Vilka fysiska symtom på stress/ångest har ni haft ?

det är exakt så. bra sagt.

har letat upp min favorit tråd..för nu är skitet igång igen.. med trötthet, svaghet och fumlighet i armarna/benen, yrsel och ögonfenomen..tung i bröstet..vandrande ont här och där.. 

trots att jag lever med min psykosomatik i flera år nu, så är det fortfarande svårt att fatta att psyke kan ställa om så mycket i den fysiska kroppen, att det verkligen KÄNNS. Och det värsta är att man kan aldrig vara 100% säker på att det är psyke och inte kroppen. 

Så skönt att läsa den där kommentaren! Är samma jag upplever just nu och känns som jag är döende nästan. Härligt att en kan skriva av sig här och höra hur andra har det.

Jag vet inte vad jag ska börja men har säkert skrivit i denna tråd tidigare. Har till och från mycket hälsoångest och dödsångest vilket såklart förvärras av stress. Är i nuläget helt ensamstående med två barn vilket gör att jag aldrig riktigt kommer ifrån även om jag har barnvakt, vilket givetvis är en stor stressfaktor. Senaste tiden har jag mått sämre än vanligt, dels på grund av att jag fått väldigt lite egentid pga corona dels för att jag inte riktigt vet vad jag vill i livet med jobb, boende och så. Har alltid varit ganska känslig för krav men nu är jag jättekänslig och är orolig, särskilt på jobbet, att jag ska få mer ansvar eller om det dyker upp något akut och krångligt. Allt som är lite oförutsett är ångestväckande och gör att jag får ett undvikande beteende. 

Ok mina symptom på stress/ångest:
-dålig sömn -jag sover jättedåligt nu, ligger och vrider mig och grubblar
-vallningar/svettningar -haft en period tidigare men nu är de tillbaka, kan vara hormonobalans men i så fall utlöst av stress tänker jag. hoppas de försvinner snart
-Tror jag ska dö, fick häromdagen en "stroke", det kändes verkligen så. Fysiska symptom är förstärlta och jag tolkar dem till en snart förestående död.
-overklighetskänslor
-pirrningar
-ont i magen när ångesten kommer
-illamående
-hjärtklappning
-trött och matt

Har märkt att när pirrningarna och överklighetskänslorna kommer samtidigt så är det en "stroke" för mig. Min hälsoångest förvränger allt och jag får de symptom jag är mest rädd för.

Jag tror att mina gener (mycket psykisk ohälsa i släkten) tillsammans med för stort ansvar (för barnen) gör att jag inte fixar detta riktigt. Har verkligen försökt dra ner på alla måsten men ångesten finns där ändå. Jag skulle egentligen bara behöva åka iväg helt själv några veckor men vem har den möjligheten?? 
Jag är helt enkelt inte riktigt nöjd med mitt liv, vissa saker är jag nöjd med men det är för mycket stress och press. För mig i alla fall. Min stresstolerans är nog nedsatt från början tror jag.

där sa du ju något.
jag är inte heller nöjd med mitt liv. mycket som jag vill och försöker att förändra, men allt tar tid..och det känns som att tiden rinner iväg, och man är rädd att man inte hinner att bli lycklig innan man dör..

Säkert nåt jag missat. Men finns symtomen så har jag typ haft det haha. Har dessutom haft cancer som säkert oxå var ett resultat av stress.

Magkatarr

Stjärnfall i ögonen

Sveda påHuvudvärk huden

Sveda i underlivet

Klåda i underlivet

Bortdomnad tunga

Yrsel

Spända muskler

Muskelryckningar hela kroppen

Nässelutslag

Lock för öronen

Blödande tandkött

Klump i halsen

Tryck för bröstet

Hjärtklappningar

Lös i magen

Usch, jag vet inte vad som är psykiskt och vad som är fysiskt. Att jag har ångest vet jag ju men det utesluter inte att jag också är fysiskt sjuk. Gick en runda på lunchen idag och pulsen steg och det gjorde liksom ont och utgick lite från magsäcken tror jag. Tänker att kärlkramp kan kännas så. Kände dock inget när jag cyklade sen. 

Vallningarna fortsätter, kanske lite lindrigare nu. Oregelbunden mens och haft det ganska länge. Förmodligen ingen ägglossning vilket säkert bidrar till vallningar. Är över 40. 

Detta är ett rent helvete ibland. Borde gå i KBT men tar mig aldrig för.

Hej hur var din smakupplevelser då??? Är lite nyfiken

Nu har det varit hyfsat ok ett tag men nu börjar jag känna mig konstig igen. Känns lite overkligt ibland och som att jag är frånvarande på nåt sätt.

Så hemskt det är, hoppas det går över snart.

Har varit en ganska bra höst men får ibland svårt att ta djupa andetag... Händer oftast på kvällen när jag är i soffan eller sängen.

Är så jobbigt och obehagligt. Ibland lyckas jag få till ett djupt andetag och då känns det så härligt. Men går inte varje gång.

Någon som har liknande?

Haft så i 20 år. Lärt mig att andas flera halva andetag och sen brukar det djupa funka. Det är att diafragman är spänd. Försöka gäspa hjälper också.