Nu tillbaka med rapport. Tappen 4,5 cm,=ingen fara alls. "Det är bara normala förvärkar".
Meh! det gör ju ONT och pågår hela tiden? "Det är bara normala förvärkar".
Jahapp... Det är ju jättebra att det är det, men jag som inte brukar tycka att saker gör ont och vara lite Lars Ekborg, ni vet. "En kan kaste in hatten..."
"Ja, du har ju varit med förr och vet hur det känns när det är på riktigt. Så länge det är hela livmodern som drar ihop sig och det inte börjar uppifrån och trycker neråt, så är det ingen fara."
Bra att det inte är någon fara, men jag måste erkänna att jag inte alls minns hur det kändes när det var "på riktigt"!
Han kollade så Mini mår bra också, eftersom det har rört sig mindre de här dagarna. Mini har det fint där inne, och det är ju huvudsaken. Då får man väl ta att man får gå dubbelvikt!
Juni, precis så där är A nu. Förut har han varit jätteenkel att lägga och sovit hela natten, men nu ska han ha hjälp med täcket tusen gånger varje kväll innan han somnar ("jäppa!") , och på sistone vaknat till varje natt. Ibland så att han bara kan lägga sig och somna om när man kommer in och lägger på honom täcket, ibland ledsen så han måste få sova hos oss.
Detta med täcket är ju bara oskick, han ropar "jäppa" innan han ens hunnit sparka av sig täcket, men det måste göras x antal gånger innan man kan lägga sig till rätta, tydligen!
Funderade också på om vi ska byta till vanlig säng "i förtid" så man kan ligga där, men han far ju som en propeller när han sover, så han skulle ju ramla ur i sömnen minst fem gånger varje natt... Hade nog annars tänkt vänta med det tills lillebror ska ha spjälsängen framåt sommaren.