Väntar nr2, någon mer som är nervös andra gången? Forts.

Återkommer med tappstatus i morrn då jag ska till doktorn! Håll tummarna!

Ja, visst är tråden terapi! Vem skulle man annars diskutera med?!

Kom precis hem från doktorn. Lite blandade känslor, jag vet inte, ni får säga vad ni tycker. Tappen har blivit kortare, men är ändå inte jättekort 30-35 mm hon mätte inte så noga. Huvudet ligger inte fixerat men ändå direkt mot tappen som fortfarande är stängd, alltså inget fostervatten emellan (det gillar jag inte riktigt). Hon tyckte det såg "normalt" ut för att i morrn gå in i v. 32 men såklart lite mer oroande eftersom jag redan fött för tidigt en gång. Så det börjar närma sig en förlossning även om det nu inte betyder att det måste ske snart. Usch, dessa kontroller är både positiva och negativa för man får veta så mycket som man kanske egentligen hade mått bättre av att inte veta...

Det jag tycker är obehagligt är att, precis som i ditt fall oxå Kiwi, så påverkar dessa förbannade sd tappen. Så hur fn vet man när det börjar bli "farligt"??? Inte har jag haft mer sd dessa två veckor, men ändå har tappen kortats med över en cm! Har inte haft en enda smärtsam sd på flera veckor. Blir så trött!

Fick en tid till i början på jan men sen är det nog inte nödvändigt längre. Kommer att ta en sipp skumpa på 12-slaget om bebis inte redan kommit då, för att fira

Min bebis är riktigt vild emellanåt, precis som sin bror var. Det är nog delvis därför jag har så mycket sammandragningar.

Är du orolig tycker jag du ska ringa din bm, men det är säkert ingen fara Latvis. Det brukar inte vara det. Vissa dagar är lugnare än andra.

Här är jag sängliggandes efter massor av sd igår kväll. Inga onda, men magen var stenhård i stort sett hela tiden. Idag är det som tur är lugnare, men det känns påfrestande! Är livrädd för att bli inlagd till jul, det skulle vara min värsta mardröm... Hoppas verkligen inte det det 'är GBS:en som är tillbaka. Ska nog lämna prov denna vecka.

Hoppas allt är bra med er andra!

Tack tjejer , nu känns det bättre Dagen har varit lugnare som tur är. Lite sd då och då men inget anmärkningsvärt. Inbillar mig att min bebis har det väldigt trångt där inne därför att magen liksom står rakt ut. Inget år sidan utan mer som en medicinboll.

Angående GBS:en så ska jag få antibiotika under förlossningen. Det står oxå i min journal. Jag vet faktiskt inte om det är den jag fått tillbaka, men funderar på att lämna ett prov i morrn. Vill i sådana fall få pencillinen innan jul. Jag tror absolut inte att de skickar hem dig Liley om vattnet går. Det är ju viktigt för oss som ska ha antibiotika att inte vänta in i det sista utan hellre åka in lite för tidigt så vi verkligen hinner få det. Så om det gick fort sist, så tycker jag du ska vara på din vakt! Jag åker hellre in och ligger där än kommer in i sista minuten.

Gud så skönt att du bara har en månad kvar Liley! Du är ju i stort sett fullgången! Tänk när vi andra tjejer är där, hoppas hoppas *håller tummarna*. Undrar oxå hur det går för Milli!

Vad ska man packa ner i BB-väskan???? Har noll koll! Det enda jag vet är det där pappret om vilken blodgrupp man tillhör. Och kamera såklart! Mer??

Nu blir jag impad Kiwi!! Herregud så organiserad! Jag tycker mig själv vara en planerare, men nu har jag mött min överkvinna Bra tips, jag ska skriva ner detta och nog förbereda detta i dagarna. Har tvättat och fixat med strl 44 kläderna, men vägrar stoppa ner dem! Jag ska oxå ha en stor fullgången bebis!!! Men du, MVC-journal??? Har de inte sådant på datorn? Jag har ingen journal hemma!?

Det vanligaste är att man lämnar urinprov för att upptäcka GBS. De måste skickas iväg på odling då dessa bakterier inte syns vid "vanligt" urinprov. Förra gången lämnade jag urinprov varannan vecka, som då skickades på odling. När jag sen blev inlagd på spec så tog de även prov från slidan. Men de tror jag inte är standard att göra. Det visade inget på vare sig urinprov eller prov från slidan den gången.

Hur är det med dina sammandragningar nu? Om det är lugnt eller om du inte har symptom på UVI tror jag inte du har GBS . Jag är tveksam till om jag fått tillbaka det. Har inga symptom på UVI, men hade ju som sagt massa sd igår kväll. Undrar vad det berodde på?? Lämnar nog ett prov i morrn ändå...

Ja, vilken stor bebis Liley! Härligt! Min syster födde hennes dotter i v. 36 och de behövde inte vara på Neo, så du är vääääldigt nära målet nu Liley!!

Jobbigt med kräksjuka Kiwi! Sprita händerna ofta, inte för att det kanske spelar så stor roll, de är ju ändå uppe i ansiktet på en, men för känslans skull! Hoppas du slipper det, för det finns ju roligare saker att drabbas av som gravid... Skönt att doktorsbesöket gick bra!

Jag har hört att det sticker neråt när bebisen fixerar sig. En del säger att det inte går att ta miste på smärtan, men jag kan inte minnas att jag kände något sist och då låg han väldigt långt ner på sista vul. Jag har börjat känna som små knivar ibland som sticker neråt, ingen smärta som gör jätteont men absolut märkbar. Vet inte om det är att den borrar ner sig eller vad det är.

Jag har en väldigt aktiv helg att se fram emot. Undrar hur jag ska orka det?? Ska på fest i morrn och stort julbord på lördag. Kanske får ställa in nåt utav det, vill liksom inte vara för aktiv. Men jag ser verkligen fram emot det, så det är ju tråkigt att missa!
Jag bor i Göteborg, tyvärr ! Har bott i Sthlm i 9 år innan jag flyttade hit.

Ha en mysig kväll tjejer!

Ha ha Latvis! Känner igen det där! Jag var inte det miiiiinsta sugen på sex fram till för ungefär en månad sen. Jag hade faktiskt tänkt fråga er samma sak. Vi har satt sexförbud på oss själva. Vill inte riskera nåt. Upphetsning leder ju oftast till sammandragningar och förra ggn så hade vi sex kvällen innan slemproppen gick. Minns att jag fick en otroligt kraftig sd på kvällen/natten och morgonen efter gick slemproppen. Så vi vågar knappt pussas och kramas Men min sambo är helt inne på samma linje även om det såklart är jobbigt.... Jag har sagt till honom att från vecka 36, om jag fortfarande är gravid då, så återupptar vi det, ha ha.

Håller med. Vårt förhållande har väl inte varit direkt på topp pga all oro och att sen inte "få" ha sex gör ju inte saken bättre. Längtar oxå efter att få tillbaka mig själv och komma igång med träning och få göra mig snygg! Det där med celluliter vill jag inte ens tänka på! Har oxå fått en massa, buhu. Men man ska nog inte vara för hård mot sig själv, vi har ju faktiskt snart fött två barn så den gamla kroppen kanske man inte ska sukta efter så mycket. Vad vet jag...

Hej tjejer! Oj vad ni skriver!! Det är bra det för då vet man att allt är ok
Ja, jag måste verkligen säga att tiden går fort. I morrn blev jag inlagd sist (med kortisonsprutor) så i morgon måndag är det alltså en vecka kvar till sonen kom. Känns helt overkligt! Hoppas hoppas jag klarar mig förbi det, hade varit så skönt.

Ni har ju kommit jättelångt, men vi är tätt bakom Latvis

Känner igen det där från den första tiden Kiwi. Ammandes dygnet runt, amningsnappar som skulle kokas och göras rent. Det var skönt när man lyckades ligga och amma för då blev det så mycket lättare och så kunde man slumra samtidigt. Vi hade aldrig nåt andningslarm, men det var läskigt den första tiden utan. Man vande sig ju från Neo, så det var inte mycket man sov i början.

Han har också sovit dåligt från dag 1. Idag sover han väl ok, men kommer fortfarande in till oss på natten. Vi måste ligga bredvid honom när han ska somna, har liksom inte orkat ta den fighten trots att vi vet att vi borde nu när nr 2 kommer. Men men, det kommer väl när det kommer. Min sambo har jobbat så mycket och det krävs ju en del engagemang och tid när man ska ta tag i en sån sak.

Angående namn så är vi helt tomma. Känns sorgligt att denna bebis har hamnat lite i skymundan av oro att vi knappt börjat fundera på namn. ALLA tjatar om vad bebisen ska heta och undrar om vi bestämt oss. Förhoppningsvis tar vi tag i det snart. Tror nog oxå att det är en kille till och det gör ju inte saken lättare!

Ja jag känner igen det där. Känslan av att man "lånade" någons bebis. Jag hade oxå konstiga tankar som att "hur vet ni att just han är min" eftersom hans togs från mig direkt. Hoppas verkligen jag slipper uppleva det igen. Sen skulle det vara så skönt att få ha upplevt två olika förlossningar. En prematurförlossning med allt vad det innebar och sen en fullgången, för då uppskattar man det så mycket mer. Jag tycker ändå man lärde sig mycket av tiden, hur jobbigt det än var, att allt blir inte som man planerat. Att livet är väldigt skört. Att det kan drabba vem som helst och att man är oerhört tacksam för att ens barn mår bra idag.

Men det jag tycker är värst denna gång är att jag inte känner mig säker även om läkaren skulle mäta tappen till en dm Eftersom det gick så fort sist (tappen var nästan 30 mm bara någon dag innan) så kan jag liksom inte andas ut än. Allt känns så oerhört skört på något sätt. Hoppas det släpper om jag klarar mig till januari, för det är mitt huvudmål.

Ja, jag tänker oxå på Millli. Nu har hon ju gått ganska långt ändå, så det borde ju inte vara någon fara om bebisen kommit ut. Håller oxå tummarna!