Mosing, även jag undrar vad ni givit dem för medel?! 
Langa gärna över lite till vår morgonpiggis.
Kate, mycket bra att du skalar bort kurs och att du säger ifrån om helger och kvällar! Det gäller att hushålla med energin när det är mycket runt en. Har ni fått något mer besked om din pappa? Är han kvar på sjukhuset? Låter bra med vilodag idag!
Lia, jag undrar också om bebis har anlänt!?
Kate, om det "bara" vore lite dammråttor skulle jag inte klaga så mycket Problemet är att vi båda är rätt slarviga och när det börjar förfalla så blir det bedrövligt överallt.
Gabi, fy för tre järntabletter om dagen 
är det niferex el liknande mår man ju inget vidare av den dosen. Jag mår illa av en...Hoppas du får upp värdet lite.
Stramalj, så klart vi delar på Resandes höga bt. 
Var det inte någon mer som hade lite högt?! Men fy stackars dig som har ändå lägre än jag!!!
Jo, vi har lite priolista men mest i mitt huvud, maken skrattar mest åt mina listor och tycker att det är viktigare att vi vilar och han vill mest att jag ska lära mig att ta det lugnt, och tycker att det är ohälsosamt av mig att "alltid" ha svårt att bara vara. Han har ju rätt med, men jag tycker ändå man kan ha lite högre standard. Och jag mår dåligt vid tanken på att någon kan tänkas behöva komma hit med kort varsel och behöva gå runt i vår röra...
Och ska vi kompromissa får jag verkligen dra ner på mina önskemål Maken har dammsugit uppe och nere och tycker att det ihop med att ha plockat upp och ner disk är en fantastisk insats som man behöver vila hela helgen efter, medan jag tycker att det liksom är minimum vad ett hushåll behöver göra en lördag. Vi är rätt envisa båda två också så han är lika svårkompromissad som jag. Men jag ska se om jag kan få honom att gå med på ditt listförslag, som jag tycker är utmärkt
Resande, jag tror man vänjer sig lite, och anpassar sig. Jag reser mig tex lite i taget. Och hastiga rörelser var det länge sedan jag gjorde några Bm sa att i vanliga fall brukar man rekommendera motion, men set verkar inte vara något för varken mig eller Stramalj just nu
Är det skönt att vara hemma? Funderade förresten också på att jag hört många, där förlossningen gått så snabbt i öppningsskedet som din, att det är en fruktansvärd upplevelse och att smärtan blir mycket värre. Du har inte sagt något om det och låtit så nöjd, men jag funderar lite på det...
Stramalj, just det du frågade om det låga HBt. Det verkar som att de är nöjda om jag ligger över 100. Typ "bara att fortsätta med niferexen". Jag hade ju ok reserver när de kollade i början av sommaren, kanske det också spelar roll!? Det jag annars tycker är lite märkligt är att jag som ogravid brukar ha väldigt bra HB, alltid över 135...
Snow, ja det kan nog vara bra att kolla det lite mer om det var så pass högt och ni har det i släkten. Min mamma har högt och medicinerar, men hon röker, dricker för mkt, är helt stillasittande osv. Så jag tror det är mkt det i hennes fall och jag verkar inte ha ärvt det nu iaf.
Resande, tack för beskrivningen av öppningsskedet, det lät som att det verkligen var intensivt, så himla skönt att du ändå kände att du kunde klara det och att du verkar haft en positiv upplevelse på det hela taget. En vän till mig som fick sitt fjärde barn fick en sådan raketförlossning med sista barnet och säger att om det hade varit första hade hon nog inte vågat igen, det var nrämast som en nära-döden-upplevelse....
Gabi, då är dina järntabletter något svagare, Niferexen ligger på 100mg, om nu själva sammansättningarna är jämförbara, det har jag inte koll på. Tre stycken om dagen låter då väldigt tufft! Hoppas magen klarar det! Det kan ju vara svårt att sprida ut dem över dagen också eftersom man inte ska ta dem i samband med mjölkprodukter och inte heller med magkatarrstabletter, annars hade det säkert underlättat lite för magen, mot att ta alla tre på en gång.
Jossan, vad fint att höra ifrån dig! Har undrat om ni landat lite mer, så det var fint att höra. Tänk att hon är 8 veckor nu Hoppas snart att lillasyster blir sitt vanliga jag igen. Vi hade ju absolut värst trotsperiod väldigt tidigt runt det att E var 2 år, efter det har vi haft det väldigt lätt. Men jag tycker mig skönja att det kan bli en förnyad period nu när bebis kommer, inte så lätt att bli storasyskon alla gånger.
Kaz, jag ler lite åt att "bli överkörd av ett tåg" ändå var den bästa upplevelsen av de tre,vill inte riktigt tänka på liknelserna som du skulle ge för de andra två
GHP, oj, så ruskigt snabbt! Jag har ju haft lång tid på mig alla gånger så jag har väldigt svårt att tro att jag skulle behöva vara med om det snabba förloppet...
Elsis, skönt att det kändes lagom ändå. Så kände jag verkligen med E, jag var ju hemma med värkar i ca 10h (kl 06-18), vi var sedan inne i drygt två timmar innan han kom.
Uppi, jo, vi har funderat på att ta storstädning, provade det en gång förra året och det var jätteskönt. Vi ska åtminstone ta förnsterputs för tvättningen av alger på huset har gett helt pricikga fönster. Vi har ju kört ROT-nu, det är väldigt omfattande arbeten på utsidan så vi går i taket (och över). Det som tar emot lite att köpa fler tjänster är att vi ju båda pluggat så extremt många år och sedan levt på stipendier, forskningsanslag osv, och först på senare tid haft "vanliga löner". Jag har ju också varit mycket sjukskriven och vi har varit föräldralediga på låg SJP-nivå, och då levt på makens anslag fram till han för två-tre år sedan fick fast tjänst.Jag fick ju tjänst i somras. Så vi har precis sparat ihop till alla dessa renoveringar av huset och jag skulle gärna vilja spara ihop en buffert nu när den enda vi hade är i princip tömd. Nu har vi ju precis fått jättebra löner så jag ska v e r k l i g e n inte klaga, men det har varit väldigt många år utan fasta inkomster och därefter med låga sådana.
Stramalj, min bm sa att den där tröttheten som kunde komma nu kunde bero på att hormonerna nu ska börja gå ur kroppen och att omställningen är tröttande. Jag är också aptrött, men har svårt att lägga mig, och även svårt att somna. Förstår också lite av overklighetskänslan, även om alla krämpor och den stooora magen påminner mig typ varje minut Jag är just nu inne i en period av att jag ändå nu vet vad jag har och att bebis gärna får vänta många veckor till...Samtidigt som det låter väldigt skönt när Elsis, Jossan och Resande beskriver skillnaden...
.
Och en liten upprättelse till min käre make, det braiga med honom är att när det gäller så lyssnar han nästan alltid 
Listan jag föreslog i går morse blev visserligen en matinhandlingslista istället, men vad gjorde väl det när han inte bara åkte och handlade, utan underhöll sonen, städade klart det jag klagat på och klippte gräset, plus lagade mat så att vi skulle ha matlådor ett tag framöver. Han har tom påbörjat skötbordsmonteringen. Så nu känner jag mig väldigt mycket mindre stressad och det är så fint här hemma på nedervåningen. Själv åkte jag och hämtade Resandes madrass hos hennes svärmor på kvällen och åkte förbi mina goda vänner. Nu fick vi låna deras babyskydd (som de var snälla och monterade direkt) och fick tillbaka en hel del annat smått och gott som de lånat av oss tidigare. Dessutom fick jag låna en specialkudde av henne som faktiskt minskar smärtan i underlivet när jag sitter en hel del. Förutom att många praktiska saker ordnades så var det underbart att sitta ostört i deras kök och dricka te och prata i lugn och ro (deras ettåting låg och sov). Jag känner mig nästan som en ny människa idag
jossan, så jobbigt och svårt med de tankarna och känslorna! Jag tycker också att det var dumt av kuratorn att ge er det rådet, förmodligen tänkte hon som du skriver på att det var flera saker som var oklara kring hur det skulle bli och även på att A är ganska liten ändå. Men A har ju varit van att få veta vad som händer och verkar tillräckligt mogen för att kunna förstå sådant och även förstå att saker kan ändras lite, så det rådet blev ju tyvärr inte så bra för er. Men försök att inte ta på dig/er någon skuld för det, det är ju inte lätt att veta hur man ska hantera saker i förväg och får man ett sådant råd så lyssnar man ju!
Det låter, som du skriver, som att hon tyvärr blivit osäker efter det här, tex på att vara hos mormor och morfar. Men jag tänker att ni verkar ha en så fin och trygg relation att även om ni fått en "törn" nu så kommer ni att kunna "reparera" det. Att respektera att hon tycker det är oroligt att vara iväg från er är ju en sådan sak ni gör. Såsmåningom bör hon märka att ni finns kvar "som vanligt" och det borde göra henne trygg igen. Men jag förstår att det måste kännas jätteonödigt och att det verkligen måste svida i era hjärtan
Resande, vad fint att det blev en så positiv förlossning! jag har ju också kört andning som smärtlindring båda gångerna och det blir nog väldigt knepigt om det inte funkar för mig denna gång. Men jag blev påmind om att jag borde öva lite
Och förlåt, Älgens madrass skulle det ju stå!
Chiqita, fy så jobbigt! Jag har ju själv levt självmordsnära anhöriga (och min pappa tog sitt liv till slut) så jag vet lite om hur fruktansvärt det är med den ovissheten. Och jag vill poängtera att ett rop på hjälp alltid ska tas på stort allvar! Jag gissar att din syster är över 18 år? Jag undrar som de andra om någon bor nära eller om ni har kontakt med någon vän eller annan som kan tänkas nå fram till henne? Om det är så att hon har begynnande symptom på Huntingtons så kan det ju yttra sig så här. Även jag är inne på att försöka få ut någon till henne för att se hur hon har det. Om hon inte kan ta hand om sig själv, kan det ju bli tvångsomhändertagande. Men du skrev att hon uppdaterar om träning osv så det är kanske inte så lätt. Arbetar hon och klarar sådant är det ju svårare. Men även i de fallen skulle man kunna försöka få ut något mobilt psykiatriteam eller liknande. Även om hon blir arg kan man hoppas att hon innerst inne förstår att det är av omsorg för henne. Jag har fått lära mig att när det gäller suicidnära personer så kan det vara bra att anhöriga faktiskt trycker på det "dåliga samvetet" dvs säger sådant som tänk på hur svårt det blir för dina syskon att leva vidare om du gör samma sak som mamma gjorde" och liknande. Man vet från djupintervjuer med tidigare självmordsnära personer att det väldigt ofta är sådant som fått personerna att ändå avstå från att ta sitt liv. Varm kram till dig!
Stramalj, hur gick det hos bm? Fanns det någon bebis där inne?
Själv är jag lite fundersam för jag fick vid lunch jätteont i magen, mådde ändå mer illa än vanligt och fick diarre och frossa. Kollade temperaturen som var 38.2. Jag har inga andra symptom, men känner mig febrig fast febern försvann (men kanske något förhöjt 37.6). Har lite ont i ryggen med, men det kan ju lika gärna vara graviditeten. Blir lite orolig om det är så att det är UVI igen, bekymrade mig ju för att jag lämnade odling för tidigt förra gången när de inte hittade något. Jag tror jag lämnar en ny odling i morgon iaf. .
Resande, snacka om att kastas rakt in i vardagen! Låter inte kul med nackspärren i kombo med allt annat. Stackare! Önskar att du får bli frisk snabbt! Bra att bm har tagit tag i det höga trycket! Brukar det annars gå ner snabbt efter förlossning?
Elsis, skrattar åt att lillebror skrämt bort syrrorna med att kissa på dem
Asap, nej, det finns nog för- och nackdelar med både snabbt och långsamt förlopp...
Chiqita, vad fint att ni är fler som kan dela bördan iaf, och bra att ni har en liten plan för vad ni ska göra om det händer något mer i helgen. Stackars din syster Y som hittade er mamma! Så fruktansvärt! ;-( Det är nog viktigt att hon inte behöver vara med om det blir fråga om någon koll av syster M. När jag läser ditt senaste inlägg om M, så låter det som att hon kan ha en psykos faktiskt, en paranoid variant, och är det så så kan det kanske bli fråga om omhändertagande. Det kan mycket väl vara de paranoida dragen som ställer till det, att hon antingen som du skriver ska försöka skydda er mot maffian eller vilka det nu är (och det måste ju vara en hemsk börda för henne att bära att skydda även er) eller så vågar hon inte heller lita på att ni, eller någon av er, faktiskt inte är i maskopi med de hon är rädd för (och ävne det måste ju bli väldigt tungt). Ofta kan man ju betraktas som lite "knepig" långt innan en psykos bryter ut.Oavsett vad det kan vara som gör att hon beteer sig som hon gör, så är det tufft för alla inblandade!