30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Tack söta ni för kramar! Hatar när vi bråkar, speciellt innan dagis när man sen måste lämna av en ledsen kille. Nu har han inte varit där på över en månad så jag vet att han tycker det är jätte läskigt och jobbigt. Då borde man ju vara mer mogen som mamma och bita ihop.  

Chiqita- har hört om folk som har extremt vattniga flytningar och trott de läckt fostervatten men ingen har så vitt jag vet haft värkar samtidigt. Det är nog vatten du läcker. Det är nog bebis på gång inom en väldigt snar framtid! Spännande! Lycka till om det händer grejer under natten. :)

Pysslig minstingen har inte fått några tänder än men N fick feber några gånger och krånglade då även med mat och hade jätte lös mage. Han tuggade på allt och ville alltid ha något i munnen. Minns inte hur länge det varade per gång. Han blev även röd om kinderna vissa gånger i samband med tandsprickning. 

Kasperina får hoppas blödningarna håller sig borta så du kan fortsätta med uppdraget. Kram!

Tessan jobbigt att må illa, hoppas det håller sig hyfsat under kontroll.

Chiqita låter bra att vila mesta möjligt, kan säkert behövas när det väl drar igång. Jag mådde jätte dåligt första förlossningen och kräktes massor men andra gången slapp jag så det kan vara väldigt olika.

Mosing låter som bra förlossning!

 

Firren har inte en aning om det här med kroppstemperatur. Jag har också väldigt låg temp och har aldrig i princip feber, men vet faktiskt inte vad jag hade för temp under graviditet. 

Grattis Glassgrisen!!  

Orkar inte kommentera just nu. Vi har haft sjukstuga i en vecka och idag blev jag sämre igen, är vrålförkyld. Skriver mer en annan dag. Kram alla! 

PW vad surt! Dåligt att de tar det på dagtid under påsklovet dessutom. 

Barba vad skönt att han sagt att han vill prata, synd att du var för arg för att kunna göra det just då bara. Det är så lätt att man går om varandra. Jag känner igen hur du känner och tänker. Min man beter sig inte alls som din men när jag var gravid så kunde jag gå igång på det mesta och var arg mest hela tiden. Tyckte han var världens mest puckade idiot eftersom han inte gjorde eller tänkte som jag ville och vi kunde inte kommunicera alls. Dessutom tyckte jag att han prioriterade helt uppåt väggarna ibland och så var jag arg över att behöva ta så mycket ansvar för hemmet och N trots att jag var sjukskriven... Det blev tack och lov bättre när hormonerna lugnade sig något och för egen del hjälpte det att skriva av mig på annat håll och sen försöka att bita ihop och inte snäsa åt honom hela tiden. Nu säger jag inte att ni har det exakt som vi hade för det verkar oerhört tungt i er relation just nu, men eftersom man bara kan förändra sig själv så kan det ju vara klokt att göra som Galia sa och hela tiden utgå från sig själv. Tycker du gör rätt i att ösa ur dig här och så kan du försöka vara mer lugn och sansad hemma. Hoppas ni får ett bra samtal snart! Du får försöka säga att du börjar bli nervös för förlossningen och undrar hur han tänker kring det. Säg att du behöver någon som peppar och stöttar och kan kommunicera med bm om du själv inte klarar det under förlossningen och fråga om han vill vara den personen för dig och vad han i så fall behöver veta/göra/öva på för att ni ska få en så fin upplevelse som möjligt.
(Under första förlossningen höll mannen på att massera, han gav mig dryck, peppade osv. Under andra fick jag först tjafsa med honom om att vi faktiskt inte skulle åka hem för att jag hade såna starka värkar, sen när han äntligen fattade att vi skulle stanna så kunde han inte göra något för mig eftersom jag inte klarade av massage eller att någon pratade. Han hjälpte mig när jag ville ge upp genom att säga att det var nära nu och att jag visst klarar det. Några värkar till, sen skulle vi prata om annan smärtlindring, tack vare de orden så kämpade jag vidare och fixade det utan att ta något).

Barba igen- jag hade blivit tokig om min man teg i flera dagar, speciellt om han varit försvunnen något dygn... Går det att säga till honom att du förstår om han inte alltid vill prata men att du kunde hantera det bättre om han i så fall bara sa det, typ "jag är för arg för att prata så vi får talas vid när jag lugnat mig" eller något sånt. Hoppas ni kan få en tid till familjerådgivningen väldigt snart.

Snuppis välkommen!

 

Snuppis det betyder inte så mycket med sf-måttet. Jag var mycket större med första barnet och bebis var mindre (fast föddes tre veckor tidigt också). Det viktiga är väl att man följer sin kurva. Skulle man helt plötsligt skjuta ifrån på den så vill de kanske hålla en under uppsikt. Födde du stort barn första gången? I så fall kan det ju vara en anledning till att din bm vill ha lite extra koll på dig. Angående järn så försök även få i dig på andra sätt, typ stek i gjutjärnspanna (med något surt som tomat eller citron), ät blodpudding, leverpastej och rött kött om du inte är vegetarian. Annars är väl aprikoser, jordgubbar och spenat bra har jag för mig.

Galia det är ju bara BS att man inte ska få gå i samtal om man ska ha ks! Förlossning som förlossning och är man rädd så är man! Tjata bara och säg att du vill gå på samtal eftersom du är så himla rädd. För mig räckte det med ett samtal och sen stod det i deras papper om vad jag var rädd för och det som var viktigt att förändra från förra förlossningen. Hoppas järnvärdet går upp snart för dig så att du får mer ork.

Barba drick mycket vatten och ha fötterna i högläge. Klarar du så ta ett kallt fotbad. Vad gäller förlossningen så förstår jag din rädsla för att spricka, särskilt när du ändå har så ont. Bm kan ju hjälpa till att trycka emot så man inte spricker (allt för mycket). De kan hjälpa dig att säga till hur du ska krysta så du inte tar i för kung och fosterland hela tiden för att minimera risken för att spricka bakåt. Jag sprack ytterst lite trots att P satt fast i nästan fem minuter och jag hade bm:or som drog i mig, tryckte på magen, drog i P och jag krystade utan värkar. Det behöver inte bli illa men självklart ska du tala med någon om din rädsla. Fissurer är det som sprickor? Jag hade världens hemorrojder vid förlossningen som blev stor som en badboll efter. Fick en superbra salva som gjorde att den drog sig tillbaka bra på väldigt kort tid. Så är det värre än hemmisar (antar jag det är med tanke på din sjukdom) förstår jag din skräck för vaginal förlossning.