Vi som gör äggdonation ute i Europa, #3

bette:
allvarligt talat. Ja vi har yttrandefrihet i detta land, det har du helt rätt i. MEN man får nog tänka efter vad man skriver i vissa trådar, familjeliv är ju ändå uppbyggt på det sättet att man startar trådar där man försöker hitta likasinnade och såna som är i samma situation som en själv är. Och då är det kanske varken snällt, smart eller egentligen ens rätt (min åsikt) att i en tråd som riktar sig till 45+ att skriva ngt som "att jag tycker inte det är rätt mot barnen att bli mamma i den åldern". Det passar lixom inte in där, eller hur? Det gör ju bara att man trycker ner personerna som håller till där och gör att de kanske känner sig sämre som person eller känner att de inte vågar skriva hur de mår osv?

Så jag har faktiskt stor förståelse att många blir arga, irriterade mm när du klampar in i "deras" trådar och skriver sådant. Däremot skriver man glada tillrop, peppar och stöttar så tycker jag inte det är fel att man kikar i alla trådar, inte alls.

Jag vill inte vara elak mot dig och inte bli ovän med dig, så jag hoppas du inte tog alltför illa upp. Däremot så för att inte göra andra arga så kanske du ska tänker efter lite innan du skriver sådant i just "deras" trådar. Bara ett tips!

Ibland får man för allas bästa hålla inne vad man tycker. För att undvika att bråka med folk, för det är ju aldrig kul! Tycker inte jag iaf.

kramar!

säger inget mer än att jag hänvisar till ditt egna inlägg i denna tråden som enligt mig är en 45+ tråd (typ) www.familjeliv.se/Forum-7-124/m52270926-2.htm...

enough for me.

lämnar tråden nu.

ta hand om er alla!
ni som har mej på facebook träffar mig där.

Bette, det är klart de flesta vill precis som du skriver, att ha mor- och farföräldrar kvar i livet etc, men det är dock inte alltid man får som man vill!... Faktiskt...
Såklart får man också tycka precis vad man vill, men jag tycker man ska vara lite försiktig med att basunera ut det så att man inte trampar folk på tårna. Det känns för mig ganska onödigt med synpunkter som inte för själva ämnet vidare utan bara gör folk arga och ledsna.

Nu kommer det ju aldrig att blir så eftersom du redan fått din efterlängtade son, annars så skulle jag gärna velat höra vad du tyckte om du hamnat i samma situation som många av oss här. Situationer som troligen inte är våra förstahandsval, men som är som de är av helt skilda orsaker. Och det går inte att vrida klockan tillbaka...

Personligen vill jag uttrycka mig mer positivt och citera min favorit-calypsonian The Mighty Sparrow som sjöng "Age is Just a Number". Jag hade klasskompisar som blev "kärringar" redan före 17, medan andra blommade långt senare, och några kanske fortfarande har sin bästa del av livet kvar! Det kan man ju inte veta med bestämdhet förräns hela livet är levt! F.ö. tror jag att alla vi som hänger här blommar just nu så det står härliga till!

Ju äldre jag blir, ju mer sällan tycker jag att livet antingen är svart eller vitt, det mesta är faktiskt nyanser i en gråskala.
Ju äldre jag blir ju mindre tvärsäkert uttalar jag mina åsikter, för jag har aldrig alla fakta som styr andra personers val. Och i och med att jag inte har samma bakgrund så gör jag inte heller inte samma val som andra gör, men inte desto mindre försöker jag förstå och respektera andras val även om jag inte skulle gjort så själv!
 
Dessutom tror jag småbarn kanske håller oss "åldriga morsor" unga längre än andra jämnåriga! Bättre att acceptera situationen och göra det bästa av den, annars kommer man ingenstans!

Jag hade bestämt mig för att hålla truten, men kunde inte låta bli att skriva detta...
Nu uppmanar och hoppas jag att du Bette, jag själv och alla andra här ska tänka efter före så att vi undviker att trampa varandra på tårna i fortsättningen!

Många kramar
ZXZX

Tack alla fina söta för era kommenterer i gamlingtråden! Och grattis till dig Makima!

Min "sambo" och jag som nu bor på olika håll har på nåt vis kommit nära varandra. Vi har börjat i familjeterapi och pratar mycket med varandra. Det känns väldigt bra. Kanske kommer vi att flytta ihop igen säger vi. Det får ta tid om det vill det, men jag vill helst inte leva mitt liv i ett särboförhållande.

Till er erfarna ÄD tjejer har jag en fråga. Jag har frågat Doktorn i Tjeckien om jag får göra ÄD utan GnRH-sprutan, typ Procren, och synka med p-piller. Hans svar var ”OK, men att ET behöver ske på progynondag 20-21.

 

När jag då mailade igen och frågade hur jag då ska bära mig åt med p-pillrena inför ET så säger han att jag ska ta sista p-pillret den 28:e juli och börja med progynon vid blödning den 1 augusti. (När jag äter p-piller vet jag ju ju när jag har blödning). ET är bestämt i förväg och det blir 24 augusti. Det betyder att ET blir på dag 24! Men dag 24 kan väl aldrig vara bra?

 

När jag gjorde mitt första ÄD i Estland så var insättningen på progynondag 20. Att ha ET dag 20-21 är också bäst enligt vad jag läst mig till under de två år jag varit här på Forumet. Är det någon som har mer kunskap än jag och kan förklara för mig? Jag förstår att det är för att det kan bli blastocyster som de drar ut på det men vad hände med dag 20-21 som var så viktigt? Snälla någon som vet!

Hej varit på ultraljud idag. Inget hjärt som tickade. Hade slutat utvecklats efter plus. Så trist. Jag vet inte vad vi ska göra/orka. Fryst 7 stycken i Riga som tur är. Hur snart kan man åka dit? Vet någon om man måste få en ordentlig mens mellan?

Hej alla,
styrkekramar till er som fått testa negativt .

Vill bara tala om att jag ÄR GRAVID!!!
1:a ÄD ET med minus, 1:a FET  

trodde inte att det skulle bli ngt!! lite chockad vågar inte riktigt tro att det e sant!!! hoppas så att det stannar!!!

kram till er alla fr Lillalii

Någon som vet hur lång tid det kan ta innan blödning efter procrenspruta? Kan den utebli och vad beror det då på? Märkligt....

Jag går också och väntar på blödning efter Procren, det är ca 10 dagar sedan sprutan togs. Planerat för ÄD i Finland vecka 45. I morse tog jag ett gravtest och jag är gravid!!! Helt osannolikt, efter 2,5 års försök, 3 IVF-försök som resulterade i ett missfall och två avbrutna och 42 år så blir jag gravid på naturlig väg nu...

Vet inte än vad det innebär att sprutan är tagen  och är förstås rädd att det blir missfall pga av det. Måste försöka få tag på någon som kan hjälpa mig att motverka sprutan om det går...

Hej tjejer
Detta har hänt...
Blev igångsatt i måndags med prostaglandin gel, en gång på morgonen och en gång på kvällen.
Fick värkar men inga egna värkar utan "kemiska"värkar. Samma procedur upprepades i tisdags med samma effekt. (öppen 1 cm och inre modermunnen stängd.
I onsdags fick jag värkstimulerade dropp och då hände det saker. De ökade droppet successivt.
Hade ont som tusan, provade lustgas, pilatesboll och akupunktur men skrek till slut att jag ville ha EDA.
Narkosläkaren satte den fint och sedan mådde jag bra. Såg att jag hade värkar men kände inte så mycket av dem, fick komplettera ibland med lustgas eftersom att det gjorde rejält ont trots EDA. Vid 22:30 tiden hade de givit mig 3 EDA, jag var öppen 8,5-9cm men det fanns fortfarande en "ring" kvar runt lillemans huvud som inte ville släppa.
Läkaren frågade om vi ville fortsätta, om inte så rekommenderade hon kejsarsnitt. Det hade ju inte "hänt" något alls på de senaste timmarna.
Det blev det till slut. - ett akut kejsarsnitt.
Det tog en stund innan vi fick komma ner till OP.
Väl där fanns det 7-8 persorsoner i gröna kläder. Fick narkosmedel så att jag blev groggy. Personalen berättade hur det hela skulle gå till.
Efter ett par minuter svullnade min näsa och jag fick slem i halsen. Kunde absolut inte andas, låg och skakade och hackade tänder. Kände mig enormt frusen men alla de andra sade att jag var varm i huden. Fick panikkänsla. Mådde illa men kunde inte kräka, kunde inte hosta. Inget i kroppen funkade, jag var helt borta.
Tänkte att nu dör jag.,
De fick ut lilleman och han blev rengjord. Fick sedan se honom när jag blev ihopsydd.
Kunde fortfarande inte andas ordentligt, jag mådde hemskt dåligt. Det tog nästan 45 min att sy ihopa mig och jag mådde så dåligt under hela tiden. Maken satt bredvid och kunde inte göra något alls. Han mådde dåligt av att se mig må dåligt. När jag fick styr på mina händer stoppade jag in ett finger i munnen för jag hade så ont i tänderna efter allt skakande.

Väl uppe på rummet så tog de måtten: han var 53 cm lång och vägde nästan 4,5 kg den 14 oktober, 4 dagar efter BF.
Efter ca 1 h så började kroppen lugna ner sig så smått. BM gav honom lite ersättning och sedan när jag inte skakade mer så fick han komma till mig och sög lite på bröstet. Det var jättemysigt.
När klockan blev ca 03:00 fick vi in vår "festmat". Dessvärre kunde jag inte äta mer än några tuggor, mådde tjyvens.
BM och sköterskan pratade med oss innan vi somnade om vad som hade hänt. Att jag hade reagerat på narkosen, att den hade satts lite för högt upp, därför "slog" den ut mig.

I morse så när läkaren skulle gå av sitt skift kom hon och pratade med oss igen. Berättade mer om vad som hänt och hon tog sig all tid för oss. Verkligen en superläkare.
All personal har verkligen varit superhärlig., Det kändes underbart för oss.

Kramar till er alla från oss.