30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Nu är Lucas sjuk - igen! I går när jag hämtade på förskolan berättade en personal att de varit fundersamma till L´s "form" under dagen, och flera gånger varit i valet och kvalet att ringa mig. Han hade också levererat fyra bajsblöjor under dagen, men när jag då sa att vi skulle stanna hemma som idag tyckte de helt plötsligt att jag skulle avvakta och ringa på morgonen om han var dålig. Inga bajsblöjor alls igår hemma, men i morse var han hostig och hängig, så han fick vara hemma i alla fall. På vägen hem efter att ha lämnat Gabriel på förskolan träffade vi på en mamma som berättade att de inte kunnat leka med en förskolekompis igår eftersom hon haft feber - ett barn som jag träffat på förskolan när jag lämnade !
Lucas var hängig och hostig hela dagen, och på sena eftermiddagen började han bli varm. Han fick en Alvedon vid fyra, men ville varken äta eller dricka något efter lunch (fick i honom ett par klunkar mild juice vid tre). Maken gav honom en välling och stoppade i säng vid sex, och vid halv sju vaknade han och SKREK. Kokhet pojke, och eftersom det gått för kort tid sedan Alvedonet var jag tvungen att ge Ipren. Tycker annars inte om det, eftersom man dels måste dela på "suppen" - vilket ger en otrolig mängd onödig medicin till spillo - och det dels inte haft vidare effekt på Lucas. Denna gång hade det tur nog effekt, så nu sover han lugnt för tillfället. Vi hade middagsgäster (informerade om läget och valde att komma ändå. Fast deras barn är 13 och 11 iofs ) där mamman är sjuksköterska, och hon tyckte att Lucas höga färg kunde tyda på scharlakansfeber - som tydligen "går" nu fick jag reda på - men att det lika gärna kunde vara att han "bara" hade hög feber. Men om han är lika röd och har hög feber imorgon tror jag att jag ringer 1177 för säkerhets skull.

För att lägga mig i debatten om "sidoläge" så sov G alltid på sidan när han var liten - med en ihoprullad handduk på vardera sidan för att inte kunna "ramla över". Det var BM på BB som tipsade om det eftersom han inte sov på rygg. Även nu somnar han alltid på sidan även om ställningen numera byts många gånger under natten.

M73: Får inte H vara på sin förskoleavdelning när ni har inskolning av T?

Proppen: Long time no see ! Hoppas att du hinner titta in lite oftare .

Ego: Är det någon som har något tips på hur man får i barn flytande Ipren? Lucas bajsar ut Ipren-suppen så fort han kan, och med tanke på att han hade 38,9 tre timmar efter att han fått Alvedon så skulle jag ju gärna se att det gick att få i honom något mellan Alvedonen om det fortsätter.

Är bara nne en "snabbis" innan disken, så jag ger mig själv tillåtelse att vara ego :

Efter ytterligare en urkass natt (dock lite bättre än de totalt fyra timmars sömn jag fick ihop dygnet innan) fick maken ta kontakt med VC idag när jag var på jobbet. De fick komma ner, men allt var så fint så, och inga bakterier någonstans. Så nu är det bara att fortsätta med hostmedicin och febernedsättande tills förkylningen ger med sig. Vilket jag hoppas är snart (ingen outning alls, bara en önskan )
Kollade upp scharlakansfeber i läkarboken, och de symtomen var lååångt ifrån Lucas, så det var jag ganska säker på att det inte var - vilket ju var sant.
I natt ska maken ta barnen, och jag ska få sovmorgon imorgon !

Ett litet livstecken härifrån. Lucas är fortfarande hängig, och nätterna har varit en riktig maratonföljetong de senaste nätterna. Fast nu senaste natten var det maken och Gabriel i härlig harmoni (eller inte) som kvaddade sömnen för mig. VAB imorgon igen, men tänkte nog se om Gabriel vill gå ett par timmar iaf.

Ela: Underbart att konstatera att man saknar barnen efter bara en liten stund. Och underbart när man får "ge vidare" kläder till personer man verkligen vill ge dem till .

cissi: Både på Huddinge (Stockholm) och Örebro var det obegränsat med både blöjor och bindor. På Örebro fanns det extrakläder till bebisen också (det fanns det säkert på Huddinge med, men Gabriel använde aldrig kläder på BB )

Ego: I går var Lucas feberfri hela dagen ! Men då fick naturligtvis Gabriel feber på kvällen. Han ligger under två filtar i soffan och fryser och har ont överallt. Och han är riktigt dålig - för han fick bara i sig EN välling i morse (han äter alltid två och vill ha mer). Hoppas att han inte får lika långdragen sjuka som Lucas nu. En veckas VAB:ande till är nog inte jättevälkommet.

Hanya: Nej, det är fullkomligt normaaalt att fantisera ihop alla möjliga skräckscenarior när man försöker eller väntar på tillökning i familjen. Jösses, vilka mardrömsscenarior jag målade upp när vi väntade Lucas...
Just nu är vi "i limbo" härhemma - vi pratar inte om om vi ska försöka få ett barn till eller ej i framtiden - men jag får ändå panik när jag tänker på att min "lille" Lucas i sådana fall skulle bli "mellanbarn" - och det vet väl "alla" att mellanbarnen alltid kommer "i kläm". Fast sedan sansar jag mig och kommer på att det finns många "mellanbarn" som det går utmärkt för (mig själv t ex). Och som sagt - vi har inte ens bestämt oss för att försöka få ett syskon ännu .

Fiji: Hoppas att VUL:et imorgon visar på ett fint foster som växer och lever.

Ursäkta alla som jag inte kommenterat...

Jag tycker också att det i många fall var enklare med "tvåan" än med "ettan", så så mycket jobbigare tycker jag inte att det är att ha två barn jämfört med ett. Visst, påklädningen tar typ tre gånger så lång tid så här på vintern, och packningen när man ska åka iväg någonstans är inte "gånger två" utan "upphöjt i två", men all den kärlek barnen ger varandra är värt det extra "slitet".

Måste fortsätta att vara ego och skriva av mig lite (och hoppas på att ni vill vara mina "terapeuter" ): Jag kände i höstas att jag hemskt gärna ville ha ett barn till - inte på en gång kanske, men så småningom. Maken var inte helt "tänd" på ett barn till, och själv visste jag inte riktigt om det verkligen var så att jag ville ha ett barn till eller bara sökte efter en "tillflykt" för att jag var arbetslös - eller helt enkelt ville ha "revanch" på mina förlossningar. Vi bestämde iaf att inte bestämma något förrän jag fått ett jobb och jobbat ett tag - jag uppfattande det som att vi skulle diskutera saken i typ april.
Nu i lördags, när vi var på väg hem ifrån en tripp till IKEA berättade jag att jag ibland får panik när jag tänker på ett ev. syskon och att Lucas skulle bli "mellanbarn", men att jag ju kommer på direkt att det finns många mellanbarn som det går galant för (mig själv t ex). Då säger maken "Det där kan du sluta tänka på, för jag tror inte att jag  villl ha några fler barn". Bara så där !
"Problemet" är att jag känner starkare och starkare att jag faktiskt inte är "färdig", att jag faktiskt vill försöka bli gravid igen, vara gravid och få uppleva den underbara och jobbiga tiden som småttingförälder en gång till. Så vad gör man? Ska jag vänta ett tag och sedan ta upp frågan som vi bestämde i höstas - och ge honom chansen att ändra sig - eller ska man "ta tjuren vid hornen" redan nu? Kan tillägga att jag ideg fick reda på att jag kommer placeras på ett "långvick" på en förskola iaf fram till sommaren, troligtvis hela året ut (För de som inte vet har jag en tillsvidaretjänst inom en "rekryterings- och utbildningspool" inom förskolan i Köping, vilket innebär att jag har en "fast" tjänst, men kan bli inkallad till olika förskolor om det fattas personal eller för att titta extra på hur de  tex arbetar mot målen i läroplanen), och det känns ju nästan som ett "tecken ifrån skyn" eftersom jag hade tänkt försöka mig på en tidig "2012:a"(vilket iofs inte kommer gå, men en "2012":a öht iaf).

Fiji: Åh, vad underbart med ett pickande ! Grattis, grattis, grattis!!
 Och jag kan bara torrt konstatera att vissa personer verkligen inte ska ha det jobb de har ! Om du har ork skulle jag tala om för hennes(?) chef hur hon har agerat och poängtera att man inte bör göra så mot någon som är gravid/ev får mf "halvkonstaterat".