yngre har större behov att få barnvakt???

hehe ja, men dom får nog sätta in det här oxå, sj så tycker jag 5tim är mycket, första tiden satt jag och rulla tummarna då jag redan gort allt som skall göras,
men som tur är så får man hämta när man vill sedan då bebisen kommer och jag inte längre är arbetssökande, så även om han får gå 3tim så kommer han nog vara hemma, kanske får gå då jag har tid hos bvc och sådant,,,

men det var samma sak på det dagiset jag jobbade på ett tag...

det var ngt som kallades "15-timmarsbarn" alltså där föräldrarna var arbetslösa eller en jobbade o en var arbetslös/föräldraledig... dom fick gå på dagiset fem dagar i veckan men bara 3 timmar om dagen...

men sen på ett annat dagis (där min moster har/hade sina) så fick hon ha dom där längre ibland, bara det inte översteg 15 timmar när hon var ledig... men eftersom hon numera pluggar på heltid så får hon ha sina barn på dagis på heltid...

har aldrig haft barnvakt till min bebbe (4mån) kommer nog inte att behöva det på bra länge heller. har en sambo, pappan, som är med honom om jag skulle vilja ut några timmar. mer än så är det inte, och ser inte varför jag ska ha barnvakt o ut på krogen heller.. det är fan imig ROLIGARE att umgås med min son en mina såkallade vänner som bara tänker på att supa. suck.

Fick första när jag var 15, andra när jag var 19 och tredje när jag var 21. Äldsta är nu 8 och är ju borta övernatt hos kompisar och så när "han vill", 1 gång per mån kanske, lite beroende på. Men det är ju inte för att vi BER om att han ska åka iväg nånstans. Sonen på 4 har sovit borta 6 nätter sammanlagt kanske, och dottern på 2 har väl sovit borta 4 gånger.

Så det räknas väl inte sådär som jätte ofta?!? Eller..?

Avskyr att lämna bort de yngre barnen, med äldsta går det bra för med honom vet vi ju att han verkligen vill och tycker att det är kul att vara ledig från mamma och pappa ibland. Men med de 2 yngsta så känner jag mig mest elak när jag lämnar dem.

Ifjol skulle vi till Åland på bröllop där jag skulle vara toastmadame så då var vi tvungna att lämna barnen hemma. Första dygnet grät jag igenom, det var hemskt. Barnen hade det ju bra, men jag kände mig verkligen som världens sämsta mamma. Min man satt i bilen påväg till stugan vi hyrt och tröstade mig.. Samma med resten av kompisgänget som åkte dit med oss. Haha.. En riktigt mes är jag när det gäller att vara utan barnen!

Det där har jag hört/läst många gånger och man har det ofta på sig som ung förälder. Man känner ofta att man knappt vågar skaffa barnvakt för att göra något på den lilla egentid man har för sig själv, för att folk reagerar och tror alltid det värsta om en fast det egentligen inte alls är så. Det är verkligen dumt att det är så bara för att man är ung förälder.

Var 21 år när sonen föddes är nu 23. Honom har vi haft hos barnvakt ca 3 gånger över natten. Bland annat hos mina föräldrar som han känner väl sedan vi blev tvugna att bo där i 3 månader då vi hade en fuktskada hemma.
Så han har känt sig väl hemma där och trivts.
Men inte en enda av gångerna har jag supit när vi har lämnat bort honom! Måste vara något fel på mej. ;)

Nu är dottern snart 6 månader och jag har varit ute en gång med en kompis o drack hela 2 öl och ett glas vin! Men då hade jag ingen barnvakt för hennes pappa var hemma med henne. :)

Tror det är bra för barnen att få en bra kontakt med andra vuxna.

Jag är en ung mamma. Är 17 år.

Jag är i mer behov av barnvakt eftersom att jag är helt ensamstånde.
Min dotter är 4 månader. Jag har haft det jobbigt under dom här 4 månader och har behövt avlastning 3 gånger. Så alltså har jag haft barnvakt 3 gånger och dom gångerna har hennes farmor haft henne.

absolut inget fel i de. Är man ensam är de en helt annan sak.
Min sons mormor har varit ute och promenerat några gånger för hon vill, inte för jag har frågat.
Jag har varit ute och gjort saker kanske 6 gånger. träffat kompisar osv i någon timme. Men hade inte barnvakt för han va med sin pappa. Lätt nät man har en pojkvän som också tycker de är mysigt att va ensam med sonen :). Inte ha någon som hänger över en hela tiden som jag lätt gör haha.

Jag får en känsla av att man pratar mer om hur mycket unga föräldrar lämnar ut sina barn än vad äldre föräldrar gör å då verkar de ju såklart som att unga gör de oftare, men jag tror absolut inte att de är någon skillnad!

första gången jag lämna min dotter till hennes mormor va när jag åkte in på psyk för jag brötsamman av depression då va hon 1 1/2 år

jag o min dotter flytta till en okänd stad och jag kände ingen till sist lärde jag känna en tjej i min ålder med barn.
det va 2 gången jag lämna min dotter för att ha en liten fest hemma hoss henne. vill säga att min dotter då va 3 år.

jag har kanske lämnat henne nån timme här och där om man ska till affären eller ska ut på stan på något ärende, men dom två gångerna har jag sovit utan henne.

´jag va 18 när jag fick henne och 22 nu, hon är snart 4.

Jag hade ofta barnvakt när jag var ung förälder till mina barn (18 år första och 22 år andra). Jag behövde komma ut och vara ung och "leka", jag var en toppen mamma när jag hade mina barn men jag lämnade bort barnen ibland för att få avlastning och för att få vara själv, göra vad jag ville. Festa.

Nu har jag fått mitt tredje barn, honom har jag inget behov av att lämna bort alls. Vill inte vara utan honom. Ingen längtan alls efter "egentid". Fasar för att börja jobba (hur ska ajg klara mig utan honom). Han är 10 månader och jag har bara varit ifrån honom två-tre timmar, som längst.

Tror att det kan stämma att yngre föräldrar har större behov att få vara själva, vara unga och fria. Inget konstigt med det tycker jag.

Det finns nog äldre föräldrar som har samma behov och säkert skaffar barnvakt mycket. Det finns alltid undantag.

Jag är 23 år(fick min son när jag var 21...fyllde 22 samma år). Min son är 17 månader gammal och jag/vi har inte en endaste gång haft barnvakt till honom. Inte ens 1 timme.

Verkligen inte, är 20 år o har lekt av mig för många år sedan, skulle jag nu behöva barnvakt har jag min sambo :)

jag förstår inte vad som är så hemskt med att skaffa barnvakt? Verkar som om alla ska klara allting själva, man ska inte vara rädd för att be om hjälp oavsett om man är 40 eller 17

Jag är 20 år, lekte av mig innan jag fyllt 19, går aldrig ut, är mestadels bara hemma, troligen för jag växt ifrån alla mina vänner, har inget gemensamt med dessa fylle höns, kommer verkligen inte vara i behov av barnvakt ^^ Antar att det är en gammal 40 årig ragata som väntar sitt första barn och känner sig gammal, troligen för hon har 5 år kvar till pension när hennes unge fyllt 20 år.. ursäkta men blir så jävla förbannad av att höra saker som detta! en 30 årig kvinna då, alkoholist, är hon bättre än en ung mamma bara för hon är 30 år? Jag har vart med om sjukt mkt under min uppväxt, är mogen för min ålder, har erfarenhet inom mkt och umgås bara med äldre.. Jag VET att jag kommer bli en bra mamma!

Jag och min man bestämde redan for länge sen att vi har en kväll varannan helg var da den andra sitter barnvakt sa man själv kan träffa vänner eller ga ut eller vad man nu vill gora med kvällen. Ser inget fel i det. Skulle jag vara hemma med barnet hela tiden sa skulle ingen tycka det var sa konstigt om de träffade honom ute, men eftersom jag är mamman sa är det plotsligt en katastrof när jag nagon gang later honom sitta barnvakt. Tror inte barnet far nagra trauman om att vara ifran sin mamma sadar tre-fyra timmar varannan vecka. Tror hon hellre har en glad och tillfredsstalld mamma en en mamma som sitter hemma och är frustrerad. Det handlar inte om supande, det handlar om ett visst socialt behov man har, vissa har storre behov än andra att fa träffa andra människor ibland och om man inte känner nagon annan med barn sa blir det inte sa mycket socialicerande om man aldrig later pappan sitta barnvakt

det har absolut inget med ålder att göra. hur mycket man behöver barnvakt beror antagligen mer på hur livet ser ut, hur barnet är ( vissa barn skriker mer på nätterna än andra)

men hur gammal mamman eller pappan har knappats betydelse

Jag säger emot direkt. Jag var över 30 när vi fick barn och jag hade inte ens övervägt det om jag inte visste att vi då och då kan får barnvakt. Jag behöver och vill verkligen göra nåt utan barn, med min man eller mina vänner.

jag vill skriva lite till ;)

Jag var 19 när jag blev mamma, och jag lämnade bort honom yttersällan. Ville inte helt enkelt. På 6 år kankse vi var ute 3-5 gånger. Och då har jag ännu en son numera

nu är jag 28 år, singelmamma och behöver fortfarande inte mycket barnvakt, barnen är ju hos sin pappa relativt mycket. Men har är en pappa ointresserad är man i ett större behov av hjälp utifrån som ensamstående.

Nu börjar jämnårigt producera bebbar, och jag ser faktiskt ingen skillnad på hur de har barnvakt/ går ut på krogen än bland de kompisar som fick barn tidigare. det är lätt att TRO att det är så stor skillnad..