Vi som har prematura sammandragningar

Nån mer än jag som känner sig lite skraj att man inte ska fatta när det är dags att åka in igen? Jag menar nu när man är van att ha ont o mycket sammandragningar. Iofs har min tidigare förlossningar inte varit överdrivet snabba, har tagit typ 8-9 timmar från första symtom. Fast med dottern hade jag inte direkt onda sammandragningar under graviditeten, utan det onda kom när det var dags. Därav min noja. 

pilea: skrattar lite åt din situation vid middagsbordet har/är vi inte alla där! ha ha ha

Jag har oxå funderat mycket på när vi ska åka in! + att vi nu istället för 1½ mil ( 10-15 minuter) har 8 mil (40-45 minuter) för att ta oss till sjukan.. då iom att vi inte längre fick åka in till varberg innan jag va minst i v 35. Med dottern tog det 2 timmar från första känning ens, tills hon va ute. så jag är små svettig inför tanken på att åka såpass långt! Men jag har läst journalen (äntligen) från den tiden innan och efter förlossningen. När jag kom in i v 32+0 hade jag vattenavgång, som jag antog det va därför vi åkte in, men en tapp på 7 mm. Då hade jag inte kännt en enda SD som jag kan minnas!
Låg och läste lite på sängen innan ( och vilade pizzan i magen ) och då hade jag SD med 10 minuters mellanrum. Dom gör inte tok ont, men de känns, men mest obehagligt antar jag.. det är så svårt att avgöra tycker jag..

Hej!
Hittade er tråd när jag satt och letade lite. Undrar om jag får hänga på? Har haft mycket sammandragningar sedan v. 20 ungefär. Och i torsdags blev det värkar istället så jag åkte in, fick en spruta Bricanyl som inte alls hjälpte. De bestämde då för att lägga in mig över natten och jag fick ytterligare en spruta. Värkarna försvann över natten men kom tillbaka på morgonen och jag fick Bricanyl igen. Tappen var inte påverkad enligt dem (4 cm och 1 finger "öppen"). Åkte hem på fredagen trots att de ville ha kvar mig. Fick komma in på undersökning igen på lördagen. Och nu har de sagt att jag får vara hemma men måste ta det lugnt. Lätt när man redan har en liten. Har gått 31 fulla veckor förresten.

LOved: hej hej. du låter ju som en av oss onekligen själv är jag i v 29+5 idag och hoppas faktiskt snart att eländet ska vara över!

Ja visst känner man ofta att nu får hon ta o komma ut så jag slipper må så här! Gråter i princip varje dag o är sjukligt orolig att nåt ska vara fel m bäbisen...
Men egentligen är det väl bättre varje dag såhär än en dag ytterligare på neo, eller vad säger ni andra som oxå har prematurer sen tidigare???

Kollar in för att se hur det går för alla. Vilken tur att era bebisar fortfarande är kvar i magen.
Jag håller med om oron för att veta när det är dags på riktigt. Jag hade lite tur och låg inlagd redan. Dock var jag på väg hem dagen innan för det hade varit lugnt i magen i några dagar.
Jag hade ondare värkar några dagar innan förlossningen än de jag hade när jag hade öppnat mig 7 cm på ett par timmar. Jag fick en bricanylspruta mot sammandragningarna som inte hade hjälpt på en timme och då undersökte de mig som tur var. Jag har haft både regelbundna och onda sammandragningar som inte har haft nån större påverkan tidigare. Den enda skillnaden nu var att det gjorde mer ont neråt i ryggen.
Nu är vi på neo och det är ju inte så himla kul med hemlängtan och längtan efter vårt stora tjej. Väldigt skönt är det ju att slippa alla dessa sammandragningar måste jag erkänna.