Vi som plussat efter IVF i mars/april 2009

Turbo: Ja vilken helg. Hu. Hur mår han nu?

Vi pratade väl lite innan om att sträva efter könsneutrala kläder och S är egentligen inne på att inte klä A i någonting som jag inte skulle sätta på en pojke, men har råkat köpa Agnes rätt många vardagsklänningar ändå  (är mest jag som köper kläder)... Tycker klänning och strumpbyxor är så otroligt praktiska kläder. Slipper knapparna på body men längre än tröjor så att det slipper glipa vid magen. Inga strumpor som hela tiden dras av och tappas bort och det glipar inte vid fotlederna. Och så är det ju så sött och passar Agnes kroppsform.

Megamuppen: vad roligt, första stapplande steget

Vi har upptäckt att Agnes kan äta själv! Vi är imponerade, trodde inte hon skulle kunna hantera sked och tallrik så bra! Sedan några dagar tillbaks får hon hantera morgongröten helt själv, lite hjälp att skrapa upp det sista bara.



Trollat: oj, ja det låter lite väl spännande nästan... Agnes har inte kommit på alls att man kan klättra än, skönt.

Men pust, nu närmar hon sig springa. Snabbt gick det, vi var på Gränby center igår och hon skulle verkligen gå (snabbt) själv, verkligen inte hålla handen nä usch, fy våra händer viftade hon bort och så fick man gå och passa på henne att ingen ska krocka på henne- förvånansvärt många som inte ser henne!

Köpte nya vagnen igår! Nöjd

Vinkar lite, läser men har inte hunnit skriva någonting på ett tag.

Grattis från mig också i efterskott!

Har ni vinteråkpåsar i vagnen eller blir det för varmt med overall?

Turbolina: Agnes får majsvälling fortfarande, och det de kvällar jag söver. (Vilka blir allt fler, för hon somnar inte så lätt vid amning längre och vägrar låta sig sövas av S på något annat sätt än att amma). När hon fick fullkornsgröt (fr 8 månad) så blev hon hård i magen så vågar inte riktigt byta välling heller...

Nevadita: helt rätt, lita på dig själv där! Tror också att det är bra att det ammats så mycket. Och angående tänder så är det väl så att det inte är någon risk med amning eftersom mjölken sprutas in och liksom inte får kontakt med tänderna. Här ammas det mycket fortfarande när S är hemma.  Skönt att Lava mår bättre, hoppas mamman snart gör det också!

Här har vi dessutom börjat ovanan att somna med välling. Ajajaj... det började med en gång är ingen gång, två gånger är ingen gång, bara hon somnar. Nu är det som att hon förväntar sig den och gnäller/gråter tills hon får den... Ajajaj som sagt.

Imponerad av hur mycket ni hinner med med barnen! Jag gör inte så mycket nyttigt förutom att ta hand om Agnes, och jag är helt slut när dagen är slut ändå

Grattis till Twinsen!! Bäst att skriva idag, glömmer säkert bort det i morgon annars... Inga planer om att komma förbi Uppsala nästa vecka?

Styrkekramar från mig också till Alva och Alvas föräldrar. Puh, ni måste ju vara rätt slut vid det här laget. Och stackars lilla Alva! Hoppas på att ni alla är pigga och glada snart igen!

Vilken envis magsjuka, stackars Alva! Bra att hon får vård.

Sitter och funderar på om jag ska hålla Agnes hemma från ÖF  i veckan för jag vill gärna att hon ska vara frisk till helgen då vi ska till Skövde och fira min pappa som fyller 60. Fast då vet jag inte vad vi ska hitta på idag istället...

Ska finnas ett bra lekrum på kulturhuset?
Kanske kan vara ett bra ställe för en trådträff?

Idag har vi blivit typ underkända på BVC... BVC-sköterskan var så brysk med Agnes när hon skulle mäta huvudmått på en motvillig Agnes att hon började skrika, efter ett försök att mäta längd skrek hon än mer och sedan vägrade hon fullständigt att samarbeta. Läkaren fick inte komma nära. Gick så fort och jag känner mig rätt otillräcklig som om jag borde ha gjort någonting. Men jag vägrade med våld trycka ned en vrålande Agnes som kämpar som för sitt liv för att inte läggas ned, för att mäta längden, skulle ha känts som ett övergrepp- SÅ viktigt kan det inte vara. En rätt nöjd bebis som återhämtat sig men en gråtnära mamma gick från BVC...

Så nu har vi fått en ny tid om ett par veckor.
Hon som alltid gillat BVC och varit så glad och charmig.

Grattis till Alva! Både till ettårsdagen och till att få komma hem igen!
Mysigt med pulka! Kanske skulle köpa en...

Vi är hemma igen efter att firat min pappa. Var trevligt och gick över förväntan på middagen, trerätters på fin restaurang på kvällen blev vi bjudna på och Agnes hade varit som ett minfält hela dagen (fast mest med oss, när annan släkt var med så var hon glad och social!)  Nervösa mammor, men hon höll ihop sig, var rent utav glad men så fick vi turas om att springa runt med henne- var så lämpligt ett hotell så det fanns mycket trappor.

Hon har varit förkyld i veckan, fortfarande snorig och lite knasig i magen. Och hon vill inte äta! Skakar bara på huvudet och kniper med munnen om man matar. Vispar ned på golvet om hon får plockmat. Sedan några dagar tillbaks. Gjorde en av favoriträtterna ikväll men hon ville inte ha.
Vi försöker backa nu, inte vara så på att få i henne mat för det tror jag bara får henne att bli mer anti.
Vi hoppas på att det är förkylning och magen som gör att hon tappat matlusten och att hon får tillbaks aptiten bara vi inte stressar på för att få i henne mat.
Hoppas vi.

Lite äter hon ju, t ex fruktpure och potatismos åt hon en del av också idag, hon dricker vatten och ammar mycket.

Tack, tack, hälsar Agnes som nu sover gott
Tänk att för exakt ett år sedan hade hon ännu inte ens tagit ett andetag. Först sen kväll kom hon.

Ingen aptit i dag heller. Men så är hon inte riktigt pigg heller. Igårkväll kräktes hon lite, och ibland har hon som sura uppstötningar eller något för hon grimagerar. Fortfarande snorig och rosslig.

Eller så är hon inte riktigt pigg för att hon inte äter, tänk om hon svälter...Ah, två uppstressade mammor här som gör sitt bästa för att hålla sig lugna och låta Agnes äta det hon vill bara och inte truga och stressa.  Idag har hon ätit fil, turkisk yoghurt, clementin och vindruvor med god aptit. Allt annat har hon bara slängt ned på golvet eller skakat på huvudet åt och vägrat ens smaka.

Eller tänk om hon är sjuk på riktigt!

(Försöker tänka på att det här kommer vara en av de tillfällena som jag roat ser tillbaks på hur vi överreagerade...)