• Hormonermedhumör

    Vilka fysiska symtom på stress/ångest har ni haft ?

    Vilka fysiska symtom på stress och ångest har ni haft ?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-01-20 15:32
    Någon som upplevt t.ex. torrhet i munnen, svullnad i ansiktet och/eller annorlunda känsel i samband med stress och ångest ?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-01-20 15:42
    Någon som lätt spänner sig i käk - och/eller halsmuskulaturen ?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-01-26 10:30
    Någon som vet nån bra hemsida där man kan läsa om ångest och/eller stress osv eller nån bok med samma innehåll ?

    Eller nån som har tips på vad som hjälper emot stress,spänningar och ångest (förutom mediciner och terapisamtal) ?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-01-28 08:59
    Av Er som spänner Er i käken och upplever som att det gör ont i tänderna/övriga delar av munnen...exakt var och hur mkt ont har ni ?

  • Svar på tråden Vilka fysiska symtom på stress/ångest har ni haft ?
  • Anonym (Ea)
    Anonym (stress) skrev 2010-05-17 21:47:32 följande:
    Det verkar som att vi är många som reagerar extra mycket på synintryck? När jag var som sämst klarade jag inte höga/plötsliga ljud, beröring på huden och maten smakade konstigt. Men nu så återstår "bara" att jag är synkänsligt - framför allt olika avstånd och rörelser (för många eller såna jag inte är beredd på).
    Verkar ju vara rätt så vanligt. Jag vet dock inte hur man får bort det tyvärr :-/
  • Anonym (ida)
    Anonym (stress) skrev 2010-01-21 11:10:45 följande:
    Jag är sjukskriven för utbrändhetssyndrom och här kommer en lååång lista: Först dessa tecken under flera år som jag vägrade lyssna på: Yrsel (som att jag går på en båt i full storm, var tvungen att hålla mig i väggarna) framför allt i affärer, korridorer och liknande där det är olika avstånd och saker som rör sig Magproblem som diarré och illamående Matthet, skakighet, hög puls Domning i vänster sida av ansiktet, stickningar vänster arm, känsla av att munnen inte hänger med Flimmer framför ögonen, ögonen "rycker" Sammanbitna käkar och nergnisslade tänder Värk i nacke och axlar, huvudvärk Andningssvårigheter (vanligt när man är spänd av stress då bröstkorgen som egentligen ska vidga sig vid inandning blir stel och känslan bli att man inte kan andas ordentligt) Trötthet, orkar inte med det sociala livet utan går bara hem och vill vara själv efter jobbet Svårt att somna, vaknar under natten, vaknar tidigt Panikattacker Alltid ont i halsen, hostar upp slemkakor (läkaren tror att det beror på stressen men det är inte säkert) Värk i hjärttrakten (kommer ofta från magsäcken/magmunnen) Hypokondri (som kommer av alla symtom som man tror beror på allvarlig sjukdom) Sen när jag gick in i väggen förvärrades många av ovanstående och dessa tillkom: Förlamande trötthet, helt slut, går inte att sova bort Minnesproblem - vad gjorde jag igår? Tappar ord. Kognitiva svåriheter: för er som inte vet är kognitionerna det som gör att vi upplever vår omgivning med känsel, lukt, smak, hörsel och syn. För mig klarade jag inte ljus, ljud eller rörelser omkring mig. Att gå på ICA nära var som att gå på rockkonsert. Kunde inte sålla input vilket man normalt gör hela tiden, man hör och ser inte allt som händer omkring en men det kunde inte jag så det blev totalt kaos i huvudet. Helt överbelastat. Mat smakade annorlunda och blev grov i munnen. Klarade inte av att bli t ex struken över armen. Värk i hela kroppen - främst nacke, axlar, korsrygg och knän men även i lår och armar. Nedstämdhet Hmm. Jag tror det var allt. Hurra. Så ni som börjat få symtom - lyssna på kroppen, ta hand om er och se vad ni kan göra för förändringar för att det inte ska bli värre.
    Det du beskrev är exakt mina symptom. Känns skönt att någon förstår vad man går igenom!

    Läkaren ville först ha det till att det bara var ångest, för jag mådde jättedåligt och klarade inte av att gå i köpcentrum tex. Men i själva verket är det som du skriver, man klarade inte av att sortera alla intrycken så det blev helt kaos i huvudet och man kan inte värja sig. Inte konstigt att man inte klarar av att vistas bland folk då. Folk tar den för givet, hur det är när hjärnan sorterar intrycken rätt. Man inser inte vilket handikapp det är att förlora den förmågan förrän man själv är där.

    Mina minnesproblem börjar bli ganska allvarliga. Jag har riktiga minnesluckor av saker i mitt liv som jag borde komma ihåg. Jag glömmer även bort hur familjemedlemmar och vänner ser ut, så springer jag på dom på stan så tror jag ibland att de är främlingar. Jättejobbigt!

    Jag har dock diagnos på kroniskt trötthetssyndrom och inte utbrändhet. Men det är svårt att dra gränsen.
  • Anonym (trött)

    Hej

    Exakt så här känner jag mig. Har varit hos läkare fick nässpray för yrseln den kom från öronen sa de. Har arb väldigt mycket under 5 år period katastrof över belastning.  Nu arb jag med ngt annat men känner mig exakt som ovan fortfarande har i o försig bara arb med det nya 1 vecka men ändå. Nu vill min över ordnad att jag ska lära mig ytterligare mer program jag får inte in ngt i huvudet kan man vägra jag försökte men icke vad gör man är så trött. Mitt minne sviker mig, ont överrallt orkar inte ens gå o träna. Skönt att höra att man inte ensam men hurlångt tid kan detta sitta i. På mitt jobb verkar det som att det ska ha gått över nu när jag ska göra annat men så fungerar det inte väll. tack

  • Anonym (ida)
    Anonym (trött) skrev 2010-05-30 09:17:31 följande:
    Hej Exakt så här känner jag mig. Har varit hos läkare fick nässpray för yrseln den kom från öronen sa de. Har arb väldigt mycket under 5 år period katastrof över belastning.  Nu arb jag med ngt annat men känner mig exakt som ovan fortfarande har i o försig bara arb med det nya 1 vecka men ändå. Nu vill min över ordnad att jag ska lära mig ytterligare mer program jag får inte in ngt i huvudet kan man vägra jag försökte men icke vad gör man är så trött. Mitt minne sviker mig, ont överrallt orkar inte ens gå o träna. Skönt att höra att man inte ensam men hurlångt tid kan detta sitta i. På mitt jobb verkar det som att det ska ha gått över nu när jag ska göra annat men så fungerar det inte väll. tack
    Jag börjar  bli ledsen för jag tror inte att det någonsin kommer försvinna
    Jag var sjukskriven ett helt år, och det dämpade symptomen, men sen började jag jobba igen (och jag har inte ens ett stressigt jobb nu), och jag blev sakta men säkert sämre igen. Nu efter 3år är jag lika illa som jag var före sjukskrivningen. Och jag är rädd hur det ska bli om ytterligare några år, för denna gången kan jag inte sjukskriva mig i ett helt år. Så jag kör på och blir sämre och sämre. Undrar hur långt det kan gå...
  • Johan 79

    Ida: Jag förstår ditt dilemma. Och frågan är om vi någonsin blir bättre. Kanske är det som med min Borderline, att efter kunskap, åtgärder och ännu mer kunskap bli livet hanterbart.

    Det enda, det absolut enda som hjälpt/hjälper mig är kunskap och vetskapen av att det finns fler som har det som jag.
    Och dessa två saker är något man får nöta in, dag ut och dag in. Med tiden så reagerar man inte på samma vis som förr. Även om jag har dåliga dagar och de är jävligt dåliga. Precis som någon annan skrev så är man ju hypokondrisk. Det går ju lite hand i han med panikångest. Så reaktion på fysiska symptom/synstörning - triggar tanke om fara - triggar hypokondri - triggar panikångest and around and around it goes.
    Kunskap. Åter igen. Kunskap och människor som ni som delar med er gör mitt liv hanterbart. Jag har burit det här ensam så¨länge och är glad att jag inte behöver göra det längre. Jag är väldigt väldigt tacksam för att ni fortsätter att hålla denna tråd vid liv.

    Det betyder mer än ni kan ana.
    Här är en sida som hjälp tmig väldigt mycket. Direktlänk till symptom lista (fysiska symptom på ångest/stresssyndrom)

    www.nomorepanic.co.uk/articles/symptoms/

  • Anonym (tjej -85)

    Åh, vilken underbar tråd.
    Vad bra det känns att inte vara ensam om att känna det ni beskriver.
    Mina panikångestattacker började i augusti förra året. Nu har jag även kännt mig lite deprimerad till och från, pga utmattning.
    När ska livet få återgå till ett normalt liv? Jag tappar tron på att det någonsin kommer bli bra.

  • Anonym (ida)
    Johan 79 skrev 2010-05-30 19:55:11 följande:
    Ida: Jag förstår ditt dilemma. Och frågan är om vi någonsin blir bättre. Kanske är det som med min Borderline, att efter kunskap, åtgärder och ännu mer kunskap bli livet hanterbart. Det enda, det absolut enda som hjälpt/hjälper mig är kunskap och vetskapen av att det finns fler som har det som jag. Och dessa två saker är något man får nöta in, dag ut och dag in. Med tiden så reagerar man inte på samma vis som förr. Även om jag har dåliga dagar och de är jävligt dåliga. Precis som någon annan skrev så är man ju hypokondrisk. Det går ju lite hand i han med panikångest. Så reaktion på fysiska symptom/synstörning - triggar tanke om fara - triggar hypokondri - triggar panikångest and around and around it goes. Kunskap. Åter igen. Kunskap och människor som ni som delar med er gör mitt liv hanterbart. Jag har burit det här ensam så¨länge och är glad att jag inte behöver göra det längre. Jag är väldigt väldigt tacksam för att ni fortsätter att hålla denna tråd vid liv. Det betyder mer än ni kan ana. Här är en sida som hjälp tmig väldigt mycket. Direktlänk till symptom lista (fysiska symptom på ångest/stresssyndrom) www.nomorepanic.co.uk/articles/symptoms/
    Ja man lär ju sig att hantera det, det är ju inte alls så tufft nu som det var när man först drabbades. Då blev jag så överväldigad, förstod inte vad som pågick och trodde att jag hade fått en hjärntumör. Det var det enda jag pratade med andra om, för jag var så rädd. Och desperat. Kände att jag hellre tog livet av mig än att leva på det sättet, för jag kände att jag drunknade och inte kunde stoppa det.

    Nu har jag inte samma behov av att älta. Man har accepterat det. Det hjälper mycket när man vet varför man blir sån. Det tog lång tid för mig att acceptera att det faktiskt var stress/ångest som orsakade det. Jag kunde inte förstå hur man kunde bli så sjuk av det. Så det hjälper mig också att ha såna här trådar, där man kan prata om sympomen och inse att man faktiskt kan må så här utan att vara döende.

    Hela situationen med försäkringskassans hårda regler gör att jag känner ännu mer press. Just nu kämpar jag för att orka jobba, men jag är desperat efter en paus för att kroppen ska få läka lite. Men jag vågar inte. Att vara beroende av FK är tufft, för vi vet nog alla hur de ser på denna sortens diagnoser. Läste senast idag att de inte ansåg att man skulle få sjukskrivas alls pga utbrändhet, för att det inte hjälper. Sånt bullshit. Det enda som hjälper mig är just vila. Under lång period. Det är tufft att dels kämpa med sin sjukdom, och samtidigt kämpa emot myndigheter och oförstående läkare.
  • Anonym (ida)
    Anonym (tjej -85) skrev 2010-05-30 20:21:07 följande:
    Åh, vilken underbar tråd. Vad bra det känns att inte vara ensam om att känna det ni beskriver. Mina panikångestattacker började i augusti förra året. Nu har jag även kännt mig lite deprimerad till och från, pga utmattning. När ska livet få återgå till ett normalt liv? Jag tappar tron på att det någonsin kommer bli bra.
    Får du någon hjälp från vården? Sjukskrivning?

    Det hade varit kul att höra om något fall där man faktiskt blivit helt återställd från detta. Behöver lite hopp.
  • Anonym (tjej -85)
    Anonym (ida) skrev 2010-05-30 20:27:41 följande:
    Får du någon hjälp från vården? Sjukskrivning?Det hade varit kul att höra om något fall där man faktiskt blivit helt återställd från detta. Behöver lite hopp.
    Nej jag är inte sjukskriven, vill inte vara det så det har aldrig varit aktuellt att ta upp det.
    Jag har gått hos kurator sedan senhösten. KBT eller vad det kallas. Jag har nekat medicinering.
    Jag pluggar sedan årsskiftet, och mina PÅ-attacker kommer oftare när jag har mycket i skolan, tentor, seminarier, inlämningsgrejer o sånt.
    Det bästa för mig hade kanske varit att hoppa av skolan, men jag känner att jag vill göra det här. Sen är det kanske inte så väl valt yrke kanske, med tanke på att jag blivit så hypokondrisk. Men frågan är vad pluggandet är värt?

    Det här med synrubbningar var en ny vetskap för mig. Tidigare har jag trott att mina synstörningar beror på en ärftlig sjukdom (min mamma och hennes syster har synnedsättning som sakta leder till blindhet).
    Men flera av er beskriver exakt samma synstörningar som de jag har haft.
  • Johan 79

    Anonymtjej:
    Panikångest och fysiska symptom hör ihop. Det verkar precis som om panikångest är i maskopi med kroppen och kroppen förser panikångest med utlösningssymptom. Och har man ett överbelarmat nervsystem så fungerar inte kroppen som den skall .Jag vet om någon. 15 years av symptom (29 i år) och fortsätter. Men jag har lärt mig under åren. Kunskap, kunskap. Har lärt mig vad det rör sig om.

Svar på tråden Vilka fysiska symtom på stress/ångest har ni haft ?