Vi som plussat efter IVF i mars/april 2009

Vad skönt att läsa att era små reagerar så också. Agnes har tidigare ätit med god aptit vid förkylningar...

Men nu har hon börjat äta mat igen, så glad blev jag igår när hon till och med räckte mig sin sked och bad mer potatismos! Hon är inte uppe i några stora portioner men hon äter frivilligt annat än fil och fruktpure! Vi hade tänkt att vara coola med maten när ens barn flera dagar i rad bara skakar på huvudet och kniper ihop munnen blir vi hyperstressade! Nu vet vi det, och nu vet vi att det är helt i sin ordning. Hon har bajsat något som liknar amningsbajs några gånger

Borde sova här, har just varit på disputationsfest- jättetrevligt!

Är lite ledsen över ett mindre lyckat öppet hus i morgon eftersom så många har fått förhinder. Alla har haft mycket rimliga förklaringar som vinterkräksjuka, förkylning, nära sammanbrott av bebis med magproblem och skrik...  Två bebiskompisar till Agnes med familjer kommer - jättekul, men ändå trist att det inte blev fler. Känns lite löjligt med öppet hus då. Besviken och ja, det får jag vara! Ett litet tag till, i morgon ska jag vara glad igen.

Det blev riktigt lyckat faktiskt! Mormor var här på faktiska födelsedagen och förra helgen fyllde morfar 60 så då var vi dit och Agnes blev firad på ett hörn också, hon fick flest paket rent utav

Turbolina: vilken söt tomte-Karim! Vad fint att ni och andra IVF-bebisar lussade!

Lugnt här, lite förkylning (igen) men hu, hoppas, hoppas vi slipper någon otäck kräksjuka.

Kan ni komma med något smart förslag? Om ni hade en blogg, som ni sparat ned som en PDF-fil - vad skulle ni göra med den för att spara? Den är säg 215 sidor inklusive många foton, dock är det mycket luft i dokumentet.

När tror ni de slutar vakna på kvällen? Det skulle inte hända att Agnes sover från dess att hon somnar tills dess att vi lägger oss. Hon vaknar minst en, ofta två, tre gånger, ibland fler. Har inte tänkt så mycket på det tidigare, men nu känner jag mig så less på det, har liksom känslan av att ha jour på kvällen och kan inte riktigt slappna av.  Vad man än gör så vet man att man sannolikt kommer att bli avbruten.

Hon somnar om bara om man håller om henne i famnen, och det blir ett projekt att rulla ned henne på sängen och dra ut armen millimeter för millimeter, hon vaknar till, man börjar om och så kan lätt 20 minuter gå innan man kommer därifrån. När S söver om så ammar hon och då vaknar Agnes när hon försöker dra ut bröstet så hon kan bli liggandes där länge. Därför brukar jag försöka först, ibland går det, ibland går det inte om det är S som har sövt henne och hon vet att hon finns där. Då skriker hon tills hon kommer.

Tack för era svar om era kvällar! Ska kommentera dem men har ingen tid nu.

Jo, ska nog låta bloggen vara kvar på nätet, låter klokt men vill verkligen ha den ut i handen också
Följdbloggfrågor.... vet inte hur jag ska kunna redigera i pdf-filen. Vet att man kan göra om den till word, men det har jag inte... Inte heller har jag skrivare och det utskriftställe jag tittade på var tokdyrt att skriva ut så många sidor i färg. 

Blir faktiskt lite tårögd här över det du skriver Turbolina. Så otroligt stort det är med IVF, så många, många par som fått sitt barn tack vare!

Agnes fick förresten en IVF-kusin för en dryg vecka sedan!  Jättekul, trist bara att de bor i Umeå och i nuläget knappt aldrig träffas.

Monamona: blir faktiskt lite glad över att höra historier där inte barnet somnar i sin säng och sover hela natten utan att det funkar ändå! Hur är nätterna för er? Kämpigt? Låter lite som Agnes.

Jag skulle tro att Agnes skulle vaknat en gång i timmen eller så natten igenom om det inte vore för att S vaknar lite före Agnes och hinner få in ett bröst i munnen innan Agnes riktigt vaknar och då vaknar hon inte upp helt. S är inte riktigt vaken heller och kan inte berätta hur många gånger hon ammat (tur det, säger hon) men hon skulle gissa att hon byter bröst 2-3 gånger och då har hon ammat ett par gånger eller så på varje bröst. En del nätter säger hon att det känns som att hon ammat hela natten. Jag fattar inte att hon orkar, men hon hävdar att hon går på amningshormoner och att hon skulle bli tröttare av att sluta nattamma.  (Och det kan nog vara sant, för hon somnar och somnar om på ögonblick nuförtiden, det kunde hon inte innan då hade hon lätt svårt att somna)
Jag är ju då rätt lyckligt lottad och sover rätt bra.  Men jag vaknar ju några gånger per natt vid bröstbyte och rätt många gånger under stöknätter- mest när hon är förkyld.

Nuförtiden brukar Agnes somna antingen ammandes (S) eller bli buren utomhus (jag) lite knökigt att få på alla kläder men samtidigt mysigt väl ute. Jag kan bara söva henne i bärverktyg och inomhus har hon genomskådat det och blir så arg när jag vill sela upp henne. Men tar jag först på mössan är hon nöjd och lugn och vi kan gå ut- hon kikar runt ett tag tills hon lägger ned huvudet och så småningom somnar
Och rätt ofta får hon sova hos/på mig i soffan när S jobbar.

Tand nr nio på väg här, och jag försöker iaf nudda alla tänder morgon och kväll Använder tandkräm

Skulle vilja hitta på mer roliga grejer med Agnes. Vad kan det finnas? Förutom babysim. Skulle vara kul att gå på nåt med musik, dans, plats att springa runt. Skulle vilja ha någon veckolig aktivitet i vår.

Idag började Agnes alldeles plötsligt att panikskrika. Läskigt. Hon fick en alvedon-sup, var liksom det enda jag kunde göra även om det nog var onödigt, trodde hon hade magknip. Efter ett tag började hon lugna ned sig och blev istället alldeles matt och slapp, blundade och flämtade. Också läskigt. Petade för att få reaktion från henne och hon öppnade ett öga, stängde det igen. Sedan kräktes hon upp lunchen. Lättnad! Efter det mådde hon mycket bättre, men satt kvar länge och gosade i knät (mys, mys, mys, händer typ aldrig). Sedan har hon mått rätt bra, varit lite tröttare, lite mysigare. Vet inte riktigt vad det där var om... men jag hade något liknande i veckan så det var väl någon ovanligt snäll magsjuka.

Håller med om att det är en rolig ålder! Tidigare idag fick Agnes fatt på en tygkanin (ett tryck, som lossat). "En kanin" sade jag och då skuttade hon med den och sade opp, opp, opp. (Hopp, hopp, hopp, som vi brukar säga om kaniner).

Agnes har otroligt mycket vilja, mycket "ha dä, ha dä, ha dä, dä,dä,dä,dä, gnäll, ÄÄÄÄÄÄÄÄHHHHHH" (det senare om hon inte får något hon vill ha. Vi är rätt generösa men det är ändå mycket hon verkligen inte får, typ toaborsten). Frustrationsgråt vid motgångar och vill hon inte samarbeta så gör hon inte det, så mycket lock och pock. Dessutom har hon varit förkyld länge nu och har varit/är så otroligt gnällig. Hela tiden. Pust.
(Vi var till vårdcentralen igår, eftersom hon rosslat och hostat i tre veckor och inte varit sig själv, ätit så himla dåligt, det var bland det värsta jag varit med om, Agnes panikskrek sig igenom hela undersökningen och jag grät en skvätt jag med, men så skönt att det inte var något allvarligt. Hon fick medicin för att hjälpa hosta upp slem).

Håller med om det där med uppfostran och sånt.  Ett ämne jag gärna diskuterar! Men inte nu, massor att göra.

Kikar in en sväng i julstöket. Pust, vad efter vi ligger. Har varit så trötta och inte tagit itu med det förräns nu. Men ska bli kul att ha jul hemma hos oss!

Tycker att det är en jobbig ålder nu. Eller det har ju snarare med den envisa infektionen att göra för jag blir så trött av allt gnäll och gnäll och gnäll och skrik och gråt och alltid behöva vara flera steg före för att minska besvikelser och jobbiga situationer. Alltså, det gör mig så uppstressad att jag knappt kan varva ned. Men idag har hon varit på rätt gott humör, fått henne att gapskratta flera gånger! SÅ SKÖNT!!!

Men jag försöker att alltid hitta charmiga grejer hon gör och fokusera på dessa istället för allt gnäll. Någonting jag tycker är sött är när hon ber om hjälp, t ex  att hon kan själv inte få upp den sista filen i sin tallrik så hon räcker mig skeden för att jag ska hjälpa henne och skrapa upp (hon äter alltid själv nuförtiden med sked). Eller när jag ska visa henne hur någonting fungerar.

Megamuppen: förstår att det känns lite sorgligt. När börjar du jobba sedan?

Hoppas att ni har det bra!! Julkramar från mig och Agnes!

GOD JUL!

springer jag också förbi och säger.

(Och jag vet inte hur jag tänkte när jag gjorde dagens att-göra-lista, glömde jag att jag har en ettåring?)

Våra småttingars ANDRA jul. Det ni

Är Agnes den enda ettåringen som inte fått en bobbycar? Vi bor lite väl litet för en sådan, tycker vi. Kanske i vår, när hon kan åka ute? Men tar också gärna emot bra leksakstips när vi köper något nytt om några månader.

Trollat: hihi, så gör Agnes också, ställer sig och gungar till musiken.  Och så flaxar hon runt med armarna, precis som mormor gjorde när hon var här. Jättesött! Försöker filma henne, men då får hon bara syn på kameran och ska ha den istället! Vilken otur ni verkar haft med sjukdomar, ni lyckades pricka in en hel del!

Tycker faktiskt att föräldraskapet har är svårast hitills just nu. Det är SÅ mycket vilja, mycket gnäll och små utbrott. Känner att jag fejkar glad och kärleksfull mamma mycket nuförtiden, när jag i själva verket skulle vilja ha det tyst och lugnt och ifred. (När man knappt kan gå in på toaletten för då skriker hon vid badkaret och vill bada, eller vid handfatet och vill plaska med vatten. Och sedan blir arg när hon inte får toapappret. Ska ha det jag har vad det än är vart jag än är.)

Fast egentligen vill jag förstås inte det, jag behvöver bara få lite tid ifred då och då för att minnas. Var på stan igår själv några timmar efter att längtat egentid i flera dagar och då tänkte jag på Agnes, undrade vad hon gjorde och saknade henne   Men det var SÅ skönt.

Jag känner att jag inte vill kalla Agnes besvärlig. Jag vill kalla henne underbar på alla sätt. För hon är bäst, finast och häftigast. Å andra sidan vill jag gärna kalla henne krävande, för det skulle göra mig till en mindre "vek" människa som inte kan hantera ett litet barn utan att gå runt och vara liksom uppstressad, utan en fullt normal person som gör ett toppenjobb med att ta hand om sin vilda ett-åring...

Jag tänker att det är viktigt att jag vet vart mina gränser är, för då kan jag lättare hålla dem och inte ge efter när gnället blir högre bara för att få slut på det. Jag försöker bekräfta hennes känslor typ "nu blev du besviken när katten gick iväg". Och jag försöker vara hemifrån en hel del (svårt nu i jultider) för annars hamnar vi lätt i negativa spiraler av gnällig Agnes och tröttsur mamma.  Ofta försöker jag avleda när hon är frustrerad eller besviken över nåt- få henne att tänka på någonting annat.

När ens barn är förnöjd så är det lätt att tycka att man är en bra förälder men när barnet är liksom oharmonisk så är oron där. Varför har hon varit så mycket mer labil i humöret de senaste veckorna jämfört med hela hösten? Enligt svärföräldrarna är hon precis som S när hon var ett och tydligen var hon som värst vid ett och ett halvt-två så de önskade oss lycka till Vilket känns bra, för då är det nog bara sådan hon är, någon som vill mycket, hela tiden och som alltid haft nära till frustration. Men bara tanken på Agnes i trotsåldern gör mig mörkrädd.

Och tand nio och tio kände jag idag, båda kindtänder. Undrar om de har någon roll i det hela.

Och gott nytt år skulle jag ju önska er förstås!

Här blir det en lugn kväll hoppas jag, kanske jag ser en film. S jobbar kväll idag och går upp halv sex i morgon (och då brukar Agnes vakna så det är vad som gäller för mig med) så vid tolvslaget hoppas jag att vi alla sover för att orka imorgon. Lite trist, men samtidigt hade vi tur att S var ledig över julhelgen.