Prinsus

Äldre 9 Mar 11:10

93 svar

Hur kan vi stötta familjerna på neonatalavdelning?

Hej alla som känner att det här med sjuka nyfödda och för tidigt födda barn ligger er varmt om hjärtat.

Jag heter Susanne, är sjuksköterska och jobbar på Barn 4 i Umeå som är en Neonatalavdelning. Parallellt med jobbet pluggar jag vidareutbildningen till Barnsjuksköterska och just nu ska jag skriva ett arbete som handlar om att vara syskon eller förälder till ett sjukt barn. Jag väljer givetvis att skriva om hur det är att vara anhörig till ett barn på neonatalavdelning, antingen prematurbebis eller sjuk på något annat sätt eftersom det ligger mig varmt om hjärtat och för att jag förhoppningsvis kan använda mina slutsatser i skolarbetet för att bli bättre på mitt jobb och kanske förmedla mina kunskaper till kollegorna.

Jag har själv varit förälder på neoavdelning, min son föddes i vecka 40+0 med andningsstörning och fick tillbringa en vecka på neo. Vi kom ju lindrigt undan dock men det innebar en oerhört stor kris för mig då och det finns spår kvar ännu efter tre år. Jag hoppas och tror att mina erfarenheter kan vara en tillgång i mitt arbete men man kan alltid bli bättre.

Om du orkar och vill skulle jag gärna vilja veta hur just DU har upplevt att vistas kortare eller längre tid på en neonatalavdelning. Vad rör sig i tankarna? Vad är jobbigast? Var vill ni helst ha mer stöd av oss personal? Vad kan vi bli bättre på? Hur mådde/mår du under sjukhustiden och efteråt?. Berätta om problem, frågor, funderingar och behov och jag skulle bli oerhört tacksam! Om det finns någon litteratur du har läst som du känner är riktigt bra inom det här ämnet så kom gärna med tips!

Stora kramen!
/Susanne Jonsson

Trollet Ludenben

Äldre 24 Mar 06:42

#61

Mamma Tes skrev 2010-03-23 22:40:40 följande:

så där kunde de göra med oss med. De glömde att tala om att de gjort PKU-test. Nu var det mitt andra barn och jag vet att de gör sånt men det står i infon att de ska informera innan de tar det. Sen fick han en blodtransfusion och de talade de inte om heller. Att det var för att prematuer inte bildar eget blod så tidigt kan man ju inte veta och man undrade ju varför han fick den. Det sa de på mölndal sen när de läste hans journal att han fått det.
Men vad dåligt att Östra inte informerade er om hennes tillstånd eller så. Riktigt dåligt

Den infon fick vi någorlunda. Ska beställa hans journaler därifrån, över hela hans vistelse på neo för det är säkert massa de inte har sagt eftersom de missat att inormera om PKU och blodet. PKU var väl en bagatell egentligen men det är själva grejen att de glömmer att informera. Blodet var ju en större sak.

Älskade ungar

Mamma Tes

Äldre 24 Mar 09:35

#62

Trollet Ludenben skrev 2010-03-24 06:42:28 följande:

så där kunde de göra med oss med. De glömde att tala om att de gjort PKU-test. Nu var det mitt andra barn och jag vet att de gör sånt men det står i infon att de ska informera innan de tar det. Sen fick han en blodtransfusion och de talade de inte om heller. Att det var för att prematuer inte bildar eget blod så tidigt kan man ju inte veta och man undrade ju varför han fick den. Det sa de på mölndal sen när de läste hans journal att han fått det. Men vad dåligt att Östra inte informerade er om hennes tillstånd eller så. Riktigt dåligt Den infon fick vi någorlunda. Ska beställa hans journaler därifrån, över hela hans vistelse på neo för det är säkert massa de inte har sagt eftersom de missat att inormera om PKU och blodet. PKU var väl en bagatell egentligen men det är själva grejen att de glömmer att informera. Blodet var ju en större sak.

Jag tycker att det spelar ingen roll vad dom gör. Stor sak som liten. Dom ska informera föräldrarna om ALLT.

www.tesansblogg.blogg.se

Trollet Ludenben

Äldre 24 Mar 10:25

#63

Mamma Tes skrev 2010-03-24 09:35:24 följande:

ja det ska de. Till sambon hade de glömt att säga att vårat barn hade sövts med morfin med i respiratorn bara för att den inte skulle upplevas så obegaglig. Det sa de till mig dagen efter.

Älskade ungar

Dullan 79

Äldre 24 Mar 16:43

#64

Trollet Ludenben skrev 2010-03-24 06:42:28 följande:

så där kunde de göra med oss med. De glömde att tala om att de gjort PKU-test. Nu var det mitt andra barn och jag vet att de gör sånt men det står i infon att de ska informera innan de tar det. Sen fick han en blodtransfusion och de talade de inte om heller. Att det var för att prematuer inte bildar eget blod så tidigt kan man ju inte veta och man undrade ju varför han fick den. Det sa de på mölndal sen när de läste hans journal att han fått det.Men vad dåligt att Östra inte informerade er om hennes tillstånd eller så. Riktigt dåligt Den infon fick vi någorlunda. Ska beställa hans journaler därifrån, över hela hans vistelse på neo för det är säkert massa de inte har sagt eftersom de missat att inormera om PKU och blodet. PKU var väl en bagatell egentligen men det är själva grejen att de glömmer att informera. Blodet var ju en större sak.

Jag fick skriva på ett papper om ifallomatt dom skulle få göra blodtransfusion dom tog även blodprov på mig ! dett kom inte jag ihåg för att det var bara några timmar efter förlossningen så hjärnan var inte ricktigt med men när jag läste inlägget nu så kom jag på det ! Tack

Trollet Ludenben

Äldre 24 Mar 16:56

#65

Dullan 79 skrev 2010-03-24 16:43:59 följande:

här fick jag minsann inte skriva på papper ${#lang_emotions_demon}$ iofs så skulle jag så klart godkänt det eftersom det gällde ju hans liv men ändå ska det informeras. Om de inte av någon anledning hinner innan så ska de ta det så fort som möjligt.

Älskade ungar

Prinsus

Äldre 30 Mar 12:20

#66

Tack för alla svar. Det har varit mycket intressant att få ta del av era upplevelser och det är beklämmande att så många haft så negativa upplevelser. Hoppas att vi kan bli bättre.
Jag tänkte länka min inlämningsuppgift här men jag fattar inte hur man gör...

Trynträ

Äldre 30 Mar 12:27

#67

Det som var jobbigt var att det var femtielva olika personal som jobbade på avdelningen. Varje dag nya människor och inget fanns nedskrivet knappt om bäbisen. Vissa krävde att vi skulle mata var tredje timme (räknat från när hon började äta) och vissa sa att vi skulle lyssna på barnet och låta det sova tills det vaknade. Hon var inte född för tidigt utan kom 9 dagar efter bf så det var ingen risk så. Eftersom hon knappt hann sova (kunde ta en timme att få henne att somna) och när hon just somnat skulle vi väcka henne för då måste hon äta. Så höll det på. Till slut blev vi tokiga och klagade för vi tyckte så synd om henne. Vissa ggr tog det en timme innan hon vaknade för att hon var så trött. Det var rent ut sagt bedrövligt. Sen fanns det bra sköterskor som tyckte hon skulle få sova.

Om jag kan komma med nåt tips så tycker jag det är att lyssna på föräldrarna för de känner sitt barn bäst. När det hela tiden kommer ny personal så har de ju noll koll på hur det barnet är.

Dessutom blandade de ihop vår bäbis med en annan bäbis bara för att de flyttade runt henne till olika rum utan att ha satt nån namnlapp på sängen (villket vi krävde sen).

Vi fick även ut journalen efteråt (efter lite tjatande) och då såg vi att de inte gjort anteckningar varje dag vilket man ska.

Positiva upplevelser var att vi fick lite längre tid på oss att lära oss hantera den lilla med amning, bad och liknande.

Trynträ

Äldre 30 Mar 12:28

#68

Kan tillägga att detta inte var i Umeå.

Trynträ

Äldre 30 Mar 12:30

#69

knäppisen skrev 2010-03-09 12:56:55 följande:

Obligatorisk kuratorsamtal. VI fick erbjudande om kuratorssamtal men när man är på neo så är man så fokuserad på barnet och att vara med barnet så det viftade vi bort. När vi kom hem sen så rasade allt samman för oss och då hade det varit bra med en etablerad kontakt. Se föräldrarna, inte bara barnen. När jag låg på neo med barn nr 2 så struntade de fullständigt i mig och min man. INGEN frågade hur VI mådde. Vi ansågs som duktiga och starka och kunniga eftersom det var vårt andra barn på neo men vi var lika rädda och ledsna som förstagångsföräldrarna på samma avdelning. Särskilt efter ronden, se till att det finns någon som kan fånga upp föräldrarna efteråt. Ofta fick man negativa besked av läkaren utslängda på 30 sekunder men sen satt man där själv i sin ensamhet med alla tankar o känslor. Detta gällde inte bara mej utan även de andra föräldrarna. Enighet hos personalen. Ha inte 30 olika åsikter om hur man ska göra en sak. Enas om EN väg. Det är hopplöst när sköterskor säger och tycker olika. Vem ska man lyssna på? Ha förståelse för att föräldrarna har ett liv utanför sjukhuset också. Ibland måste man åka hem och vattna blommor, betala räkningar eller bara få se himlen. Det dåliga samvetet har man ändå, det behöver inte späs på från pikar från personalen.

Känner absolut igen det där med femtielva olika åsikter. Det verkar inte som de som jobbar där pratar med varann tycker jag. Först kom man överens om en sak och när nästa personal kom så hade de en annan åsikt. Helt hopplöst.

annlu748

Äldre 30 Mar 12:46

#70

Hej!

Våran kille föddes 39+0 pl snitt pga av säte, på SÖS. Allt var toppen direkt när han kom ut, men medan vi låg på uppvaket så var den en sjuksyster där som reagerade på att han "gruntade" som det visst kallades. Hon masserade ryggen på honom för att få honom att hosta. Barnläkare tillkallades och vi mötte upp barnläkaren upp på BB. Väl där så tappade E färgen och blev blå. Alla sprang i väg med E och min man i släptåg. Efteföljande timmar så ligger jag ovetandes coh en aning chockad på BB. Medan min man går igenom ett mindre trauma när han ser ur arbetet går med E. Efter att han kopplats upp till en "cep-up"-maskin (minns inte vad det hette) ohc läget stabiliserats så kommer jag mååååånga timmar senare ner till neo.

Personalen på Neo var helt fantastiska. Jag såg dem som änglar som höll min son vid liv. Första dagarna fick han ligga i ett så kallat akutrum där det bara fanns fyra platser och en sjuksyrra och en uska som var på plats hela tiden. Här började det första problemet för mitt lilla pyske...jag satt och S T I R R A D E på monitorn för hjärtljud och syreupptagningsförmåga H E L A tiden. Personalen sa till mig flera gånger att titta på din son i stället så ser du att han mår bra! Men det var helt omöjligt, så länge jag såg datasiffrorna så var jag lugn.

Personalen såg till att vi hjälpte till med blöjbyten och att vi tog så stor del vi bara kunde av omvårdnaden av E. Vi fick lära oss att sondmata också.

Efter ett par dagar fick vi flytta in i ett eget rum(cep-upmaskinen var bortkopplad ohc han andades nu själv), som ett litet hotellrum och E var uppkopplad till trådlös övervakning. Här kom nästa problem...jag kunde inte se monitorn för personalen hade givetvis stängt av monitorn eftersom att de visste att jag var "galen".

Det blev dags att koppla bort alla övervakning för att E mådde så bra, förutom amningen än. Då kom ett stort psykbryt jag grät och grät. Tillslut frågade läkarna mig varför jag var så ledsen. Jag svarade att jag inte visste hur jag skulle vara säker på att han syresatte sig okej. Jag fick ett varmt förstående leende och han svarade "För att E är frisk nu"

Så kom dagen när vi äntligen fick ta bort sonden och E ammade fullt själv och det var det sista tecknet på tillfriskning så det blev dags för utskrivning.

Nu kom den STORA ångesgten. Jag ville för alltid bo kvar på sjukhuset så att läkarna kunde ta hand om min lilla älskling. Jag bröt ihop fullständigt och vill inte åka hem...

Jag är så nöjd med personalens bemötande och professionalitet att kunna ta hand om barnen såväl stötta föräldrarna. Men det jag verkligen saknade var att efter den här sjukhusvistelsen var att få träffa en psykolog eller en samtalsterapeut. Jag hade verkligen behövt få professionell stöd efter detta. Trots att vi bara låg kvar en vecka, men det var den läääängsta veckan i mitt liv.

Hur kan vi stötta familjerna på neonatalavdelning?

INNEHÅLL