ADHD-mammor rusar vidare i mot och medvind

Ah okej jag har blivit felinformerad då? Jag får ringa dem och se vart det leder. Sånt här är inte vad jag är bäst på har svårt att få fram vad jag vill ha sagt. Särskilt på telefon med främlingar. Hoppas de ställer följdfrågor. Jag tror att I borde ha fått en diplomat till mamma, men det fick han inte.

Tack. Du är min mentor =)

Jag har ringt BUP och fick iaf veta att numera ligger detta under vårdgarantin så fixar skolpsykologen en remiss får vi komma inom 3 veckor, så det var ju positivt jämfört med den väntetid på ca 2 år som jag hört om innan. Så nu får jag ligga på skolpsykologen när vi träffar henne om två veckor att ta tag i detta med en gång.

En annan fråga. Vi kommer ofta 5 min försent till skolan, spelar ingen roll när vi börjar I får alltid för sig att han måste bara göra det ena eller det andra och han ska bara... och står med ena strumpan i handen en halvtimme och försöker minnas vad han höll på med (klä på sig) fast jag påminner var tredje minut och glömmer å äta osv. Går vi upp klockan sju kommer vi fem minuter försent och går vi upp kl 6 kommer vi också fem minuter försent bara att han gör en massa fler "jag ska bara"- grejer. Om jag säger nej nu måste du eller nej du får inte på morgonen så blir det värsta utbrottet, känslig på morgonen, och då blir vi också sena pga det. Hur funkar morgonen för er?

Ja just det ja det tänkte jag ju faktiskt på, fast jag glömde av att jag tänkte på det, som pcalma skrev om att handla i affären också. Ett kort i handen med en bild, färg eller symbol, som en påminnelse. Trevligare än tjat. Däremot tror jag det är nåt I kanske skulle uppskatta att göra såna kort själv, han gillar att pyssla. Och det kan vara ett bra sätt att få honom delaktig och känna att det inte bara är nåt knäppt som jag har hittat på för att bestämma över honom. Påminnelsekort =) Eller bara minneskort kanske låter trevligare.

Ja det är en bra idé kanske att ringa henne. För jag ska komma tillsammans med I den nionde så jag kommer ju inte kunna berätta så mycket för vill ju inte han ska höra allt det blir ju liksom bara det negativa man tar upp när man pratar med psykologen och inte så kul för honom att höra massa sånt. Så det tänkte jag faktiskt på att hur ska jag göra då för att få fram hur orolig jag är. Och nej han går inte i sexårs han går i ettan så det är skolarbete och sånt han halkar efter i nu också vilket stressar mig lite. Jag halkade också efter redan i ettan och jag klarade aldrig på hela min skolgång att komma ikapp igen, det blir lite psykologioskt jobbigt också att det skiter sig precis i början. Som ett osynligt hinder sen för man tror man inte kan.

norgesessan: Jag tänkte tanken men avfärdade den. För att ändå någonstans jag är ju glad att han faktiskt kan klockan så bra som han kan, och jag vill att han ska träna sin tidsuppfattning och förstå att börjar jag inte äta förrän klockan åtta så hinner jag inte. Så småningom går det kanske in, tänker jag. Då känns det fel att lura honom med tiden det blir så kortsiktigt känns det som. Däremot tror jag på att vi sätter oss och gör ett schema med bilder och klockslag och kanske ett kort som han kan få som påminnelse att just nu gäller det här. Men vi får ta en bra dag snart när vi har tid att sätta oss och diskutera detta med att få ordning på morgnarna och lägga fram idén. Scheman verkar han gilla i alla fall, det är roligt för om jag säger nåt till honom så säger han nä du bestämmer inte över mig. Men om jag skriver ett schema och hänvisar till att jo men det står på schemat, då säger han bara jaha och godtar det direkt, nästan jämt. Det skrivna ordet verkar vara lag. Det kan man inte ifrågasätta hur som helst.

Mammaflickan: Testade med bolibompa häromdagen när I redan var uppe och satt framför teven då jag vaknade. Men funkar inte för då måste vi gå mitt i det där programmet om Ubbe ubåt eller vad det heter. Och då finns det de som tycker det är viktigt att se färdigt. Annars åt han bra framför teven men det är så svårt att slita honom därifrån sen. 

Min kompis köpte laminator på Netto för 100 kr men det var bara tillfälligt de hade det tyvärr. Säg till sen om du hittar nån bra billig vart du köpt den. Jag kan nog låna kompisens så länge iofs men känns som det kommer bli mycket, om man nu börjar med att laminera grejer jag lär ju aldrig kunna sluta sen Jag brukar gå till överdrift med det mesta jag påbörjar.

Förresten också ludenben, var det som skulle köpa hörselkåpor? Jag köpte nya till I för hans hade gått sönder å tog ett par barnhörselkåpor på Clas Ohlsson som kosta 69 kr. Jag har själv haft de på mig och tycker de funkar bra och de passar för lite mer olika (och större) storlekar än peltor kids och så är de ju billigare. Om du inte redan har köpt så kan jag säga att dessa var helt okej.

Ja åh visst är det skönt när de äter frukost när de kommit fram istället för att stressa med det när man ska iväg. Så gör ju jag också när jag jobbar, varför stressa i sig frukost när man kan äta det på jobbet i lugn och ro. Men så fort jag fått dagisplats för A ska jag ha morgonfritids för I.

Härligt! Det är de där stunderna man lever på.

Petrah usch vad jobbigt. Det är hemskt när det inte fungerar i skolan. Hur gammal är han din son, och har skolan sagt nåt om vad de isåfall ska göra om det inte fungerar att ha honom där? Vad finns det för alternativ?

I kan bli väldigt destruktiv när det inte fungerar i skolan. När han gick sexårs var det en total katastrof. Den läraren förstod inte I alls, så när han kom hem var han helt vansinnig efter att ha blivit nertryckt i skorna hela dagen och tog ut det här hemma. Han högg mig i handen med en sax en gång förutom det var han bara arg hela tiden och sprang runt och hade sönder saker eller sparka å slå på mig hela tiden. Jag lyckades aldrig bryta detta det blev bara värre och värre hela tiden sen började han prata om att han skulle bränna ner skolan. Då kände jag att jag inte klarade av honom längre men det var lagom till det blev sommarlov och vi åkte hem till min mamma för jag behövde hjälp men så lugna han ner sig och till höstterminen fick han en ny lärare som förstod honom å då vart han helt som vanligt igen. Nu är ju dåligt igen men inte lika illa. Vet inte hur man gör för att bryta sådana destruktiva beteenden för I har bara funkat att förändra omständigheterna. Det är hemskt att se sitt barn bli så destruktivt.

Min son har inte heller blivit utredd än så har ingen diagnos men heltid på förskolan och resurs fick han innan han fyllde tre. Men de hade stora problem med honom så jag behövde aldrig be om en resurs för honom det var personalen som sa att de måste ta in en resurs om de ska kunna ha honom i gruppen. Jag tyckte inte vi hade några problem hemma då förutom han klättrade på väggarna och hade svårt att somna men så trodde jag alla små pojkar var. Det är svårt när de har störst problem hemma och inte lika mycket som andra kan få insyn i för då kommer ingen hjälp till en man måste be om det själv. I vårt fall var jag den siste att inse att min son hade stora svårigheter.