Emetofobernas tråd 5

Förresten... Det är jag som är "anonym" (emetofob). Jag tänkte att vara emetofob är ju inget att skämmas över eller ens behöva vara anonym för så jag visar mig. På bilden är min son. Själv kallar jag mig Gojtan här inne men heter Johanna

Hur jag vågar?
Ja, jag hade nog inget val. Jag mådde så dåligt att jag var långt nere på botten. Något var tvunget att ändras och mediciner sattes in. Det bästa jag kunde göra för mig! Det är 9 år sen jag började så jag har ätit ett tag. Är dock nere på den lägsta möjliga dosen nu då jag arbetat mig uppåt sakta men säkert.

I början mådde jag sämre av medicinen. Fick ökad ångest. Jag sov då på en madrass i samma rum som min mamma (var 19 år då). På natten brukade jag vakna i panik, skakade, grät och hade en enorm panik. Då kom mamma alltid upp och tog fram ett pussel som vi började lägga. Vi spelade även mycket kortspel. Efter två veckor började det vända och jag mådde bättre och bättre. Under insättningen så fick jag ganska starka lugnande tabletter, men de tog en dryg halvtimme för att verka fullt ut så under den halvtimme hade min mamma mycket bry med mig. Jag minns tiden med både fasa och värme. Jag var aldrig så nära min mamma som jag var då. Ett minne jag vårdar ömt nu (hon gick bort ett halvår senare i cancer).

Boka gärna en tid med en läkare för att diskutera alternativ.

Hej alla stöttande.
Efter samtal hos min psykolog idag har hon och jag bestämt att jag ska försöka sluta läsa om vsk och på kurvan och andra saker som relaterar till fobin (även den här tråden)
Ska försöka "hålla mig borta" från att kolla på nätet och så.
Hoppas alla här inne blir bättre, vet inte om jag kommer hoppa in här igen men önskar er all lycka och att alla blir bättre med sin fobi.
Må bäst allihopa, tack för allt stöd jag har fått här inne.
kramar!

Hittils har hon kräkts 2 ggr. Är på helspänn och tycker det ser ut som hon ska kräkas hela tiden. Har gett vätskeersättning nu i 2 timmar ..  jag ber och hoppas och ber och hoppas att hon ska slippa mer och att resten av familjen klarar sig. Annars vet jag inte vad jag gör ..
Jälla skit är det här .. hon var sjuk den 11 december och nu 19 januari .. och säsongen är inte slut ännu ..
snälla peppa mig lite

Åh tack för alla pepp och omtankar!
Det har varit en jobbig natt. Gubben min sover ju som en stock och det retar ihjäl mig. Dottern ligger mellan oss och själv ligger jag på helspänn. Minsta gny eller pust så sätter jag mig upp. Vill ju inte ha kräk på mig...
Hon kräktes 2 ggr totalt igår .. en gång på förskolan och en gång hemma vid 16 tiden.
Inatt vaknade hon många gånger och ville ha sass (saft). Hon tror att vätskeersättning också är saft .. och det kan hon ju få tro :)
Det är skitjobbigt att portionera ut .. hon blir ledsen varje gång jag tar bort flaskan.
Vid 4 tiden i natt hade jag svårt att stå emot så hon drack rätt mycket vatten och då kom det upp lite .. kan inte säga att det var en kräkning.. mer som något hostgurgel.
Men nu ligger hon i sin lilla fotölj (sån där utfällbar) och sover. Hon vaknade 9 i morse och sover igen nu kl 11. Hon känns helt utmattad och jag är rädd att hon fått för lite vätska. Men blöjan jag tog av förrut var ganska tung så då borde det väl inte vara någon fara?

Förra gången hon var sjuk så klarade alla sig. Hoppas att vi har samma tur igen. Jag känner mig lite konstig i magen. Typ magkatarr .. svider lite. Jag har inte ätit sen igårkväll så det är nog lite hunger också. Men jag tror inte jag fixar att äta ordentligt förrän faran är över.

Nu ska jag gå o lägga mig på soffan bredvid gumman och vila lite.

Tack och kram!!

Det tillhör inte alls samma stamtyp av virus, VKS och influensan.

Jo, men de tillhör ju virusstammen influensa, förenklat..