycket känslor kvar, då blir det en jättejobbig situation att leva i och reda ut. För mig och P gick det ju aldrig så långt, men för oss fungerade familjerådgivningen jättebra. Att prata med någon utomstående, som kan ge en annan infallsvinkel, var guld värt i att kunna se var vi hade problem. Men, det gäller ju att man har förtroende för den personen också.
När det gäller fyrhjulingen: Vet din man om att om något händer när barn kör fyrhjuling är det oftast inte ett arm- eller benbrott som blir resultatet - utan ryggskador, huvudskador eller döden? Det går fort, och är oftast är det ett träd eller dylikt i vägen . Urdumt att ens tillåta det!

Systernorr: Att man kan se på magformen vilket kön bebisen har stämde på mig första gången, men inte andra. Första graviditeten stod magen rakt ut, och jag ökade inte alls över höfterna. Andra gången var det t om många som talade om för mig att det syntes att jag väntade en flicka (bred över baken, vad är det!), men det var ju en Lucas därinne .

När det gäller nattning var det stört omöjligt för P att natta G när han var liten - tills dess att jag inte var hemma en kväll. Då fanns det helt plötsligt ingen möjlighet för P att lämna över till mig, och sedan dess har det funkat. Verkar vara en bra man jag har .

Kort sammanfattning:

Kommer ihåg "Urcellen Ellen" (älskade den, och tycker ofta att spädisar i overall med huva liknar hennes outfit ). "Tårtan" gillade jag inte så mycket (men gjorde ett specialarbete där vi bl a intervjuade en av de som var med angående musik). "Vilse i pannkakan" hatade jag (var rädd för "Storpotäten"), men storasyster gillade den - och det var hon som bestämde.

Snurrande barn har vi också hoppat över här hemma. Men ett barn som ålar (fort) innan han kunde sitta har jag haft. Som förstagångsmamma dessutom .

Här sov G ganska sent på kvällarna när han var pytting. Sedan kom jag av en slump på att han ju sov mycket bättre om han fick äta "för natten" vid 20-tiden inne i sovrummet. Lucas var redan "förprogrammerad" på Gabriels ungefärliga tider, så där har det aldrig varit något "nattsudd". Nu går båda och lägger sig vid 19, men somnar väldigt olika beroende på dagsform.

Har säkert glömt hälften, men det får vara bra så .

Jag med, och jag är inte heller äldst .

Ska förövrigt "joina" snarkpartyt som pågår i min och makens säng nu . Pojkarna somnade i vår säng, och jag tänkte gosa ner mig i mitten ett tag. Får se om maken flyttar barn eller väljer en av barnens sängar när han ska sova (när han kommit hem).