Vi som shoppar danska barnkläder del 16

jag tog 5-6 år då den jag har i 4-5 är ganska kort tycker jag. Och denna har ju knytband så gör ju inget om den är lite stor till en början, då kan hon ju ha den nästa år också

nä det blir nog bra. Maia hade en i 3-4år förra året när hon var ca.93-94 o den satt bra
Tycker att 3-4år motsvarar 92/98, 4-5år en 98/104 och då borde 5-6år bli en 104/110

japp mitt fanns. Både klänning o scarf, beställde ganska snabbt när erbjudandet kom.

7134 slutade mitt på. beställde 13.52

Godkväll. Ingen action här?
Här har jag fått spendera den senaste timmen med att försöka trösta min sambo som bröt samman....ibland undrar man vad man gjort för fel som förälder när man har en dotter som är så elak mot sin pappa...det krävs mycket för att han ska gråta liksom. Men hon är verkligen helt känslokallt elak...extremt mammig räcker inte för att förklara situationen. Hon vill inte ha sin pappa...och det sårar honom så mycket

Det känns som vi försökt allt...jag brukar gå iväg så Maia blir "tvingad" till att pappa ska vara med henne. Men hon bara skriker hysteriskt.
Igår hämtade han på dagis...hon skrek så hysteriskt hela vägen hem i bussen så han fick förklara tydligt att han var hennes pappa...de trodde knappt honom så som hon skrek efter sin mamma, han sa att han aldrig skämts så mycket, hon skrek ju som om han kidnappat henne.

Jo jag föreslog det men han vill inte...han verkar tro att det är hans fel men han gör verkligen allt han kan och är världens bästa pappa.

Kan tillägga att disciplinen står oftast jag för här hemma...eller han också men inte lika mycket, så det är inte så att han är "the bad guy" och att det är därför hon är mammig. Vi förstår verkligen inte varför hon beter sig som hon gör...men varje dag när han kommer hem skriker hon o blir jättearg o vill att han ska försvinna...

Han får inte ge henne mat, han får inte ens hälla upp ett glas vatten till henne, han får inte klä på henne, röra henne, ja helst inte vistas i samma hus...

Jo jag tror att det har med lillebror o göra och sen mycket med att jag var så mycket på sjukhus...hon verkar tro att jag ska försvinna och blir helt hysterisk när bara pappa är där.
Jag försöker leka med henne jättemycket, och när jag ammar eller så så försöker alltid sambon underhålla henne men istället klänger hon sig fast vid mig och alla hans försök till att umgås med henne är förgäves...

Ja han ringde mig när han satt i bussen bara för att de skulle höra att hon pratade med sin mamma i telefon...jag försökte lugna henne men hon hörde knappt mig, skrek bara "Jag vill ha min mamma, släpp mig, jag vill till min mamma! Låt bli mig" o.s.v....

Vi gör precis som du säger, har han börjat med något får han slutföra det eller så blir det inte gjort. T.ex om hon vill ut o cykla o börjar skrika för att han börjar klä på henne så klär inte jag på henne utan då blir det inget med att gå ut o cykla då...
Men att han är osäker stämmer säkert, osäker, sårad och ledsen...

Jo hon var så här innan, har alltid varit mammig, Hon var hemsk förra året när vi var i Argentina, då var hon precis som nu. Men så i somras blev allt bättre så då slutade vi gå till bup, men nu de senaste månaderna har det blivit värre igen.

Jo de skulle skicka en psykolog för att besöka henne på dagis, men sen har jag inte hört mer om det...får nog ringa o fråga. För jag börjar verkligen bli orolig för hennes brist av empati...socialt har hon däremot blivit bättre, tar mer kontakt med andra barn och vill gärna leka o leker lugnare. Så länge det är på hennes villkor...