Jag måste säga att min förlossning, även om den avslutades med sugklocka och därmed automatiskt klassas som komplicerad, var inte alls så hemsk som jag föreställt mig. Jag var visserligen inställd på att klara smärtan och använda min profylaxandning, men man vet ju aldrig hur man kommer reagera. Jag var hemma hela tiden och kom in 9 cm öppen (i sista stund, nästan, om man ska räkna från krystvärkarna). Jag hann andas lite lustgas, men det gjorde mig mest illamående.
Visst gjorde det ont, men jag blev aldrig direkt uppgiven eller rädd. I början av förlossningen tänkte jag väl några gånger "Var detta verkligen en så bra idé?" men det gick över. Jag låg länge i badet och det funkade strålande för mig. Sen när värkarna var ca 4-5 min emellan så låg jag på sängen och flåsade. Somande faktiskt emellanåt. Sen åkte vi in.
Jag kan tänka mig betydligt värre smärtor. Borra i tänder t ex gör jag INTE utan bedövning. Om någon sågade av min arm kan jag föreställa mig att det känns betydligt mer...
Jag tror du får gå in i förlossningen med öppet sinne. Var beredd på det mesta och var inte rädd att fråga om hjälp med bedövning. Det behöver som du sett här inte alls bli så hemskt. Sen kanske inte själva förlossningsarbetet är det mest fantastiska du varit med om, men resultatet slår allt!