Nu har teven vart av till klockan 18. I har vart fruktansvärt frustrerad och inte kunnat företa sig någonting. Eller jo intensivt legobygge i 10 minuter så att hela rummet såg ut som att legofabriken exploderat därinne, sen spring och skrik, sen spelat piano jättehögt i 10 minuter sen spring och skrik och sen bröt han ihop och började slå sig själv i ansiktet jättehårt så jag fick sitta med honom i knäet tills han lugnat sig sen spring och skrik och sen gav han sig på och slog på hunden istället, fick bort honom därifrån sen spring och skrik och sen byggt med klossar lite tillsammans med mig och sen spring och skrik en stund till sen fick han spela lite dataspel så att A fick vila för hon är jätteförkyld (jag med). Hur funkar det med ljudböcker? Kan han sitta still och lyssna? Tror inte I skulle kunna sitta still om inte han har nåt att pilla med samtidigt. Play doh-lera kanske iofs skulle kunna fungera i kombination med ljudbok. I läser inte, skolan har börjat tro att han kanske har svårt för den biten. Han tränar bokstäver med en specialpedagog.
jag skrev men det försvann nu orkar jag inte igen. men tack för tips mammaflickan vi ska testa å se vad vi kan hitta som han gillar
+ Idag pysslar I =)
Vi städade hans rum igår kväll och redan när jag steg upp ur sängen i morse så kan man inte komma in där för det ligger saker ja över hela... Och små delar av allt överallt. Ändå verkar han ha lättare att hitta på något att göra när allt ligger framme. Har inte sett honom sen frukost han sitter där inne och uppfinner. Det känns då bättre än att sitta framför teven hela dagen även om han fortfarande isolerar sig. Nu väntar jag bara på mildare väder så man kan börja använda den superfina lekplatsen som vi har precis utanför dörren. Jag hade helt glömt bort att vi har sportlov denna vecka så blir illa tvungen att ta med I till affären imorgon för jag har inte handlat.
I uppskattar att vara med kompisar och har lätt för att få nya kompisar men ibland blir det svårt för han ska alltid överdriva sånt andra gör till tusen. När han var liten var det ett barn på en lekplats som puttade honom, efter det så puttade han alla han såg hela tiden. Om han hör nåt barn kallar nån annan (eller honom) fegis nån gång så går han sen runt och kallar sina kompisar fegis fegis fegis fegis en miljon gånger och kompisarna tröttnar ju. Han vet inte som de andra när det är dags att sluta och när det går över gränsen.
Kan ju säga att jag lekte aldrig någonsin med andra barn när jag var liten tyckte mest att andra barn var jobbiga och "störde" mig när de kom och ville att jag skulle vara med och leka. Jag har alltid tänkt att det hade vart bra om de vuxna hade pushat mig lite mer där, och att det är därför jag är hopplöst socialt efter för att jag aldrig lekte med andra barn när jag var liten. Men jag kanske har haft fel, kanske var det svårigheter med den sociala biten som kom först och det var därför jag inte ville leka? Det är aldrig lätt att veta vad som kom först, hönan eller ägget...
