Minimalla > Vad fint du skriver. Du är klok och varm och känslig min vän. Jag tror du kan finnas för din tjej och jag tror du finns för din tjej. Det är lite trögt att ändra sig men det är inte så svårt som det kan tyckas. Gör upp två saker som du ska göra med henne varje dag. Bygga lego och rita, dega och bygga koja osv. Gör upp i förväg en lista som du har att gå på så behöver det inte gå åt energi till att tänka om det är bra eller roligt. Sen gör du det ena eller båda.
Kännslomässigt så finns det också trick för att hitta tillbaka till önskvärda egenskaper, för man blir inte av med dem , dom finns alltid i en men när man inte använder dom så blir dom inte aktiva i ens sätt längre. Är du med hur jag menar?
För att komma tillbaka till det så ska jag tipsa om en tankeövning.
Sätt dig ner och blunda, tänk på en gång då du och stella lekte och ni hade roligt och skrattade. Tänk hur du använde din kropp, hur du log, hur du var avslappnad i kroppen, hur det kändes i magen. Vilka tankar du har (går dom lättsamt, fort och utan oro typ) Följ med in i känslan och riktigt känn den, var där. När du sen öppnar ögonen så se till att ha stella i ditt blickfång. Du kommer se att du ser på henne med dom mamma ögon som du vill. Upprepa detta några ggr om dagen och snart har du påmint dig om hur du känner för att vara den mamma du vill vara.
Jag är säker på att något i dig dog den dagen du förlorade Lilly men inte ditt mammaskap. Inte din känsla för andra och din omtanke, jag ser den i alla dina inlägg. Jag tror att Stella och numer lillpyret är en del i att kunna le igen. Där har du ett säkert kort till meningen med livet, kälek och solsken.
Ibland så måste man inte fundera genom allt, ibland måste man bara göra.
Om det tröstar så tjatar jag också massor här hemma MEN jag har upptäckt att jag tjatar mindre och barnen blir mindre jobbigare när jag faktist gör saker med dom. Som degar, ritar och plockar ekollon i hinkar utomhus och lägger på stenar för att mata ekorrarna med osv. Gör jag det en halvtimma så leker det nästan konfliktfritt efter det. De är nöjda, sedda och glada.
Vilya är också väldigt sträng med sig själv och kastar 10 teckningar innan hon behåller en för att hon inte är nöjd. Hon blir arg också då och jag brukar berätta saker om när jag var liten då - Jag kunde inte heller rita när jag var liten, men jag tyckte det var så skoj så jag gjorde det ändå och igen och igen. När jag försökte igen och igen så blev jag bättre..det blev att träna. Vill man lära sig något så behöver man öva och så brukar jag påminna henne om saker hon erövrat och kan.. som att cykla. Först på 3hjuling, sen på 2hjuling med stödhjul och nu 2hjuling utan stödhjul.
Jag visar henne att hon blir bättre och att hon faktist visst klarar saker typ och att det ibland tar tid att lära sig saker.
nu har jag bubblat iväg igen men så funkar min hjärna som du säkert redan vet vid det här laget, hoppas det var okej.