30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Åh, GRATTIS, Boomie!!!! Vad skönt att allt har gått bra och att du verkar vara i fin form!

Just nu funderar jag allvarligt på att ta G och rymma. Maken är på tjänsteresa och A lever rövare utan hejd. Han är omöjlig att stoppa just nu och jagar upp hunden. Tillsammans är de som vanligt omöjliga. Vaddå äta sin mat, sitta vid bordet? Vad är det? Gah!

Nejmen fy så hemskt att förlora sitt barn... Hoppas att du kan hjälpa och ge dem lite styrka. Kram!

Stor kram, Ela. Det låter verkligen skitjobbigt och jag avundas dig inte en sekund. Jag har ju en annan hang up med mina barn, så jag frågar: är han ordentligt mätt? Är han "bara" osedvanligt rastlös? Jag tänker att om han var det minsta lik min G så skulle han nöjt ligga o vifta i babygymmet timmavis bara han var fullproppad. Eller somna.
Nu överdrev jag förstås, det gör ju inte G, han är för liten för att jag ska ha såna förväntningar på honom, men tillräckligt med mat gör honom närmast komatos. Han ser liksom ut som om han hade rökt på innan han somnar... 
Hoppas verkligen att det är en fas, och att den går över snabbt! 

Ela, du är så klart världens bästa mamma! E kommer säkert lugna sig snart, när han börjar komma på att han kan göra saker själv. 
Kämpaglöden och fokuset när A såg ett färgglatt pappersmåttband från Mio hänga ner från soffbordet kommer jag aldrig att glömma. Jag kan inte säga hur gammal han var, men jag tror inte han kunde sitta själv, han låg mest på mage. Däremot kunde han dra sig fram i mattluggen till soffbordskanten och ta tag i måttbandet och ERÖVRA det, och det var stor lycka. Det tog säkert en halvtimme, men han var superkoncentrerad och helt upptagen. Det blev en slags vändpunkt för honom. Då blev han mycket mer nöjd med allt, eftersom han kunde (nåja) göra saker själv. Dit är det inte långt för E, ju! Han är ju stora killen!

Själv gläds jag över att ha en underbart glad och go bebis som, när han är mätt, mest flinar. Älskade lilla barn! Han ser så himla rar och go ut och dessa leenden gör livet uthärdligt när storebror nu är en riktig plåga. Men jag har sett i tråden att trotset går i vågor, så jag hoppas på lite svall här hemma.

A sov också lite hattigt på rygg. Så fort han kunde bestämma själv hur han skulle ligga hamnade han på mage när det var sovdags. I början vände vi honom "rätt" av ren ängslan, men efter ett litet tag gav vi upp, för då skulle vi ha behövt stå vid hans säng hela tiden. Fast vi garderade ju med andningslarm...

Jag vill på inget sätt strö salt i några sår här, (Ela, sluta läs!) men jag gjorde ett experiment igår...
G brukar vara på gränsen till att svälta ihjäl vid 19-20-tiden på kvällarna, efter att ha tuttat precis innan. Då brukar vi låta honom lassa in så mycket ersättning han orkar, vilket numera börjar närma sig 200 ml. Därefter inträder paltkoman och han brukar sova i vagnen här nere tills det första av följande händer: a) han vaknar  b) jag vill sova. I början var det ju att han vaknade och var mera hungrig, men på sistone har jag väckt honom och bytt och satt på honom pyjamas när jag tycker att det börjar bli sent. Kanske vid midnatt eller så.
Nu började jag fundera på hur länge han skulle sova om han fick vara ifred utan att jag krånglade med pyjamas eller väckte honom, så han fick nattkläder redan efter koma-flaskan kl 20 och somnade sedan. När jag la mig, alldeles för sent, bar jag upp honom och stoppade honom i hans säng. Han sprattlade lite först men kom till ro strax. Han väckte mig klockan 4... Jag önskar att jag hade haft vett att lägga mig själv åtminstone vid elva..!

Pysslig, oj, vilken mini! Hoppas hon spurtar bra, så hon får vara kvar så länge som är tänkt. Du måste ju hinna med pralinerna!

Ela, när du nu nämner dina fogar igen måste jag tipsa om att det finns bra sjukgymnaster som är duktiga på just foglossning. Jag gick med det i mer än ett halvår efter A, och till slut sökte och fick jag hjälp. Det finns specialister på det på Feelgood på Grev Turegatan. Jag fick några övningar och det räckte. Nu hade nog inte jag alls så illa som du, men jag är ganska säker på att de kan hjälpa dig också. Sedan tror jag att fogarna påverkas av hormomer eller brist på dem så länge som du ammar, så man kanske inte kan vänta sig full recovery förrän då. Men lite hjälp att få bukt med det tror jag absolut att de kan hjälpa dig med! Jag minns tyvärr inte vad hon hette, men fråga efter någon som kan just foglossning. Jag fick rekommendationen från min bm.
Och precis som Sara säger, GRATTIS till att du har fått komma loss lite! Gud så skönt! 

Väl talat, Johlinn!

Zeeda, fy så otäckt. Förstår om du blev rädd. Skönt att ni fick så bra hjälp och att lillan är pigg igen!