Vi som plussat efter IVF i mars/april 2009

Jag menar hemifrån tillsammans med Agnes, eller bjuda hem något annat barn med mamma att leka med.  Öppna förskolan, lekrummet på bibblan, lekträffar...

Jag försöker också att visa hur man ska göra, istället för att säga nej visa hur man ska klappa katten Men samtidigt hör jag mig själv efter 99 "såhär klappar man katten, det gillar hon" säga till henne ett argt nej när hon hundrade gången drar katten i pälsen eller klappar hårt på henne. (Vår katt måste vara korkad på något sätt, även när jag flyttar iväg katten så är hon hos Agnes igen tio minuter senare. Eller det är ju fint att hon gillar sin lillmatte, men suck.)

Jag blir arg på henne nuförtiden. Jag som typ aldrig blir arg egentligen och tidigare blev jag aldrig ens irriterad på henne. Inte så att hon far illa på något sätt av det men det förvånar mig.

Hur hanterar ni sånt här?

Ja, jag tycker också att man bestämt ska säga till dem när de gör någonting de inte får. Det framgick nog inte. Men det märks så tydligt att när jag ilsknar till så blir hon sur med och stämningen blir trist. Det hjälper inte. Åtminstone inte här hemma hos oss. Säga till bestämt med lugnt funkar mycket bättre. Men att bli arg är väl inte mer än helt normalt, som du skriver och jag vill ju att hon ska veta att det är okej att bli arg, att det är okej att ha de känslor man har.

Nevadita: ja, det har du rätt i! Vi gör vårt bästa och vi måste inte vara perfekta!

hihi, jag fick skriva årets första inlägg

Och det är nog viktigt att acceptera sina egna känslor också som normala. Ja, jag vill slänga ut ungen genom fönstret ibland, men det är jag inte den första mamma som tänkt det ö-och jag vet ju att jag inte kommer att göra det. Jag tänker att jag blir galen, men det blir jag ju inte, det är ju mitt sätt att hantera.

Självklart egentligen men jag har faktiskt inte tänkt på det! Jag har bara tänkt på att stå på mig. Säger jag att jag inte vill sopa så ska jag inte sopa den gången bara för att hon gnäller på mig om att hon vill om jag inte vill. (Hihi, tänk att jag har en ettåring som gråter av besvikelse över att jag inte tar moppen och moppar med henne när hon fick syn på moppen när jag städade städskåpet... Hon älskar att få vara med och städa, sopa, moppa, torka, slänga skräp...). 

Om jag pekar på ett skräp på golvet och säger, "titta, ett skräp, vill du slänga det i soporna" så plockar hon upp skräpet och går och slänger det i köket, stänger dörren efter sig och ser så nöjd ut. Sötnosen

För övrigt är humöret här mycket bättre! Fortfarande mycket vilja och frustration men hon är så mycket trevligare att hänga med på dagarna! Kanske var de där två kindtänderna ändå!

Turbolina: Jag har massor av tid den närmsta tiden som jag gärna träffar er på! Tisdagar har jag uppbokade, onsdag tänkte jag gå på ÖF nästa vecka, men det är inget jag inte klarar mig utan. Kommer ni till Uppsala nåt tror ni? Vi kan ta oss till stockholm också. Jag beundrar tvillingmammor! Verkligen! Och ensamstående med för den delen! Men vad trist att din man inte kommer att vara föräldraledig! För hans skull också! Det är ingenting han vill bråka om med jobbet alltså?  Enkelvagn kan vara tungt nog att dra när det inte är så välplogat och jag som har ett barn väljer ibland att bara sele när vi ska iväg, så jag kan tänka mig hur otymlig en tvillingvagn är.

Jag ville bara säga att det är bättre här igen! Agnes har ju fortfarande mycket vilja och starka känslor men hon är inte lika missnöjd! Hon ler och skrattar mer igen. Så vi har det bättre! (Men visst, det är ju forfarande en del svåra grejer här att veta hur man ska hantera, och jo jag ger med mig också bara för att få det tyst...).

Agnes pratar lite, säger "äh" (nej), "ej" (hej), "dä" (där), hadä, (vill ha den där grejen, den ognälliga varianten- mer använt är ÄÄÄÄÄÄH- dä), "amma" (som betyder just det, inte mamma, det säger hon inte direkt, trist), ba (banan), ple (äpple), pa/apa (lampa), oao (mjau/katt), bov (vov/hund) (och alla andra djur säger bä ), "ack" (tack, när hon får någonting, rätt sött när hon alltid ber gnälligt om saker men sedan säger ett glatt tack när hon får det), app (klapp(a)). Tja, det är nog vad hon säger just nu. Däremot pratar hon mycket obegripligt

Hon är bra på att säga nej (äh och huvudskak), när det är någonting hon inte vill ha eller göra.

Jag saknar att vara hemma ensam. Att liksom bara få sitta i sunk-kläder och "göra ingenting"  och kunna slappna av på riktigt för det är ingen som kommer att vakna. Susanna är inte så förtjust att åka iväg ensam med Agnes dock- hon tycker det är svårt-, så ibland, då och då efter lite övertalning kan jag få iväg dem att bada eller handla eller nåt men då undrar ju hur de har det och hoppas att det ska gå bra.

Nevadita: vilket jättefint kort det med grodan!

Annars vill jag bara komma och hejja lite på er duktiga jobb-mammor.

ÖnskanS: låter jobbigt. När började det här? Undrar också om det kanske finns en dagslur att plocka bort. Eller kanske mer nedvarvningsmoment?

Här har vi en liten som vaknar klockan fem plus minus en kvart varje morgon. Någon gång kan man få sovmorgon till kvart i sex. Spelar ingen roll om hon somnar senare på kvällen. Klockan noll fyra femtiofem vaknar hon ändå för att hon behöver bajsa. Och sedan är hon klarvaken och kan omöjligt somna om. Och det är SÅ svårt att få sig själv i säng klockan nio som man hade behövt.

ÖnskanS: Intressant det du skriver om matöverkänslighet, den tanken har inte slagit oss ens att det skulle vara något annat som spelar in än hennes naturliga cykel, hmmm, eller vad man kallar det... Nix, inte pratat med någon.

T låter ju lite som Agnes på kvällen. Ju tröttare desto mer uppvarvad- finns liksom inget gå-ned-i-varv alls och bli trött och lugn och gosig utan bara kämpar på fast hon egentligen inte orkar ju tröttare desto mer kämpar man.

(Jag varvar ned henne med välling nu, och sång och stryka över håret  och klia på ryggen när jag kommer åt, och har bestämt mig för att jag ska ge det några veckor tills hon vant sig att somna på det här sättet. Då ska jag få in en tandborstning innan hon somnar, för hon somnar utan nappflaskan i munnen. Hon har ju vant sig vid att somna i barnvagnen nu! Skönt!)

"Ge lillfingret..." stämmer verkligen in här också. Och superminne har hon också

Idag fick jag sovmorgon! S gick upp med Agnes. Blir liksom förälskad i dottern av att få sova (till sju drygt  i och för sig vilket jag förr i tiden inte hade direkt benämt sovmorgon, men ändå) hon har varit så ovanligt söt och charmig idag

Monamona: efter Agnes matvägrande till och från så vill jag bara skicka lite pepp! Tyckte att det var mycket jobbigare än vad jag troddde, hur stressad man faktiskt blir när ens barn inte äter! Men här funkar det fint igen, en och annan måltid vägras fortfarande eller äts pyttelite men bara då och då och då är hon väl inte hungrig då och så är det inte mer med det.

Jag är ensam hemma nu! Det är jag typ aldrig och det är så lugnt och skönt! Efter en magsjukesväng samtidigt som föräldraledig med tack och lov friskt barn så förtjänar jag det här, ska krypa ned i soffan och se dålig dagTV. Lyckades få iväg fru och barn till stan för att köpa fodrade gummistövlar.

Lite på samma tema (tänker att visa att man menar allvar...) är tandborstning... Senaste tiden har det varit katastrof här. Har funkat någorlunda bra men nyss svängde det över åt maktkamp-hållet och Agnes kniper med munnen bara hon ser en tandborste och gråtskrikgnäller om den närmar sig hennes mun. Vi tänker att vi har två vägar att gå (istället för den tredje halvhjärtade som vi har nu) 1) Återgå till att tandborstning ska vara bara rolig, ny tandborste ny god tandkräm, lek och sång och bus och respektera henne när hon vägrar öppna munnen och inte tvinga oss på henne och tänka att det gör inget om ingen tand blir borstad under någon vecka eller tre tills vi har skapat en trevlig grej av tandborstningen så att hon gapar frivilligt eller 2) Visa att tänderna ska borstas och vi tänker borsta dem oavsett vad hon säger och räkna med protester till att börja med men att hon sedan accepterar och gapar... (Men Agnes har mycket integritet och det skulle kännas som ett övergrepp att hålla fast och tvinga på tandborstning trots skrik, för vad hon skulle protestera).

Vi har gett oss på alternativ 1 nu. Idag fick Agnes borsta mammas tänder och då när hon gapade i koncentration kunde mamma stoppa in tandborsten och vispa lite på Agnes tänder
Kanske det går lättare när kindtänderna kommer upp...

Behövde få fundera av mig lite om detta

ÖnskanS: hejja er! Härligt! Något bakslag kommer säkert men sedan kommer det att gå framåt igen, helt säkert.

Megamuppen: Ja! Så skönt att hon somnar i vagnen, och hon ser ut att somna så gott där dessutom. 12,5 kg är ändå rätt många kilo att bära på magen! Låter roligt med föräldraträffen- häftigt att sitta där ett år senare!
Förresten det tycker jag är skönt nu när Agnes sover bara en gång att vi är helt säkra på att hon är trött vid 18-tiden och när vi väl börjat läggning så avbryter vi den inte.

Har bestämt att ha läggningen som en pratstund-tid att prata om trevliga eller viktiga men icke-känsliga grejer som vi har svårt att hinna med. Agnes har svårt att somna om någon av oss är i ett annat rum men om vi ligger och småpratar så somnar hon. Det snarare lugnar henne.