EPT (Extremely Pre Term/Extremt mycket för tidigt född) Tråd 17

Öh ni som har Infatrini till eran barn som "välling" kör ni ren Infatrini eller blandar ni med någon ersättning av mild sort?

VI kör nu till våran kille (nec oppad född i 25+3) Infatrini och bröstmjölk jag pumpade som en dåre och har haft tur (ex antal liter i frysen) med mjölken kan pumpa ännu ammning funkade inte.
Men sen när han blir större är 5,5 månader nu korrigerat är han 2,5 månader så ska Infatrini (svårt namn att stava..) vara hans välling med ersättning som jag fattade på dietisten.

Hur gör ni?     

Inväntande:Vi har vällingpulver direkt i Infantrinin. För vår kille var det ok iaf

Är inte alltid så aktiv men kikar med jämna mellanrum.

Jag är så otroligt nere just nu, sonen fyllde 5 år i torsdags (född 25+1, troligtvis 24+3/4 enl läkarna), det var en sån fin dag och hela släkten var där nästan.

Men såfort allt är slut och jag bara var hemma så känner jag mig så nere, tänker på tok för mycket på allt under neotiden, om allt vi gick igenom där.

Jag har en ny sambo sen 2,5 år tillbaka men känner inte att jag kan/vill prata med honom, för jag kan inte på något sätt få honom att förstå hur ont mitt hjärta gör, hur det känns att veta att minsta lilla kunde ändrat allt, hur det kändes att inte ens våga tro att han skulle överleva morgondagen.

Hur länge gör det ont? Är det lika jobbigt för er vid födelsedagarna? Stundvis gör det ont någon dag sådär när man tänker på det extra, men nu har de varit ett par dagar och jag vill egentligen knappt ens gå upp ur sängen, vill knappt prata med sambon, känner inte att jag har något att säga just nu, kan inte hålla humöret uppe..

Min son fyllde 5 i onsdags . Han föddes i v 28+3. Så han var större än din son. Jag blir inte deppig när han fyller år. Jag blir mer rörd. Tänker vilken tur vi haft. Han har sina problem, men vi har ändå haft sådan tur. Ja, konstigt nog så lämnade vi neo för snart 5 år sedan, men en liten bit av mig finns kvar där.

Min son fyllde 5 i januari, född i 26+0 och 650gram. Jag tänker ofta på vilken tur vi haft och känner en stor tacksamhet. Visst kan jag ibland fastna i jobbiga tankar, men så som du känner var det längesen jag kände. Dock är både jag och min man kvar i neotiden ibland. Har du någon att prata med? Du kanske inte har fått bearbeta dina känslor kring den tidiga födseln ordentligt?

För mig kommer det perioder då jag tänker mer på hur det var med sjukhusvistelsen innan Elias föddes och neo-tiden efter det att han kom. Sällan gör det mig deppig utan mer eftertänksam. Jag tänker ofta på vilken tur vi ändå hade och på hur värt allt kämpande var när vi ser på honom nu, 4 år senare.

Jag tror att du skulle behöva ta tag i dina känslor och reda ut dem med någon så att det känns mer hanterbart. Såhär ska du inte behöva ha det. Kram!

Kanske läge att prata med en psykologom detta? Posttraumatisk stress är vanligt hos neo föräldrar! Förra veckan fick min systerson komma hem efter tre månader på sjukhus. Född i v 23+0 590 gram. Idag 2,8 kg

Hej! Fick en son i april i v.26+6. Är hemma nu sen ca 2 veckor tillbaka efter 10 veckor på sjukhuset. Va idag på hörselkontroll där vår son inte fick godkänt. Ska tillbaka igen i augusti för en till koll. Någon med erfarenhet av hörselnedsättning/icke godkända hörselkontroller? Har precis hittat tråden och har ej läst igenom den..