Väntar nr2, någon mer som är nervös andra gången? Forts.

Oj Liley!! Ja, det närmar sig. Men det är väl inte helt ovanligt att ha förvärkar, det har många av mina kompisar haft betydligt tidigare utan att något hänt. Men det är klart att vi blir extra oroliga! Se till att knipa i 5 dagar, så är det klart sen Men spääännande!! Börjar inse att tråden lider mot sitt slut här snart, snyft! Hoppas vi kan starta en ny tråd senare när vi har bebisarna här, så vi har något att sysselsätta oss med när vi är mammalediga

Tycker inte alls du är "bortskämd" Liley! Jag känner att man liksom "skjuter" på den där veckan när man skulle känna sig avslappnad om den kom. Mitt första mål var ju v 30 redan. Nu känner jag att "bara jag klarar mig till jan" så är jag nöjd, men det skulle ju fortfarande innebära nästan 7 veckor för tidigt. Kommer säkert så känna, att 34 fulla är bra! Osv osv... Klart att man vill föda ett fullgånget barn!!!

Idag blev jag inlagd sist. Så nu är det bara en vecka kvar innan sonen kom, så nu gäller det att kniiiiipa!!! Har varit väldigt aktiv hela helgen så igår hade jag massor av sd. Dessutom lämnade ju jag ett urinprov i tors och i fre ringde de upp men jag hann inte svara, så de pratade in att jag har GBS bakterier men inte så mycket att det kan räknas som en UVI. Så om jag hade symptom på uvi (vilket jag egentligen inte har) så tyckte hon att jag skulle lämna ett nytt prov idag. Så nu vet jag inte hur jag ska göra??!! Bakterierna har ju de flesta gravida, men jag är så rädd att den ska sätta igång en förlossning. Hade på ett sätt varit skönt att äta antibiotika dec ut, så man minskar risken att den kommer snart.

Nej, det är det jag vet, att de inte vill behandla om man inte har symptom. I mitt fall tror de inte heller att det var GBS:en som satte igång förlossningen eftersom jag inte fick tillbaka det och var fri från det under själva förlossningen. Men det är en otäck bakterie som jag inte vill ha i kroppen!!

De ringde precis från dagis. Han hade klagat på magont och sen kräkts på lunchen. Det var det absolut värsta jag befarade så här innan jul. Sen vet jag ju att en maginfluensa kan sätta igång en förlossning, så nu är jag livrädd Går det verkligen att stå emot??? Hoppas hoppas det inte blir nåt mer med detta. Tänk om vi blir liggandes hela familjen i jul.... Vad var det man skulle ta? Vitpepparkorn?? Handspriten står i allafall beredd!

Det var ingen magsjuka *pustar ut*. Han kom hem igår och åt som en häst hela eftermiddagen, var jättepigg och kräktes inget mer. Dessutom var han hård i magen, så det var defintivt ingen kräksjuka. Däremot är han väldigt förkyld, och slemmig i halsen och det kräks han lätt av. Så nu är det bara att hålla tummarna!

Vad bra att tentan gick bra Kiwi, du är duktig du som kämpar på med plugg och allt. Det är ju en stress i sig att ha tentor hängande över sig.

I natt och i morse har jag också haft en hel del sammandragningar som gjort lite ont. Den ligger sååå långt ner att jag snart blir galen!! Tror att det kan vara det som gör att jag har lite molvärk. Men jobbigt är det! Ska till BM i morrn, så jag funderar på att lämna ett nytt urinprov. Hoppas magen lugnar ner sig under dagen.

Liley, vad irriterande att få en sån kommentar. Jag har en kompis som är så anorektisk man kan bli (och hon är verkligen JÄTTE smal) och hon har burit och fött fram 3 friska, fullgångna barn så jag tror absolut inte att det handlar om det!! Men jag förstår din känsla att det är skönt att visa alla som tror att det är så.

Grüth, jag håller helt med Liley. Min pojke föddes i v 32+5 och vi var endast 2 veckor på sjukhus så det var inte SÅ traumatiskt även om det såklart var jobbigt. Däremot så resonerade vi så att vi ville vänta lite tills sonen var lite större (fyller 3 i mars) utifall jag skulle bli liggandes på sjukhus i flera veckor. Det hade jag nog tyckt varit jättejobbigt (det hade såklart varit jobbigt denna gång med, men nu förstår han mer). Men det är viktigt att diskutera detta med syskon NOGA eftersom det är fruktansvärt påfrestande att gå omkring med en ständig oro och samtidigt driva "familjen AB". Nu har jag en sambo som tagit enormt ansvar och jag har kunnat vila. Men som sagt, nu är ju några av oss på god väg att bli fullgångna så det behöver ju inte betyda att man föder alla sina barn för tidigt. Lycka till!

Tycker din man (och våra andras män oxå för den delen) Liley, verkar vara helt fantastisk! Det kräver verkligen "en man" för att orka med detta tror jag. Min sambo har stressat som en tok för att få allt och fungera med lämning och hämtning, handling, julklapparoch allt annat. Han ska få en fin julklapp av mig, det är han värd Nej, men jag tror verkligen inte att det är alla förhållanden som skulle orka med detta, för det är otroligt tufft på alla olika sätt. Så att ha en förstående man som verkligen inser allvaret samt att han också är en del av det hela tror jag är jätteviktigt!

Nu ringde precis min BM. Hon undrade lite över varför jag lämnat urinprov och jag sa att det var pga ökade sd. Jag hade "bara" 1000 /ml och det var absolut inget att behandla sa hon, men visst hade du oxå det Liley??? Första ggn jag lämnade prov (i okt) så hade jag 10 000 och det var för lite för att behandla, men nästa gång hade jag 100 000/ml och då fick jag antibiotika. Hon skulle ta upp min oro med doktorn idag, så får vi se vad hon säger.

Skönt att allt var bra Kiwi!
Här är det ytterligare ett orosmoment. Var hos BM idag och hade jättehögt socker, så nu måste jag till Sahlgrenska för en glukosbelastning Alltid ska det vara nåt... Även blodtrycket var lite högt, men gick ner en aning när jag fått vila en stund. Detta var dock inget jag behövde oroa mig för sa hon. Men det här med sockret hoppas jag kunna få ordning på själv genom att äta bättre. Jag är egentligen mycket kostmedveten, men har väl släppt på det en aning nu när jag gått hemma... Har inte läst nåt om detta för jag vet hur lätt jag stressar upp mig. Vad jag förstod var det inget som ska påverka en för tidig förlossning i allafall.

Har oxå haft en hel del sd igår och idag, så nu blir det till att ligga på soffan hela dan+kvällen. Min bebis ligger för övrigt oxå fixerad, väldigt långt och lågt ner.

Önskar er oxå en härlig jul! Självklart kommer jag inte att släppa tråden för att det är jul, kanske behöver lite terapi om oron blir för stor

Hej tjejer! Hoppas ni alla haft en lugn och skön julhelg!
Grattis Ida/Emma/Freya! Vad skönt att allt gått bra! Vad duktig hon är som andas själv, jag antar att du hann få kortison?

Grattis till Jonathan oxå! Härligt med 2-årskalas, tiden går ju så ruskigt fort!

Idag är dagen D då jag födde min son, så det känns väldigt konstigt. Vid det här laget låg jag med värkar och var väl öppen sådär en 4 cm. Han föddes halv 7 så det är ett par timmar innan jag helt kan känna att jag passerat hans datum

Jag börjar känna mig riktigt svullen nu. Händer och fötter är värst, det sticker i dem. Vet inte om det bla har med sockret att göra, börjar bli orolig för HF nu... Min syster fick det och det är väl en viss ärftlighet kring det vad jag förstår. Jag ska till Sahlgrenska den 5/1 för sockerbelastningstest, så då får jag reda på om jag fått grav.diabetes eller inte. Känns helt sjukt! Jag som (i normala fall) är världens hälsosammaste! Jag börjar oxå känna av ryggen ordentligt, krampar på nätterna så det blir inte så mycket sömn. Men allt detta tar jag, bara jag får gå full tid eller åtminstone nära

Latvis: För mig gick slemproppen en vecka innan han föddes. Du märker vad det är kan jag säga En blodblandad slemmig sak (ursäkta) som inte går att ta miste på. Slemproppen kan "gå" utan att det innebär förlossning. Den kan återbildas igen och den kan oxå "luckras upp" under en tid utan att det innebär något annat. Men oftast så startar väl förlossningen inom en vecka.
Jag hoppas ändå att jag känner mig säker på när det är dags, då de värkarna inte går att ta miste om. Jag sov nämligen inget på natten innan pga värkarna.

Vi kniiiper vidare

Oj Kiwi vad jobbigt med kräksjuka, men vad skönt att det känns bättre! Är verkligen livrädd för dessa magsjukor som härjar nu då jag hört att det kan sätta igång en förlossning. Undrar vad som hänt om du inte haft bricanylet?? Känns läskigt att inte ha bricanyl hemma... Hoppas nu magen lugnar ner sig! Vila mycket!

Liley, jag förstår din känsla. Tyvärr kan vi ju inte se in i framtiden, men hade vi kunnat det så hade självklart graviditeten varit helt annorlinda. Om jag i november vetat att jag skulle passera sonens "dag" så hade jag sluppit många oroliga dagar och nätter med ångest. Men eftersom vi är i den situation vi är så är ju det viktigaste att bebisen blir fullgången, sen att vägen dit varit jobbig, ja det är ju tyvärr så det är. Då får man försöka tänka att "vilken tur att jag tagit det så lugnt", annars hade man kanske fått en till prematur...

Jag har börjat få extremt mycket krämpor (ledsen om jag blir lite gnällig), men jag har extremt ont i ryggen. Orkar gå typ 30 m sen krampar ryggen så att jag måste sätta mig ner. Likadant på nätterna. Hade inte så här förra ggn! Känner mig som en tung gammal pensionär som inte orkar ett dugg! Och så är jag så vansinnigt trött hela tiden, kanske är det mitt höga blodsocker som spökar. Sorry för gnället, men jag är så glad att jag har er

Grüth, det finns inget som säger att du inte kommer att få gå en hel grav! Precis som Kiwi sa så är det viktigt att du får en "plan" för hur nästa grav ska bli med extra kontroller och allt annat. Det har varit otroligt skönt att veta att de har koll på en och även om man varit extremt orolig vid något tillfälle, så har det inte varit länge tills man hade tid till sin BM eller till doktorn. Det kommer att gå jättebra!

Då var det bara en dag kvar på 2009! Vet inte om det är min noja över att verkligen vilja klara mig till 2010 som gjort att jag haft massor av sd ikväll... Magen har varit stenhård i stort sett hela dagen! Hoppas det lugnar ner sig i natt! Vill inte gå och lägga mig för tidigt för jag får sådan kramp i ryggen om jag ligger för länge, så jag väntar nog uppe lite till trots att jag är dötrött! Håll tummarna för att jag inte föder barn i natt

Herregud Liley att du snart går in i v. 39!! Det måste ju vara en helt underbar känsla!!?? Vågar inte ens tänka så långt fram, men inget skulle göra mig lyckligare! Känner att jag, precis som du Kiwi, har v.34 som nästa milstolpe för då behöver jag inte föda på Östra utan kan föda på Mölndal vilket är mycket närmare för oss.

Latvis: Vad härligt att åka til Sälen!! Vi var oxå uppbjudna dit, men pga min sjukskrivning och sd så vågade jag helt enkelt inte. Men självklart kommer du inte att föda barn däruppe! Du har ju en fullständigt normal graviditet så här långt!!

Ja, GOTT NYTT ÅR alla tappra tjejer! Jag tycker faktiskt att vi ska klappa oss själva på axeln för att vi alla kommit så här långt! Vi har ju samtliga passerat vårt första barns "datum" och bara det är ju fantastiskt!

Ääääntligen är det 2010!! Som jag tjoade av lycka på tolvslaget!! Tyckte det var fantastiskt skönt att passera 2009 för nu känns det inte som att det är så länge kvar trots att det är lite mer än 6 veckor. Jag känner mig nästan fullgången och inte alls stressad över om bebisen vill titta ut nu. Vet att de klarar sig väldigt bra så här dags, men det är klart att det skulle vara otroligt skönt att få gå tiden ut!

Härligt att allt gått bra för alla! Kiwi, vad var det för tips mot halsbrännan??? Mottager gärna tips!

Nu ska jag äta och kolla Robinson!

Hallå tjejer och God fortsättning!

Liley, det närmar sig!!! Håller med Kiwi, det är riktigt spännande nu! Ska bli så intressant att höra hur du upplever denna förlossning jämfört med den med Julie. Jag börjar faktiskt bli riktigt nervös för förlossningen. Förra gick ju bra och jag klarade mig på endast lustgas, men vill nog gärna ha epidural denna gång om det drar ut på tiden. Denna bebis kommer ju förmodligen att vara större. Undrar om man kommer att känna någon skillnad?! Jag är nog mest rädd för smärtan, som man trots allt glömt bort men ändå inte...

Idag har jag varit på IKEA och rännt, men jag har en sådan fruktansvärd smärta i rygg och skinkor att jag knappt kan gå 20 meter utan att vila. Hur känns foglossning?? Vet inte om det är det eller om det bara är att jag blir trött i ryggen. Fattar ärligt talat hur jag ska orka 6 veckor till, om jag nu går fulltid...

I morrn ska jag göra sockertestet och sen till läkaren för tappmätning. Jag funderar lite kring detta med sjukskrivningen. Jag var sjukskriven tom 31/12 och börjar nu bli orolig att läkaren inte kommer att fortsätta låta mig vara sjukskriven! Hur har era läkare sagt?? Jag hoppas ju såklart få vara hemma till bf,  och skulle aldrig orka jobba såsom det är nu. Har ju en hel del sd oxå. Hur länge sjukskriver de en?

Sådana förvärkar som ni beskriver Kiwi och Liley har jag inte upplevt ännu. Verkar läskigt men såklart naturligt. Hoppas jag slipper det ett tag till i allafall, för jag kan nog inte vara cool i det läget och vänta ut värken utan åker nog in på en gång Är ju lite stressad över detta med mitt dropp och allt.

Liten Karin: Min son kom i v. 32+5 och det har i stort sett aldrig märkts på honom att han är född prematur, sånär som på storleken ett tag. Jag har inte pratat med någon. Tror att det beror på att allt trots allt gick otroligt smärtfritt och utan en enda komplikation. Men självklart har jag funderat mig sönder och samman kring varför han kom tidigt och jag har dragit egna slutsatser inför denna grav.

Bara 2 dagar kvar, sen är jag ofattbart i vecka 35!!! Känns helt overkligt!!

Min förra förlossning tog 9 timmar från det att vi kom in, men hade då legat hemma hela natten med värkar. Tror jag hade en ganska "normal" förlossning. Öppnade mig ca 1 cm i timmen så jag var inte jättetrött när det var dags att krysta. Jag tyckte lustgasen var rena himmelriket, så det kommer jag garanterat att ta. Tyckte det var rätt skoj med en liten fylla efter månader utan alkohol Epidural kommer jag också att ta om jag känner att smärtan är för jobbig. Klarade mig dock utan sist då jag, precis som ni beskriver, andades lugnt och sakta och verkligen slappnade av när värkarna kom. Det hjälpte mig massor.

Det jag som sagt dock är orolig för är att jag inte ska hinna in och få antibiotikadroppet. Det stressar mig väldigt mycket. Känner jag mig själv rätt så kommer jag dock att åka in väääldigt tidigt. Vill inte riskera nåt.

Jag förstod inte riktigt Liley, blev du sjukskriven till BF? Jag får väl överdriva lite extra i morrn, sd har man ju hela tiden men har lärt sig leva med. Skulle verkigen bli knäckt om hon anser att jag ska tillbaka till jobbet med allt vad det innebär. Jag menar, jag har ju fortfarande 3 veckor kvar tills jag räknas som fullgången.

Tack för att ni håller tummarna i morrn, hoppas på positiva besked från bägge läkarna!

Hej tejer och tack för de peppande orden!
Det gick väl både bra och dåligt kan man säga. Sockerbelastningen visade att jag hade bra fastevärde (det som togs direkt på morgonen), men efter att ha druckit den äckliga sockerlösningen så visade värdet nästan 9 vilket är för högt. Men min läkare verkade inte tycka att det var så farligt högt, men jag kan uppleva henne som lite "manana" ibland... Får se vad BM säger på torsdag då jag ska dit igen. Lär väl få äta diabeteskost tills det är dags. Dock inte farligt högt, så det är bara att dra ner på snabba kolhydrater.

Sen var det läkarbesök. Huvudet låg helt fixerat och långt ner, men fortfarande hade jag 35 mm tapp så det var ju kanon
När jag sen tog upp detta med sjukskrivning så var det knappt att hon sjukskrev mig längre och "bara" till v. 36+0 då hon sa att bebisen är fullgången :-0 Så nu är jag bara sjukskriven till den 20/1 och vet inte riktigt hur jag ska göra då. Enligt henne så är bebisen fullgången vid 36 fulla och jag försökte lite fint inflika att "är det inte vid 37+0", men hon var fast beslutsam.... Kändes verkligen som att jag lite fick böna och be för att vara fortsatt sjuksrkiven. Har verkligen ingen lust att börja jobba igen, men känner mig för snål för att ta ut mammadagar. Om jag snålar riktigt så kanske det kan gå, vi får se... Tänk om man går över också!!! Nu blev det helt plötsligt ändrade känslor

Hej tjejer!

Beklagar missfallet Biglin! Hoppas det tar sig snart, då är det vår tur att hålla tummarna för dig. Du kanske kan starta en egen tråd

Tycker också det låter förj..vligt Liley hur du kunde bli behandlad så förra gången. I bland tror jag vi är för snälla och inser inte hur stora rättigheter vi egentligen har, men jag vet att det är svårt att komma med kritik. Man litar ju liksom på personalen. Känner igen det där med att hålla koll på antibiotikadroppet, jag var likadan. Låg som i ett töcken och mumlade fram "droppet, det ska jag ha nu" och hade på något konstigt sätt stenkoll på vad klockan var. Vill inte behöva tänka på det den här gången...

Jag tror Kiwi, att om slemproppen går "i omgångar" att det kan dröja ganska länge. Min släppte allt på en gång och då kom han en vecka senare. Men som sagt, den kan ombildas, så det behöver inte betyda nåt. Men nu gör det ju inget om den kommer, eller hur känner du?!

Jag börjar känna mer och mer att den gärna får komma från v. 36+0 och framåt. Börjar bli riktigt less på det här och nu vet jag ju att den är klar om än lite liten.

Var hos BM idag och allt såg bra ut. Hon var inte bekymrad över sockerresultatet utan tyckte att jag kunde fortsätta leva som vanligt, utan att vräka i mig godis förstås. Hjärtljuden låg på 145 (väldigt likt min sons) så vi får se vem som döljer sig därinne Börjar bli nyfiken nu!!!

Lycka till på UL i morrn Latvis!

Här tror jag inte heller att det blir en trea. Min man är inte vidare sugen på det nu i allafall (I can´t blame him ) Jag har alltid velat ha tre barn, men efter denna graviditet vet jag ärligt talat inte om jag skulle orka med en till. I sådana fall kanske det blir när jag är runt 37-38 (är 32 nu), för då skulle det nog vara mysigt med en liten sladdis. Men då kanske man inte orkar börja om, vad vet jag?! Det känns i allafall skönt att det inte är uttalat att det INTE blir blir några fler barn, utan vi får se hur det blir. Jag har haft löjligt lätt för att bli gravid (2:a försöket och 1:a försöket), så här blir det till att skydda sig ordentligt i ett par år åtminstone.... så får vi se vad som händer. Tror lite på ödet!

Annars har natten mest handlat om att torka spyor. Lillemannen var riktigt risig i går och självklart var mannen ute och åt med kompisar så det var bara att bära, tvätta och torka kräks själv. Hade sjukt mkt sd i natt så då tänkte jag att nu sätter det igång, men nu är det lugnt igen. Hoppas bara vi slipper det, men av erfarenhet vet jag ju att det är nästintill omöjligt att klara sig undan magsjukor.

Minns ni när ni "släppte" på restriktionerna? Är ju i v. 34+2 och har ju börjat släppa på en del saker (dock inte på sex), men lyfter en del nu och har tagit en del promenader. Känns som att när man gått 35 fulla så känns det nog ok?

Liten Karin: Vad skönt att du tagit tag i att ringa. Det kommer nog att kännas kanon om du kan få prata med någon och bearbeta alla jobbiga känslor innan du blir gravid igen. På det sättet slipper du älta det som gravid (eller nja, det kanske underlättar lite i allafall )

Vad skönt Latvis att bebisen växer som den ska!
Ja, Liley tänk att du numera letar efter tecken på att förlossningen ska starta Vilken konstig känsla det måste vara jämfört med all oro du och vi andra gått igenom. Men så fantastiskt!! I och för sig har ju du vägrat föda prematurt igen  så kanske har det varit din "mentala kraft" som gjort mycket av jobbet  !!!! Häftigt är det i allafall! Tror varje gång jag loggar in att "Nu ligger Liley och föder"!!!

Här är det än så länge ingen magsjuka, men fick ordentliga kramper i magen i natt så då tänkte jag att det antingen var magsjuka eller förlossning på g. Men nu är det lugnt och skönt igen..

Min största oro just nu är vad jag ska göra efter 36+0 när jag inte längre är sjukskriven. Har fruktansvärt ont i ryggen med ischias som strålar ner i vaden, så gå eller stå längre stunder går bara inte! Och eftersom jag är lärare så blir det svårt att hitta alternativa jobb till mig. Fy, har verkligen inget sug efter att gå tillbaka när jag känner mig som jag gör. Kanske får bita ihop och jobba 50% och fylla ut med mammadagar. Är det någon som vet om jag måste fylla ut till 100% för att behålla SGI:n?

Här är det nog bebis på gång...
Ska åka in till förlossningen nu. Slemproppen gick i natt och nu har jag döonda värkar... Ja, det är bara att hålla tummarna för att bebisen mår bra!

Jag hör av mig! Lycka till ni andra om det dröjer ett tag!