Vi som gör äggdonation ute i Europa

Haha. ja,det var ju två.Men det kan kanske bero på att de var långtidsodlade Jag sover fortfarande dåligt.Varannan natt ungefär är jag vaken ett par timmar och ser på dålig tv I början sov jag ett par timmar varje dag dessutom,i flera veckor.Det ska bli så spännande att följa er med era krämpor Hihi!

Får man välja donator på AVA? Gäller det alla ÄD-kliniker utomlands? Hur är upplägget? Är bara nyfiken, hoppas det går bra att jag frågar!

supertrouper: hej gumman! ja visst är det jobbigt att vänta, men jag har iaf inte samma väntan som du. Jag ska göra FET 10 nov. Gjorde ett färsförsök på AVA åbo 1 okt som inte gick vägen och har 11 i frysen.Vad frustrerande att vänta och att de inte ens svarat på dina mail förrän nu. 6 månader sa de till oss oxå i åbo, men från att jag ställt mig i kö tog det 3 månader tills de hittade en donator stor kram till dig

Wow - häftigt värre!Jag hoppas det går bra för oss - vi åker till Tartu på söndag och har beräknad ET 4-5 november. Börjar bli nervös nu! Det är ju en part till inblandad trots allt, och det har vi ju inget inflytande över...Var hos min svenska gyn. idag för sista VUL innan ET och slemhinnan är 7mm så då beslutade vi att öka Femanest-dosen till 6 tabletter dagligen för att vara säkra på att den hinner upp till 8!Känns som sagt lite overkligt och nervöst nu!Kramar och peppning till oss alla!

Hej allihopa!Jag är här inne och smygläser ibland, men då jag redan var gravid när jag hittade tråden känns det som jag inte riktigt har så mycket att komma med och jag vet inte riktigt om jag platsar.Jag känner igen alla känslorna i samband med ruvning och kasten mellan hopp och förtvivlan, overklighetskänslan när man ser ett positivt gravtest. Men när man nu sitter här med en växande mage 34+ veckor senare känns det avlägset (tr0 det eller ej)och jag hoppas att ni också får uppleva den känslan.Känns härligt att läsa om alla som plussar och jag håller tummarna för alla som ska på UL nästa vecka att ni får se ett eller flera tickande små hjärtan.Till er som ligger i startgroparna - LYCKA TILL!Jag känner med er där det inte har tagit sig och hoppas och håller tummarna för att det lyckas för er nästa gång.

Nej men söta vän - var inte orolig. Berätta lite mer - vilken RD/vecka är du i nu? Var det rött eller brunt blod? Hur går det idag? Men du har inte ont - utan mer att magen är svullen och uppblåst - eller hur menar du? Kram

Föstår vad du känner, jätte jätte jätte jobbigt. Man vågar knappt gå på toa för att man är så rädd att det ska vara blod i trosorna. Men det är vanligt med små blödningar, slemhinnorna och livmodertappen är känsliga har två läkare förklarat för mig den sista veckan. När jag fick mina störtblödningar så fick jag tröst av massa här i tråden som haft pecis likadant och för dem har det ju gått bra. Men även om man får höra att det är vanligt med blödningar så blir man ju fruktansvärt rädd och skärrad när man ser det där blodet. kram på dig!