Fler som lider av extrem hypokondri?

Ultraljuden har jag fått göra bara för att jag varit så orolig. Två gånger när jag varit gravid och tyckt att jag haft så knöliga bröst (två olika graviditeter) och den senaste gången när jag fortfarande kände en massa knölar trots att jag inte var gravid och hade slutat amma. Läkaren har inte känt något som han tyckt att känts konstigt eller avvikande.
Jag är ändå orolig fast jag gjort ultraljuden. För tänk om nån av knölarna jag känner nu inte fanns där då?

Känns bra att du också känner knölar och konstigheter. Det kanske ska kännas så? Man vet ju inte när man bara klämt på sina egna bröst och inte har nåt att jämföra med.

Man blir ju så uppskrämd av att läsa överallt att man måste kolla upp knölar man känner i bröstet, för det kan ju vara nåt farligt...

Jag tycker att brösten är lika knöliga nu som när jag var gravid, skillnaden är att när jag var gravid var knöligheterna större. Jag hade också knölar upp mot armhålorna, och i vänster armhåla kände jag av en svullnad och en sträng också. Och jag var skiträdd. När dom kollade med ultraljud sa dom bara att det var normal bröstvävnad. Efter förlossningen när mjölken rann till så blev jag jättesvullen och öm under armen, lika som i brösten. Så tydligen kan man ha bröstkörtelvävnad där också.

Jag hatar den här hypokondrin, den förstörde mycket av min graviditet, och den förstör nu också. Har svårt att njuta av vardagen med barnen när jag är så orolig hela tiden.

Jag har ibland önskat att jag kunde tänka att det händer bara andra, inte mej..
Jag tänker tyvärr precis tvärtom, när det drabbar så många andra, varför skulle just jag klara mej? Jag mår skitdåligt när jag hört om någon som blivit sjuk i nån allvarlig sjukdom...

Hej, vad roligt att tråden kommit igång, men vad trist samtidigt att fler verkar må lika dåligt som jag!

Ang knölar i brösten så måste jag erkänna att jag inte vet hur det ska kännas eftersom jag helt enkelt inte vågar känna ordentligt. vet att jag skulle svimma om jag hittade något, vilket jag med all säkerhet skulle göra eftersom jag tolkar ALLT på min kropp som farligt!
Jag har ju gyntid i april och då ska jag be honom känna igenom mina bröst också.

Mina lymfkörtlar under käkbenen känns precis som ni beskriver och jag tror verkligen att jag har haft dem hela livet, så det är ingen fara! Du, Hypo, hade ju också varit och tagit prover, och om det vore något skulle det visas där tror jag! Jag har i hela mitt liv haft en avvikande knöl/körtel bakom örat och en kompis har en lymfkörtel på bakhuvudet, så man kan känna dem på "konstiga" ställen utan att det är något farligt!

Glömde säga att jag också äter sertralin (men jag är ju inne i en svacka ändå...kanske måste höja  )

Här har ni en till...... en 30-årig orolig själ....

Och just nu är jag så nojjig att jag ska ha cancer för jag har ont i armhålorna och känner lymfarna där. Det gör ont när jag trycker och ruckar på dom. Gör det det på era också?

Jag är dessutom gravid men ska göra abort nästa vecka. (har 2 barn sen innan).

Just nu mår jag så dåligt och är rädd att jag varken klarar av att skriva mer om min oro, skratta åt saker eller göra något alls. Jag känner mig riktigt deppig.... vill bara lägga mig ner och sova och låtsas att allt är bra.

För just nu är jag helt säker på att mina blodprover jag tagit kommer ge besked om att jag typ ska dö snart . 

Skönt att höra att det finns fler!

Hej på er! Trådstartaren här! Jag har faktiskt inte varit inne och skrivit här. Startade tråden i december och har sedan liksom glömt bort den... Kul (kanske fel ord i det här sammanhanget ) att så många hittat hit!

Min hyokondri just nu är fullständigt bortom all kontroll... Just nu kretsar min oro kring lymfom och leukemi... Jag känner en massa lymfkörtlar både på halsen och i ljumskarna. Min läkare har känt på dessa säkert 5 ggr och säger att de är OK, normala rester efter infektioner, men jag kan inte släppa det!
Det här förstör mitt liv!

Jag har de senaste 12 åren haft ALLT! Cancer i alla former (hjärnumör, leukemi, myelom, tjocktarmscancer, bröstcancer osv osv) hjärtproblem, ALS...

Min hypokondri går i "skov". Mitt ALS-skov varade i drygt 18 månader ... Sedan kan jag vara fri från sjukdomstankar i några månader/ något år eller tom ännu längre och sedan kommer det igen.
Den här gången började det i somras och ännu ser jag inget slut på eländet. Har diskuterat med min läkare att börja äta Efexor. Överväger allvarligt att börja med det efter att jag ammat klart min son. Det här är ju inget liv! Jag avbröt mitt "als-skov" för några år sedan genom att just börja med Efexor. Hade superbra effekt på mig, men jag slutade med dem efter något år när jag tyckte att jag inte behövde dem längre.

Jag tycker att det är så tragiskt att jag skall behöva gå runt och oroa mig varje dag... Jag lever egentligen mitt drömliv. Har en underbar man, tre fantastiska barn, bor i en superfin villa, har god ekonomi, har bra vänner osv osv. Varför kan jag inte bara NJUTA av livet??

Skönt att höra att det finns fler... Jag hoppas SÅ  att vi alla blir fria från detta någon dag!

Kram på er!