Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

Håller tummarna för dig. Får man en riktig diagnos så är det ju lättare att tex medicinera rätt och även få annan hjälp på rätt sätt.

Det gick bra, enligt mig, på Gemet idag. Slet som ett djur, slängde i mig maten och så vidare igen. Köksansvarige slutade ett idag och sa att vi också kunde göra det. Jag sa att jag stannar till två då det fanns så mycket att göra. Då sa hon att ;Maria, du går hem ett. Jag fick inte vara kvar för de tycker jag stressar så när jag arbetar. Det är väl på både gott och ont. Jag är ju där för att lära mig ta det lugnt men det är väääldigt svårt att bryta gammalt beteende. Har ju alltid haft väldigt stressiga jobb. Nåja, nu ska jag ju inte dit förrän måndag.

Hmm hade en chef en gång som också var dösträng mot mig när det gäller sånt här. Jag hade gått in i väggen och fick inte ens vistas på jobbet. Men jag var där ändå ibland och jobbade på helgerna. Fast det var han med så det var bara att bekänna färg eller smita iväg och hoppas att inte bli upptäckt. Nu har jag en chef som inte sätter stopp, skitjobbigt. Hon är bara ödmjukt tacksam medans jag kör på i 180. Fast nu pallar jag ju inte det längre, ska jobba 50% nästa termin istf 80.

Känns förnedrande, jag vet. Men det är nog ganska bra ändå. Kommer aldrig glömma när min chef kom hem till mig på söndagskvällen när jag hae kraschat i veckan för att Prata Allvar. Han tog med sig mina 4 nyproducerade tjocka jobbpärmar från min lägenhet. Jag skämdes som en liten tjej. Han berodrade mitg - använde t o m orden "det är en order." att inte läsa tidningar, att inte tänka jobb, att bara släppa allt och gå ut och promenera och vila. Jag hade en sån yrsel att jag inte kunde stå. När jag reste mig för att följa honom ut vacklade jag till så han fick stötta mig. Hur jobbigt var inte det eller??

Men han överlevde nog det. Vi är fortfarande goda vänner. Det är f ö han som har gjort Fyra Bugg o En Coca-Cola och producerat Tusen och en natt. Det ni he he så fick jag det sagt

MEN PRECIS!! Hur fasen gör man då? När man är så pass uppe i varv? Jag har ingen lösning! Det krävs nästan att folk tar tag i mig och säger åt mig att varva ner för jag fattar knappt att jag är uppe i varv, tvärtom när folk säger till att jag ska lugna ner mig eller stressa ner så känner jag oftast att - men - men jag har ju knappt börjat än???

Ja, eller hur! Ibland när jag springer omkring hysteriskt hemma och gör allt amtidigt så försöker sambon be mig att slappna av. Efter ytterliggare ett tag så ryter han till; sätt dig för fan och lugna ner dig. Sätter mig ner i soffan, så fort han går ut ur rummet så rusar jag vidare. Man ska ju bara göra det först och sen det sen det osv osv.

Önskar Gemet var öppet idag så jag kunde åka dit och "jobba" lite. Även om det är stängt för helgdag så skulle jag ändå inte varit där idag. Går ju bara mån - onsdag.

Jag är också shoppingsugen, och vi ska till IKEA idag. Vi ska bara köpa tre saker. Vi bor bara 7 min bilresa bort så vi kan göra sånt. Men det blir oftast mer än bara tre saker. Och utan min man hade det blivit hundratals. Men han säger alltid nej när jag börjar bli hyper och tar mer än vi behöver. Och det är en jäkla tur, annars hade jag gått lös helt utan gräns...

Mmm. Det är faktiskt det jag vll, att få gå lös utan gränser.

Beställde ju kläder från hm för ett tag sen men skickade faktiskt tillbaka nästan allt. Gjorde en ny beställning nu i veckan och kommer väl få returnera igen.