Vi som har prematura sammandragningar

Tittar in här för att höra vad ni har för erfarenheter. Idag är jag i v.34+2. För en vecka sedan var jag inne på förlossningen eftersom mina sammandragningar kom var tredje minut (men de gjorde nästan inte alls ont utan magen blev stenhård och det kändes lite obehagligt bara). Men tappen var 3 cm och hård och bebis mådde bra så det kändes ju väldigt skönt. Och jag är ju såpass långt gången att skulle bebis vilja komma ut nu så gör de inget för att stoppa det (efter 34+0).

Sedan i fredags kväll har jag dock haft ganske mycket mer ont, men kan inte alls känna att sammandragningarna är så regelbundna som då. Är det förvärkar som gör ont eller är det något helt annat när det ligger där mest hela tiden? Det onda känns ungefär som mensvärk och är i nedre delen av livmodern. Jag vet inte om det är så att jag vant mig så mycket vid de täta sammandragningarna att jag inte reagerar lika starkt på dem eller om de har lugnat ner sig. Men det onda känns som sagt som att det är där mest hela tiden (även om det ibland gör ondare och ibland lättar).

På förlossningen sa de att jag skulle höra av mig om det blev värre, men på ett sätt har det ju blivit lugnare och på ett sätt värre, så jag vet liksom inte om det är någon mening att ringa. Det kanske är helt normalt att ha ont så?

Med mitt första barn hade jag inte en enda sammandragning jag kände av förrän förlossningen var på gång så detta är helt nytt för mig. 

Förlåt att det blev lite långt. :)

Tack för svaret elaisa. Idag har det varit mycket lugnare än igår. Men blir det som igår igen så ringer jag FL.

Jo jag ska göra det. Tack!

Samtidigt så har de sagt att de inte gör något för att stoppa det nu ändå. Så egentligen borde jag väl kunna vänta tills det känns att det verkligen är på gång?

Vet att någon svarade att man inte ska äta det för mycket för att det då tappar sin effekt. Själv har jag aldrig ätit det så jag har ingen egen erfarenhet.

Jag upplevde att det är en väldig skillnad just i de veckorna. Fick komma in i 33+0 när jag hade regelbundna sammandragningar och i v.33 försöker de stoppa det. Men from 34+0 så kommer den när den kommer. Är nu i 36+0 och bebis är inne fortfarande. Slemproppen gick för en vecka sedan och jag har mycket mensvärk och sammandragningar. Men nu är de hur lugna som helst på förlossningen och jag behöver inte komma in förrän det verkligen är på gång på riktigt.

Ja det är ju onekligen märkligt om de väl hade bokat in dig?! Lycka till iallafall!

precis så har det varit för mig med. men de senaste dagarna har det ändrats och nu kommer de i stort sett alltid samtidigt. Därför känns det som tydliga förvärkar nu. Innan var det svårt att säga vad mensvärken var eftersom det inte kändes om att livmodern spände sig alls i samband med det. Man kan bli tokig på det här...

Jo veckorna blir ju så tokigt långa när man får vara beredd när som helst. :/ tänk på att ju längre den stannar inne desto mindre hjälp behöver den när den kommer ut. Någon vecka till gör stor skillnad. :)

Låter som det onda man kan få när bebis tränger ner och fixerar sig. Kan det vara det? Det känns ju verkligen som om någon sticker en kniv i en, men varar inte så länge.

Med min första dotter var det just så, ett litet hål som gjorde att det sipprade ut vatten. För min del räknades detta som vattenavgång och jag blev igångsatt tre dygn senare. Först efter att ha proppat mig full med osannolika mängder värkstimulerande i 6 timmar var det ngn som kände efter och insåg att, "Men hinnorna är ju hela"!

Det är märkligt att det verkar vara så olika. Att sippra vatten borde ju behandlas på samma sätt överallt. Infektionsrisken ökar även vid ett litet hål sa de till mig iallafall.

Märkligt att det sägs olika. Man vet kanske inte? Jag förstår att de inte vill sätta igång redan i v.32. Då är det säkert bättre att gå så länge som möjligt. Men nu är ju din bebis alldeles strax fullgången. Tycker du borde kunna bli igångsatt 37+0. Fast om de fortsätter att hävda att det inte är fostervatten så ser de väl kanske ingen anledning till det. Mitt vatten var iallafall inte mycket och det hade absolut kunnat vara flytningar. Kände inte alls att jag kissade på mig eller så. Det var tack vare att det var lite rosa inne på förlossningen som det konstaterades att det faktiskt var vattnet.

sedan måste jag dock säga att det var gigantisk skillnad på igångsättning och när det satte igång av sig själv, för mig iallafall. Igångsättningsvärkarna kom på varandra och jag fick ingen chans att andas emellan. Den här gången var jag ju smärtfri mellan värkarna. Så kommer jag bli gravid igen kommer jag inte vilja bli igångsatt om det inte finns omständigheter som kräver det. Hur hemska de sista veckorna än var var förlossningarna så fullständigt olika att jag skulle göra allt för att få en sådan bra upplevelse som jag fick med min minsta tjej nu för snart 3 veckor sedan.

Gersemi: Förstår att det inte är ett lätt val. Min första förlossning slutade i sugklocka och jag var helt borta under stora delar pga alltför mkt lustgas (släppte knappt masken). Det gjorde mig otroligt förlossningsrädd och det tog några år innan jag ville ha barn igen. Den här gången var jag helt med hela tiden och kände verkligen att jag hade kontroll. Och den här gången är jag redan sugen på att göra det igen. Så för mig är upplevelserna verkligen svart eller vitt. Och det är nog inte bara pga igångsättningen. Jag kanske hade överdoserat lustgasen ändå. Fast då hade jag ju haft pauser mellan värkarna där jag fick in lite riktig luft.

Förhoppningsvis kanske din kropp sätter igång allt strax så att du inte behöver välja?!

Usch då. Ja alla förlossningar är ju olika. För min del var det dock som en enda värk i drygt 10 timmar. Men det är ju pest och pina att gå och ha ont i flera veckor också. Nu har jag ju inte det längre så då är det lätt att säga. När jag var mitt uppe i det och åkte in till förlossningen i tron att det var igång så hade jag nästan gjort vad som helst för en igångsättning.

Izzen: Min slempropp kom i omgångar. Första som en ganska stor slemmig sak i v.35. Sedan kom det som snor i några dagar i v.39-40. Och sedan kom det slemblandat blod när det var på gång. När det kom startade värkarna och några timmar senare var Elin här. Jag var öppen 2 cm från v.37, men dock var en del av tappen fortfarande kvar (ca 1 cm tror jag).

Det är nog för att de på de flesta sjukhus inte stoppar förlossningen om det sätter igång efter 34+0. Så sa de till mig iallafall när jag var inne i v.33 med regelbundna sammandragningar.

Kan tillägga att min tös kom i 41+1 så det måste inte betyda att bebis kommer tidigare även om man har regelbunda sammandragningar.

Min första föddes i 38+5 och då hade jag inte en enda känning innan. Kände inte ens av de sammandragningar jag faktiskt hade då (såg dem bara på CTG). Så jag trodde verkligen att min minsta skulle komma tidigare när jag började känna det redan i v.33. (är ju inte så tidigt i den här tråden, men det var tidigt för mig då. ;)) Men nej då hon stannade inne en vecka efter BF. Skönt såklart, men det var långa veckor när man gick och hade ont. Lycka till iallafall!