Vi som har prematura sammandragningar

Hej på er alla!

Jag har en fråga angående sd och tänkte att ni i denna tråden borde vara experter??

Så här är det:

Jag väntar barn nr 3 och har alltid haft väldigt tidiga och täta sammandragningar,från v15 si så där har det börjat...Jag har inte tänkt så mycket på det och min bm verkar inte tycka det är det minst konstigt att jag har dom heller..

men idag när jag var ute o gick så slog det mig att det kanske inte ska vara så här ändå? Jag kan verkligen inte gå mer än ett par steg innan sammandragningarna börjar och de gör att jag knappt kan andas...Det går alltså inte att ta en prommis ens om jag inte går minimala steg så jag kanske har en chans att få en nypa syre mellan varven...

Ska man ha det så här? Alltså är det normalt?

DOm gör inte ont än tack o lov men dom suger tag så in i h-e! Jag går in i v34 imorrn så att man har sd är ju inte konstigt alls,men dom kanske inte ska komma så fort man bara rör sig?

Vad tror ni?

Hej tjejer

Elaisa: Stor kram Låter som en jobbig svärmor, och jag förstår mycket väl hur du känner. Vet inte om jag orkat med min egen mamma så nära inpå ens. En del männisor har helt enkelt inte förstått det där med empati.

Linelus: Minns inte riktigt hur det är med värkskalan, har för mig att det är tämligen individuellt, att det även beror på hur barnet ligger, mammans hull och placeringen av mätaren. Dock låter det i mina öron som ganska starka sd. Har ett vagt minne av att jag låg på runt 150 i slutskedet av öppningsfasen med barn nr 2. Fast jag är inte säker.

lillalillajag: Låter som jag. Till en början påverkades inte tappen för mig, men jag kunde ju inte ens gå och handla själv, för jag kom inte både fram och tillbaka. Precis som du beskriver så blir magen stenhård och det är näst intill omöjligt att andas. Nu har dock min tapp minskat med 1,5 cm. Jag är gravid med nr 4 nu och har två hotande prematurer bakom mig, så jag har blivit erbjuden bricanyl för att underlätta för mig, men jag har ganska dålig erfarenhet av just bricanyl, så jag tackade nej. Eftersom du  är så pass långt gången tycker jag kanske inte att det finns så stor anledning till oro för barnet, men jag förstår helt klart dina besvär av situationen!

Ego: Här trycker det på igen. Bebis kör rally i magen och sparkar rakt ner mot tappen... Vad gör man åt det?? Har inga regelbundna sd, men det känns, definitivt. Har stuckit till lite ockå, men det var ju ingen fara sist. 2 veckor kvar till cervixkoll. Sen måste jag bara gnälla över att inte bebisar kan vara stilla när deras mamma vill sova. Har sovit tre timmar senaste dygnet och är jättetrött, men det är inte bebis!

Just nu har ju bebben rumpan ner och huvudet upp, undrar hur det påverkar sammandragningarnas art? Det blir ju fötterna allra längst ner, och de trycker ju inte på samma sätt som t ex huvudet hade gjort. Ändå känns det som att bebis ligger precis på slidväggen, liksom.

Hoppas att ni har bättre lycka med sömnen än jag. Kram på er!

Glad Alla hjärtans dag på Er 

Antar att jag känner mig lugnare nu mentalt eftersom kollen i tors gick bra + att jag går in i v.30 idag (29+)

Lillalillajag:
Låter som jag också hade det i början. Så du bör nog ta det ganska lugnt. Man får ju oftast mer och mer sammandragningar för varje graviditet. Men dom ska ju inte vara jätte täta och inte göra ont. Tur iaf att du är så pass långt gången! Försök att ta det lugnt och jag hoppas allt går bra för dej!

Tittar in här för att höra vad ni har för erfarenheter. Idag är jag i v.34+2. För en vecka sedan var jag inne på förlossningen eftersom mina sammandragningar kom var tredje minut (men de gjorde nästan inte alls ont utan magen blev stenhård och det kändes lite obehagligt bara). Men tappen var 3 cm och hård och bebis mådde bra så det kändes ju väldigt skönt. Och jag är ju såpass långt gången att skulle bebis vilja komma ut nu så gör de inget för att stoppa det (efter 34+0).

Sedan i fredags kväll har jag dock haft ganske mycket mer ont, men kan inte alls känna att sammandragningarna är så regelbundna som då. Är det förvärkar som gör ont eller är det något helt annat när det ligger där mest hela tiden? Det onda känns ungefär som mensvärk och är i nedre delen av livmodern. Jag vet inte om det är så att jag vant mig så mycket vid de täta sammandragningarna att jag inte reagerar lika starkt på dem eller om de har lugnat ner sig. Men det onda känns som sagt som att det är där mest hela tiden (även om det ibland gör ondare och ibland lättar).

På förlossningen sa de att jag skulle höra av mig om det blev värre, men på ett sätt har det ju blivit lugnare och på ett sätt värre, så jag vet liksom inte om det är någon mening att ringa. Det kanske är helt normalt att ha ont så?

Med mitt första barn hade jag inte en enda sammandragning jag kände av förrän förlossningen var på gång så detta är helt nytt för mig. 

Förlåt att det blev lite långt. :)

Hej alla!

Tack för förståelse och stöd ang min hemska svärmor

Gerseml, jag vet det är så himla obehagligt när bebisen sparkar mot tappen både mentalt o fysiskt. Min lilla har vänt sig sen någon vecka o ligger med huvudet neråt och det känns mycket mera skonsamt mot tappen, dock också väldigt vild i magen och särskilt sen kvällstid/natt så man somnar ju ganska sent.

Makane,som jag uppfattar det, sammandragningar kan man ju till viss del stoppa med bricanyl o dyl men värkar som mens och molvärk kan ju vara förlossning som smyger igång och det kan man ju aldrig stoppa. Så ring FL och kolla med dom, tycker jag.

Styrkekramar till alla

Tack för svaret elaisa. Idag har det varit mycket lugnare än igår. Men blir det som igår igen så ringer jag FL.

Spana in min knaskatt, hur ligger han egentligen

Makane: Tycker också att du ska ringa in om det blir så igen. Man ska ju hellre ringa in en gång för mycket än en gång för lite! Hoppas det lugnar sig iaf.

hahaha vilken knaskatt!  :P