Överallt skriver människor om sina mardrömslika förlossningar, sällan hör man om någon förlossning som inte varit ett helvete. Är det alltid så? jag blir helt livrädd ju. Hjälper inte bedövning ett skit eller?
Mina förlossningar är det häftigaste jag någonsin vart med om!!
Visst det gjorde ont, riktigt ont, men det var ju bara några timmar och när man sen fick upp sin lilla älskling på magen var allt det onda genast värt det!
Man var så stolt över att ha klämt ut denna lilla prick:)
Läs mina förlossnings berättelser på min sida!
Hej!
Måste oxå dela med mig av min första förlossning som var helt perfekt. Det tog ca 7 timmar från det att vi kom in, alldeles lagomt då jag hann få bra smärtlindring (epidural) som tog bort smärtan helt och hållet. Kunde sova nån timme, vara uppe och gå, lyssna på musik och bara mysa.
Klart att det gör ont men för mig var det långt ifrån ett helvete...snarare något av det häftigaste jag gjort.
Försök att slappna av och bli inte rädd då det gör ont, för det ska det göra. Det är en positiv smärta som leder till det underbaraste!!!
Lycka till!
Min första förlossning var smärtsam och jobbig, men mer en chock faktiskt. Fattade inte alls vad som hände. Ser fram emot att föda igen i juli och faktiskt förstå vad det är som sker! 
Det är ändå otroligt att föda barn!
Jag förstår att de skrämmer dig ;)
Min älskade Mor berätta att när jag & mina 2 syskon föddes så gick de så snabbt & enkelt (även fast min pappa inte hann komma i tid) så gick det så bra ändå..
Jag tror inte att alla förlossningar är jobbiga, vissa har det ju jobbigt men så finns det andra som klämmer ut sitt barn inom 9 min (har jag t.om läst här på fl=))
Anledningen till att man läser/hör om svåra & jobbiga förlossningar är nog för att folk (Inklusivt mig själv) gärna berättar om de, det är ju trotts allt en del att berätta om något man upplevt som är HEMSKT samtidigt som det kommer "ut" något UNDERBART.. Lite som på film, de blir dramatiskt & så kommer "The Happy Ending"
Va? Nej, jag tyckte det var helt fantastiskt!!
Nog för att det gjorde ont, men det var ju spännande och alldeles underbart på samma gång!!
Sa direkt hon var ute att jag kunde göra detta igen!
Men fick lustgas- tyckte det var jättebra. Och så gick det nog ganska snabbt.
var inne kl 01, hade då haft värkar hela kvällen, var öppen 3 när jag kom in och 5 timmar senare var hon ute.
hade jag legat med värkar varje minut i 20 timmar så hade jag kanske haft en annan syn på det, men nu VET man ju att det kommer nåt litet underbart knytte av smärtan
Vaginal förlossning är ju fantastisk. Ont som in i h-e, visst, men man klarar det faktiskt, och smärtan går över. Har snittats och fött vanligt, efter snittet tog det 8 månader innan jag kunde tänka mig att få barn igen, efter vag tog det åtta sekunder innan jag utbrast "Det här kan man ju göra om!" - och det trots att det gjorde så ont att jag skrek sönder min hals totalt, är fortfarande hes efter snart ett halvår... Ändå heeelt fantastikt. Ser fram emot att få uppleva det igen, om det blir så. Jag var så himla duktig och självpeppande och jag är såååå stolt. Smärtan var fruktansvärd, ja, och det är lätt att få panik, men det gäller faktiskt att ha en bra inställning mentalt. Det hjälper.
Klart att bedövning hjälper. Jag är livrädd för ryggbedövning så jag slapp det. Hade väl gjort mindre ont med. Är det smärtan man är rädd för finns det väl ingen anledning att inte be om all bedövning man kan få. Fast nog tycker jag att smärtan ändå gav någon sorts kick. Var inte rädd! Det är fantastiskt att föda barn.
måste bara berätta om min andra förlossning som skedde för 2 v sen.
Själva processen med föda och det var jag inte rädd för, snarare det som kommer sen.Sy, blöda och läka...min förra upplevelse av det var så jobbig.Men efter jag fött så var jag denna gång uppe på benen direkt.har inte haft några bekymmer alls, blödde inte så mkt och kunde kissa å bajja och har inte alls haft massa ont som förra gången.äh varför berättar jag det inte vet jag.Är bara så himla nöjd med denna förlossning!
Min första vaginala förlossning gjorde ONT, men jag skulle knappast beskriva den som "ett helvete." Jag fick mitt barn med mig hem, det är värt all smärta i världen. Jag är nålrädd, så hårborstning, massage, kalla kompresser och lustgas stod på smärtlindringsmenyn.
. Det gick så fort att jag fick inte ens håret borstat, men jag fick ett glas vatten iaf 
.
Gjorde ont och var jobbig, ja men skulle inte velat vara utan den. Behövde hade verkar i ett dygn innan dottern föddes men det var faktiskt inte alls så farligt. Började med vattenavgång på kvällen så då åkte vi in och jag fick sovdos (vilket var lite mysko men det gick bra, mannen sov brevid mig och på morgonen åkte vi hem för att komm tillbaka runt kl 17. Då var jag öppen 3 cm och runt kl 23 föddes dottern. Behövde lustgas och eda, lusgasen funkade bra men jag blev yr och lite okontaktbarn (inte alls rolig tyvärr som alla andra verkar bli ) men funkade jättebra, edan var super och gav mig en riktigt välbehövd paus i ung 2 h. När jag sen började krysta så hade edan ingen effekt längre men det gick bra ändå.
Ingen "perfekt" förlossning direkt men absolut inget fel med den
Tyckte inte alls det var så hemskt & gjorde så ont som man fått höra, var skithäftigt & hade kunnat göra om det direkt efter. Kändes gjorde det & lite obehag när huvudet kom men inte den där hemska hemska smärtan man hela tiden får intryckt i huvudet att man ska uppleva ;) Värre efteråt faktiskt.
Nej, det är inte ett helvete. Det gör ont, absolut, men det är ändå ascoolt att föda barn.
Jag ska inte ha fler barn, och det enda med det beslutet som jag tycker är lite tråkigt är att det inte blir fler förlossningar för mig
Du behöver inte vara rädd..alla förlossningar ser olika ut. Din förlossning kanske blir lättare än andras.
Min förlossning gick snabbt, tog 2 timmar från att vi kom in till Förlossningen & det gjorde inte så ont & var inte så farligt som jag hade hört.
Jag skulle lätt kunna göra om det igen. Men visst, det är ju inte säkert att det går lika bra/lätt andra gången som första.
Visst gör det ont men jag tyckte absolut INTE att smärtan var outhärdlig. Då tyckte jag amningen efteråt gjorde mycket ondare isåfall. Där hade jag jätteproblem men förlossningen var lugn och fin. Jag som var livrädd innan födde helt utan bedövning. Det säger väl en hel del!
Tack så mycket för alla svar..så måste man kanske inte oroa ihjäl sig innan förlossningen Om man spricker och så läker det väl oftast ihop så man inte får några men efter?