Hur kan vi stötta familjerna på neonatalavdelning?

Jag skulle önska att alla neonatalavdelningar hade en checklista med viktig ankomstinfo som SKALL gås igenom då ett nytt barn och föräldrar kommer till avdelningen. Vi fick så mycket olika information och det som jag tänker på fortfarande (min dotter blir 4 månader i veckan, född 2 månader för tidigt) är att ingen gjorde fotavtryck på våran lilla fågelunge då vi kom till avdelningen. Alla andra barn hade fått sådana gjorda men jag trodde att föräldrarna fixat det själva. Fick inte veta att dom var gjorda på avdelningen förrens långt efter att vi kommit därifrån. Vi önskar SÅÅ att vi hade avtryck på hennes pyttefötter Fruktansvärt tråkigt att man inte får samma information och möjligheter som andra föräldrar och barn...

Jag håller helt med. Det var mycket information som föll mellan stolarna när vi låg inne på neonatalen och hade det bara funnits en checklista för personalen att bocka av hade många missförstånd kunnat undvikas. Det hade även varit bra om det hade funnits någon personal som fungerat som kontaktperson.

Jag tycker också att det hade varit mycket värt om det hade gjorts fotavtryck på sonen, något som inte verkade förekomma alls på den neonatalen vi var på.  

Checklista och skriven info låter jättebra. Det blir ju mycket att ta in och man har långa stunder när man inte vet vad man ska göra. Intressant att läsa tidigare inlägg då sonen föddes i Norrköping, men vi hamnade i Linköping och jag läste ovan om någon som fått superinfo. Som sagt kanske blir så när man kommer från ett sjukhus till ett annat, men det ska ju egentligen inte spela någon roll.

Kontaktperson låter också bra. Att man har 1 person som är ansvarig för en o ser till att man vet det man bör veta.

Det med privatliv stämmer också som jag läser ovan. Man vande sig efter ett tag att det sprang folk in o ut (även på samvårdsrummet) och att man träffade vem som helst när som helst i underkläderna... Inte världens roligaste och kanske något man bör ta hänsyn till som personal även om man sett 100 andra föräldrar i underkläder så är det inget vidare med oväntade besök HELA tiden...

TS Prinsus:

Ser att du redan fått många svar men svarar dig änddå. Vi låg bara 4 dagar på neo och vår dotter var "medtagen efter framförandet". hade dåliga apgar då hon kom ut och efter att de haft henne i rummet intill förlossningssalen kom hon sedan till neo. Till saken hör att jag har en syster med gravt förståndshandikapp pga av syrebrist vid förlossningen. Med detta som bakgrund tog jag detta med vår dotter mycket hårt. Tyckte vården på neo var fantastisk. Det jag däremot reagerade på var att eftersom vår dotter var inskriven på neo och jag på BB så "hörde vi liksom inte ihop". Ingen som såg helheten. Även om dottern redan efter andra dagen var hos mig på BB  var det ingen där som "brydde" sig om henne eftersom hon hörde till neo. På BB tog de hand om mig (fysiskt, kände på magen, pratade om avslag, gynundersökning etc) och på neo tog de dog hand om dottern (prover, koppmatning etc) MEN det var ingen som såg helheten och frågade hur jag och min sambo mådde! Ingen som frågade hur vi tänkte, vad vi undrade osv. Jag hade en enorm oro inom mig. STRESS. ORO som ingen såg. Ingen som såg min oro för att min dotter ev skulle bli skadad som min syster.

Så mitt råd är att all denna duktigb personal i större utsträckning kunde se MOR-BARN-realtionen! Helheten.

Även om det kanske aldrig var så allvarligt med vår dotter så önskar jag att någon en enda gång hade pratat med oss. Inte bara pratat prover etc. Utan sagt "hur läget verkligen var". Jag vågade aldrig fråga. Vågade aldrig få svaret jag var så livrädd för. Önskar att någon hade sett mig i ögonen och pratat om detta känsliga. Hur vår dotter verkligen mådde!

Vll tipsa om den här boken: http://www.bokus.com/b/9789163342219.html?pt=search_result&search_term=tina%20wiman

Neonatalen där vi låg, Mölndal, göteborg, där fanns en liten informationspärm i salrna. Bra, men långt från all info fanns där. I alla fall... där stod det att alla ska tilldelas en kontaktperson. Vi låg inne i drygt 2 veckor men vi fick aldrig någon kontaktperson

vi var med på mölndal, först på östra och sen på mölndal. Kontaktperson vore toppen. Personalen på Östra var bättre men på mölndal var det bara en som jag tyckte var riktigt bra och det var en i hemsjukvården.
Mer inriktning på att stötta föräldrar som har det jobbigt och kontaktperson.

Jag tyckte det var jobbigt att de var så himla på om amningen. Hon jag gillade var inte det utan sa att jag bestämmer själv hur jag vill göra. Andra barnet dessutom så jag kände inte att jag behövde massa moralpredikningar. Barnet är prematurt född, mycket som krisat och man gör vad man kan för att amning ska funka. Men för mig kändes det lite som en bonus om det skulle fungera. Det funkade inte med första som med var prematur, jag har just gått igenom en komplicerad förlossning, mår skit för att allt blev som det blev, har en funktionshindrad son hemm som jag oroar mig för eftersom detta med förlossning och neo innebar stora påfrestningar för den pojken med och de på Mölndals neo är hysteriska över amningen Jag pumpande enbart de första 5 veckorna och tyckte det var viktigt med min mjölk, särskilt den första tiden men amningen blev ångestladdad med deras hysteri.

Så min största önskan från neo-personalen är att vara lite mer lyhörd för hur mamman (och såklart även pappan) känner det, särskilt kring känsliga frågor som just amning. Men inte pressa, utan uppmuntra och informera om bröstmjölkens fördelar men sluta med denna hysterin kring amning. Man har gått igenom nog som prematurmamma och man behöver inte mer press. Glöm inte att föräldrarnas välmående gynnar även barnen.

En stor eloge till TS som startar denna tråden för att fråga oss prematurmammor vad vi vill jag tror du kommer att bli en lyhörd och bra person för denna uppgiften att jobba på en neonatalavdelning.

Eftersom Barn 4 får nya lokaler och det bara ska bli ett barn per rum, tror jag det är otroligt viktigt att föräldrarna har någonstans att träffas spontant och umgås. De andra föräldrarna är de enda som förstår vad man går igenom och man är ganska isolerad från övriga världen.