Inlägg från: TwistedSister |Visa alla inlägg
  • TwistedSister

    ADHD-mammor rusar vidare i mot och medvind

    Mammaflickan: Nä nu började jag skratta, uppdrag ja kör vi också med. Då blir I jätteseriös som värsta agenten. Det är enda gången som det funkar att ha med honom i affären också om man skriver en topphemlig inköpslista och sen ska vi ut på hemligt uppdrag och samla ihop alla de där grejerna, men det får inte gå en halv sekund mellan att han kommer med en grej tills man skickar honom att hämta nästa för då hinner han spåra ur, och glömmer man ta det i rätt ordning och redan har råkat gå förbi nåt man skulle ha så är det bara att glömma att gå tillbaka i affären för då blir det också kaos å han springer iväg. Hur man ska få honom att stå och vänta i kön sen när man ska betala har jag ännu inte lyckats klura ut.

    Ang den här läraren så ska jag höra mig för med elevassistenten och se hur hon upplever det, om jag kanske berättar att I har klagat på att det skriks.

  • TwistedSister

    Ja pcalma, jag är imponerad Jag vill också ha sån där ordning å reda på grejerna men blir bara helsnurrigt för det mesta. Är alltid själv med barnen och alltid nåt som måste fixas också som är viktigt å den där tiden när det går att ge I 100% närvaro för att hjälpa honom det finns liksom aldrig. Känner mig hela tiden som världens rörigaste mamma med A som skriker i vagnen och tusen grejer att bära på å I som bara sticker iväg och inte lyssnar när jag ropar på honom att stanna och så ska han alltid klättra upp på ett berg eller nåt där jag inte kan komma efter med barnvagnen och så står jag där och skäms för att det är kaos och alla glor på mig. Så känns det typ jämt. Hinner du handla nåt själv när du har med M till affären? Jag skulle inte hinna handla om I ska köpa bara godis då är han ju klar innan mig och är det en hundradels sekund som han inte vet precis vad han ska göra så blir det kaos med en gång å när det väl har börjat spåra ur finns ingen återvändo.

  • TwistedSister

    Jag har ju flyttat, och bytt skola. Mer om den skolan och speciellt läraren kan du hitta om du tittar tillbaks en sida i tråden ;)
    Men iaf I ville byta, vi har flyttat en gång tidigare och då valde vi att behålla dagiset han gick på men det var jättejobbigt jag fick gå upp klockan 5 och bära honom till dagis för han var så trött, med tre bussbyten och sen kom ändå den bussen fram en kvart innan dagis öppnade så fick man stå där och frysa hela vintern det var helt hemskt. Men det var jättebra resursdagis så det gick inte att byta bort det, det var för bra helt enkelt. Men iaf blev I lite allergisk mot att behöva åka långt på morgonen så därför ville han byta skola själv nu. Men det beror på, skulle iaf åka och titta på den andra skolan så att du kan göra en jämförelse. Och ja det betyder ju mycket att ha kompisar i närheten.

  • TwistedSister
    Karina09 skrev 2010-01-23 10:00:44 följande:
    Pcalma - här är en till som blir imponerad av ditt jobb!Jag hade ett enklare system som funkade rätt bra här, även om det inte var lika effektivt system som ditt. När min son var mindre så fick han bara följa med om han lovade att hjälpa till i affären. (Han fick inte följa med när jag storhandlade). Handlingslistan skrev jag i ordning efter hur varorna var placerade i affären. Varje gång påminde jag honom om vad han skulle göra; hjälpa till, innan vi gick ini affären och talade också om att om han gjorde sina uppgifter så skulle han få kundvagnspengen efteråt (fem kr) då ingick det att han själv skjutsade vagnen till sin plats. Då kunde jag säga "nu ska vi ha äpplen och en citro - "om jag hämtar äpplen så kan du ta citronen och lägga i korgen", "-tack", -"nu ska vi hämta ett filpaket, kan du göra det". Det krävde också att jag lågsteget före.Nu går det oftast bra att ta med honom till affären, men det finns dagar då jag känner på mig att han inte ska med, men det händer ibland att han fastnar vid filmhyllan.
    Det är ungefär som vi gör/försöker göra. En etta (sonens ord för enkrona) till tuggummiautomaten får han när det har gått bra.
  • TwistedSister

    Ja en riktig skitsöndag har vi haft också. Skulle vart simskola första gången för terminen men det blev inställt och I gillar inte ändrade planer nåt vidare så det har vart lite jobbigt. Men nu har han gått in på sitt rum och tjurar och det är skönt faktiskt, får man säga så? Han har sprungit här runt runt hela dagen och skrikigt så högt han kan 118 118 superbillig nummerupplysning via telefon och sms!!!!!! (fråga mig inte varför han skriker just det) hela dagen och knuffat på småsyskon, hundar, mig och saker där han kommer åt det känns som om jag haft 30 barn här hemma idag med tanke på ljudvolymen och röran. Ibland får jag bara lust att gå ut och sätta mig i trappuppgången. Ensam.

  • TwistedSister
    norgesessan skrev 2010-01-25 20:29:27 följande:
    Har ju glömt att skriva...Emil är numera en 7åring!!! Tidigt i morse fyllde han 7 år...
    Grattis till Emil!
  • TwistedSister
    virre85 skrev 2010-01-25 21:37:04 följande:
    Hur gamla har era barn varit när de konstaterat adhd eller börjat utredningen?Min son är 26 mån och hans pappa har adhd. Han är väldigt aktiv och när jag pratade med bvc och bad om råd hur vi skulle göra hemma med allt. Uppfostran i största allmänhet då det känns som jag inte räcker till riktigt. Han slåss, han gör sönder sina saker och är i 110 hela tiden. Vi plockade bort sovstunden på dagtid när han var 1½ annars sov han inte på natten alls. När jag frågade lite runt adhd och berättade att hans pappa har det ville hon på bvc ta upp Elias på deras team möte. De samlas tydligen sköterskor, pedagoger, socionomer och tar upp olika saker och sammarbetar med föräldrar som behöver stöttning eller bara råd. Hon ville att jag skulle ta dit Elias och hon skulle få se hur han leker och lite annat.. Är det för att kolla om han har någon diagnos?Jag är inte rädd för att han ska ha adhd, jag vill bara veta så jag kan hjälpa han på bästa sätt i så fall. Självklart önskar jag för han skull att han inte har det, då jag förstår att det är jobbigt att ha. Men får man reda på det tidigt kan jag ju försöka göra allt för att han ska få den hjälp och de rutiner han behöver.Men jag har hört att man inte kan se det fören i skolåldern, är det så?Nu blev det viss långt, hoppas ni orkar läsa..
    Jag är rätt säker på att man inte utreder och sätter diagnos i den åldern, men eftersom pappan har det är väl bra om bvc är uppmärksamma och kollar upp hur det fortsätter att utveckla sig. Sen är väl typ nästan alla tvååringar helt galna, så det kan ju vara något övergående också. Kanske du kan få hjälp av kuratorn hur du ska handskas med sonen? Jag har vart hos kuratorn på vårat bvc här många gånger och jag tycker det har vart stor hjälp, speciellt då jag är ensamstående, att ha någon att bolla olika idéer med eller bara prata av sig när det är jobbigt.
  • TwistedSister
    pcalma skrev 2010-01-25 21:40:50 följande:
    Min son blev remitterad till BHV-teamet för bedömning efter 2,5 års kontrollen, lika hans syster..BVC ställer inga diagnoser, inte BHV heller men de remitterar vidare isf..Skönt att BVC tar er på allvar!! Hoppas att du kan få bra råd från dem o ev vidareremittering till BHV.
    Jasså Vad tidigt! Med I tycker jag alla bara ville avvakta och se hur det utvecklar sig hela tiden, och fast han har haft tydliga svårigheter som uppmärksammats redan från 1,5 års ålder så har han ju fortfarande ingen diagnos. Han fyller 8 i år. Förstår inte vad som tar sån tid.
  • TwistedSister

    Idag var tråkiga nyheter från skolan igen. Elevassistenten var inte där på morgonen och då läraren försökte ha I själv med klassen gick han bara igång å när elevassistenten väl kom var han uppe i varv och okontaktbar och de lyckades inte bryta detta på hela dagen. Så inget skolarbete har blivit gjort. Imorgon är elevvårdskonferensen och just nu är jag helt tom i huvudet och vet inte vad jag ska säga.

  • TwistedSister
    pcalma skrev 2010-01-25 21:57:12 följande:
    Här kanske det spelar in att vi hade diagnos på storasyster, samt att M varit extremt avvikande med mat o sömn sen födslen.BUP har vi haft regelbunden kontakt med varje vecka sen 2004 pga stora dottern o hon var även försvunnen under 1 års tid o hittades som 8åring 100 mil härifrån med en "tung ryggsäck" 2005. "Tur i oturen" tror jag att vi haft.. BUP reagerade tidigt på att M var avvikande då de varit här regelbundet oxå sen 04 o det året är M född.
    Försvunnen i ett år!? Men usch vad hemskt, och sån tur att ni fick hem henne igen.

    Ja så kan det vara, iom att ärftlighet finns så är de mer uppmärksamma. Barnens pappa här har troligen också någonting men han har ju aldrig blivit utredd.
Svar på tråden ADHD-mammor rusar vidare i mot och medvind