Autismtråd 9

caropia: kramar till dig!! Hårt när mer än ett barn "drabbas".. Orättvist!
jag har en dotter på 12 år med ADHD+autistiska drag, en flicka på 5,5 år med ADHD+Bipolär sjukdom o autismspektrumstörning (ska utreda autismen i feb) samt en kille på 3,5 år som är under utredning nu, snart klar.
Mitt i detta finns en kille på 11 år oxå som är hur välfungernade som helst o tycker att det är jobbigt hemma.

Det är inte en lätt situation att stå i! Att bearbeta ett barns funktionshinder är nog så svårt och att få gå igenom det en gång till måste vara oerhört tungt. Hoppas du kan få avlastning för att landa i det hela eller att det finns någon du kan få lätta hjältat hos. Det är ju en stor sorg man måste möta. Sänder en stor kram i alla fall.

Styrkekram till er! Har ju misstankar om min lilla också, och kan tänka mig hur svårt det känns när man får det bekräftat. Som om det inte räckte med ett drabbat barn...
Förstår att det är en stor sorg. Ett litet ljus i mörkret är iallafall att han fick diagnosen tidigt och kan utvecklas massor, och att han har en mamma som redan kan en massa om autism.

Nu har jag fått besked om utvecklingsbedömningen och enligt den så ligger han under normalnivån i begåvning, vilket jag nog trodde att det skulle visa på även om jag inte kan tycka att han är "lågbegåvad". Jag ser ju att han kan så mycket, det är språkstörningen som ställer till det mycket. Men hon sa också att det är svårt med barn med autism, autismen "lägger sig som ett lock" över det de kanske egentligen kan.
Men det är en fingervisning och visar skolan vad han behöver för hjälp så det är ju bra. Han ska gå i vanlig skola i alla fall, med assistent, och sen kanske man gör om utvecklingsbedömningen om några år, då kan den visa något annat, åt "båda håll" som sagt.

Smyger in här med lite funderingar...
Jag har en son, 2 år och 3 månader som just genomgått en utredning för autism. Vi har ännu inte fått svaret (22 dec får vi veta) men någonstans känner jag på mig vad domen blir.
Har haft enorma problem med lillkillen, främst med maten och extrema kräkningar och vi har kämpat i motvind med sjukvården sen han var ett halvår gammal. Vi har gått igenom en mängd läkare, bup och social som hela tiden påstått att det är oss föräldrar det är fel på. Tack och lov träffade vi på en underbar neurolog för ett år sedan och när problemen inte blev bättre tog han på sig fallet. Sonen har den senaste månaden genomgått andra neurologiska utredningar för att säkerställa att det inte är något sådant fel, metabola eller mitokondriella sjukdomar, och egentligen har vi väl inte fått svaren på det än men för att vi inte skulle förlora dyrbar tid så startade de snabbt en autism-utredning. Nu har vi under några veckor träffat sjukgymnast, arbetsteraput, logoped och neuropsykolog. Jag vet att han är sen i det mesta förutom finmotorik och så har han sinne för färg och form. Hur vanligt är det att man är så ojämn? Han har även sina ljusa stunder där han känns rätt normal, för att sedan tvärt vända och bli helt "okontaktbar".
Sen undrar jag om det är någon här vars barn sondmatas? Eller hur funkar maten för er övriga? Och hur vanligt är det med ett ojämt humör? Vi har extrema utbott här hemma och jag vet inte hur jag ska handskas med det. Många säger att jaja, det är den berömda treårs-trotsen men jag kan med säkerhet säga att det är 10 gånger värre än så....

Det är kännetecknande för barn inom autismspektrat; just detta med ojämn begåvningsnivå. Vilket förstås är förvirrande och gör det svårt att bemöta barnet på rätt nivå.

Min 5,5 åriga dotter är oxå väldigt ojämn.

Vår son har också enorma utbrott som vi har jättesvårt att hantera och vi får höra, jämt och ständigt, att det nog bara är vanlig trots det handlar om. Jag är less till förbannelse att få höra det. Det enda som vi ser har hjälpt dessa utbrott på lång sikt är den träning han får.
Ang. maten så är han väldigt kräsen och han får laktulos emellanåt för att inte bli förstoppad. Han är också känslig när det gäller konsistensen på mat, ibland beror det lite på dagsformen. Vi försöker undvika pasta så mycket det går och ge mera grönsaker som vi passerar och blandar med en sås. Det mår hans mage bättre utav.

Tack för era fina ord, försöker smälta det så gott det går..
Nu ska jag försöka fokusera på att få hjälp till förskolan och sen ansöka om vårdbidrag innan december är slut...

Nej det är det inte
Men ingen kan vara bättre rustad att möta och se Isac som han är än hans mamma som redan skaffat sig en massa kunskap och erfarenhet!