Vilka fysiska symtom på stress/ångest har ni haft ?

Jag är sjukskriven för utbrändhetssyndrom och här kommer en lååång lista: Först dessa tecken under flera år som jag vägrade lyssna på: Yrsel (som att jag går på en båt i full storm, var tvungen att hålla mig i väggarna) framför allt i affärer, korridorer och liknande där det är olika avstånd och saker som rör sig Magproblem som diarré och illamående Matthet, skakighet, hög puls Domning i vänster sida av ansiktet, stickningar vänster arm, känsla av att munnen inte hänger med Flimmer framför ögonen, ögonen "rycker" Sammanbitna käkar och nergnisslade tänder Värk i nacke och axlar, huvudvärk Andningssvårigheter (vanligt när man är spänd av stress då bröstkorgen som egentligen ska vidga sig vid inandning blir stel och känslan bli att man inte kan andas ordentligt) Trötthet, orkar inte med det sociala livet utan går bara hem och vill vara själv efter jobbet Svårt att somna, vaknar under natten, vaknar tidigt Panikattacker Alltid ont i halsen, hostar upp slemkakor (läkaren tror att det beror på stressen men det är inte säkert) Värk i hjärttrakten (kommer ofta från magsäcken/magmunnen) Hypokondri (som kommer av alla symtom som man tror beror på allvarlig sjukdom) Sen när jag gick in i väggen förvärrades många av ovanstående och dessa tillkom: Förlamande trötthet, helt slut, går inte att sova bort Minnesproblem - vad gjorde jag igår? Tappar ord. Kognitiva svåriheter: för er som inte vet är kognitionerna det som gör att vi upplever vår omgivning med känsel, lukt, smak, hörsel och syn. För mig klarade jag inte ljus, ljud eller rörelser omkring mig. Att gå på ICA nära var som att gå på rockkonsert. Kunde inte sålla input vilket man normalt gör hela tiden, man hör och ser inte allt som händer omkring en men det kunde inte jag så det blev totalt kaos i huvudet. Helt överbelastat. Mat smakade annorlunda och blev grov i munnen. Klarade inte av att bli t ex struken över armen. Värk i hela kroppen - främst nacke, axlar, korsrygg och knän men även i lår och armar. Nedstämdhet Hmm. Jag tror det var allt. Hurra. Så ni som börjat få symtom - lyssna på kroppen, ta hand om er och se vad ni kan göra för förändringar för att det inte ska bli värre.

Hej Exakt så här känner jag mig. Har varit hos läkare fick nässpray för yrseln den kom från öronen sa de. Har arb väldigt mycket under 5 år period katastrof över belastning.  Nu arb jag med ngt annat men känner mig exakt som ovan fortfarande har i o försig bara arb med det nya 1 vecka men ändå. Nu vill min över ordnad att jag ska lära mig ytterligare mer program jag får inte in ngt i huvudet kan man vägra jag försökte men icke vad gör man är så trött. Mitt minne sviker mig, ont överrallt orkar inte ens gå o träna. Skönt att höra att man inte ensam men hurlångt tid kan detta sitta i. På mitt jobb verkar det som att det ska ha gått över nu när jag ska göra annat men så fungerar det inte väll. tack

Ida: Jag förstår ditt dilemma. Och frågan är om vi någonsin blir bättre. Kanske är det som med min Borderline, att efter kunskap, åtgärder och ännu mer kunskap bli livet hanterbart. Det enda, det absolut enda som hjälpt/hjälper mig är kunskap och vetskapen av att det finns fler som har det som jag. Och dessa två saker är något man får nöta in, dag ut och dag in. Med tiden så reagerar man inte på samma vis som förr. Även om jag har dåliga dagar och de är jävligt dåliga. Precis som någon annan skrev så är man ju hypokondrisk. Det går ju lite hand i han med panikångest. Så reaktion på fysiska symptom/synstörning - triggar tanke om fara - triggar hypokondri - triggar panikångest and around and around it goes. Kunskap. Åter igen. Kunskap och människor som ni som delar med er gör mitt liv hanterbart. Jag har burit det här ensam så¨länge och är glad att jag inte behöver göra det längre. Jag är väldigt väldigt tacksam för att ni fortsätter att hålla denna tråd vid liv. Det betyder mer än ni kan ana. Här är en sida som hjälp tmig väldigt mycket. Direktlänk till symptom lista (fysiska symptom på ångest/stresssyndrom) www.nomorepanic.co.uk/articles/symptoms/

Åh, vilken underbar tråd. Vad bra det känns att inte vara ensam om att känna det ni beskriver. Mina panikångestattacker började i augusti förra året. Nu har jag även kännt mig lite deprimerad till och från, pga utmattning. När ska livet få återgå till ett normalt liv? Jag tappar tron på att det någonsin kommer bli bra.

det värsta är att jag skäms så otroligt mycket över min otacksamhet att jag, som är en fullt frisk människa med sambo, underbara barn, ett hus, jag kom in på den utbildning jag ville och har ok ekonomi,, att jag har dessa psykiska symtom när jag BORDE vara nöjd och glad eftersom jag är frisk och utan sjukdom. jag skäms över att berätta för min omgivning att jag faktiskt inte mår bra, och vad jag lider av. jag skäms när det finns andra i min omgivning som dör unga i cancer, som blir förlamade i diverse olyckor, som mister sina barn osv.