• LuPeRo

    30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet

    icka: Det där låter som en bra plan. Jag hoppas för dig och du hoppas för mig, så som det alltid varit

    Älvan:
    För det första så skickar jag en massa kramar till dig för det behöver du nog nu. För det andra så verkar du ha hamnat i ett vägskäl som nog är ett av dom jobbigaste. Finns det ingen möjlighet för dig att fixa till i hemmet så det passar dig och dina behov? Kan inte din sambo tänka sig flytta? VAD är det som gör att du vantrivs?
    Självklart kommer ni att få barn, en hel drös ska du se. Men vägen till ett barn är många gånger lång och krokig. Bara det att du iallafall går upp ur sängen varje dag visar att du har styrka. Du är stark, det är du, men ibland kan det vara svårt att se sin styrka när man mår dåligt

  • LuPeRo
    tankar2009 skrev 2009-10-12 19:28:01 följande:
    PP: Är din sambo också adopterad från Colombia? Min med! :) Hur gammal var han när han adopterades och hur gammal är han nu? *nyfiken* Har han/ni varit där?
    Men va kul Ja han kommer från ett barnhem i Cali (tro jag det heter), utanför Bogota. Han var 6 månader när han kom hit och nu blir han snart 32 år. Han har inte varit där alls under sin uppväxt men vår plan är att åka ner och "turista" lite Även sambons 2 "systrar" kommer därifrån. Samma stad, barnhem och ålder...

    Nu får du berätta allt om din sambo Ålder, när kom han hit, vet han vilka hans riktiga föräldrar är... Förresten, har ni varit där?
  • LuPeRo

    icka: Det mest osexiga och icke-tändande man kan tänka sig är att ha sex på kommando. Det går bara inte. Så nu har jag bestämt mig för att inhandla glidmedel bara för att vi ska kunna ha sex när det är ÄL tider.
    Men sexlust, nej det har jag nog inte haft på länge...
    Och att du suckade behöver ju inte vara mot din sambo, du behövde bara byta luft i lungorna. Åk bort ett tag och bara rå om varandra. Kanske rollspel eller leksaker hade fungerat. Inför och prova nya saker

  • LuPeRo

    Min tur att kapa tråden idag känns det som

    Sambon och jag firar idag 9 år tillsammans och 8 år som förlovade. Vi får se om det blir bröllop i framtiden
    Men nu börjar ångesten krypa på mig inför helgen. Jag VET att min mens är på väg och lär dyka upp till helgen men samtidigt så hoppas jag så innerligt att den inte kommer. Ett plus hade varit en perfekt "present" till min sambo som 'nästan' längtar mer än mig.
    Varför ska det vara så jä*la svårt att bli gravid? Vem av oss har en vän som inte är gravid eller är barnlös? Jag skulle våga gissa på ingen av oss. Men trots allt så är jag inte ledsen eller arg idag, "bara" likgiltig...

    Wieee eller något, min temp gick upp idag igen. Nu ska jag spela lite Wii!

  • LuPeRo

    Älvan: Men va trist att dom inte lagt ner energi på att få allt så bra som möjligt. Och jag kan förstå varför du inte riktigt trivs i hemmet då du inte är nöjd. Men kan ni inte köpa billiga tapeter på Rusta kanske eller lite färg och måla om? Det hade kanske piggat upp dig lite?
    Vad säger din sambo om allt detta? Förstår han hur du mår?
    Hade jag bott närmre så hade jag kommit med en stor korg med kladdkakemuffins och sedan hade jag gratis renoverat allt åt dig

  • LuPeRo

    Jemema: Tack men jag tvivlar på att det blir en "glad" present, tyvärr.

    Och jag tror att du har rätt i det du skriver till 'Älvan', att man förknippar saker & ting med att skaffa barn och automatiskt tycker man "illa" om det.
    Bra skrivet!
    Men vi människor fungerar tydligen på det sättet, att vi tar ut ilskan på allt det som inte har med saken att göra. Bästa alternativet är att gå till grunden med allt och klättra uppåt. Ha en plan på något sätt, prata, skratta och återigen prata.

    ♥ Skickar stora kramar till er alla ♥

  • LuPeRo

    TT: Åååh, tack så mycket till allt! Sambon är min trygghet och min klippa, och just idag är jag ännu mer tacksam över att han finns i mitt liv

    Jemema: Precis så är det, man vågar inte hoppas mer. Istället fasar jag för det värsta vilket innebär ett lättare nederlag. Ett som jag kan hantera fysiskt och psykiskt.
    Tack för att du hoppas ändå, det värmer verkligen
    Hur har ni planerat att göra i framtiden? (om det är okej att jag frågar)

  • LuPeRo

    Jemema: Men är det helt uteslutet för er att bli gravida spontant? Visst kan man vinna på lotto, det händer dagligen, men det känns lite fel att en läkare skulle använda ett sådant uttryck i en kamp om ett barn.
    Jag kan bara föreställa mig vilken smärta det är att genomgå IVF och allt runt omkring och sedan få missfall. Det är ju inte bara mentalt som man tar stryk utan även kroppsligt.
    Attans vad jag önskar att jag kunde hjälpa er alla på något sätt...

  • LuPeRo

    Oj vad ni hunnit skriva idag. Nu ska vi se om jag kan få med alla

    icka: Tack för grattis!
    Jag har hittat ett glidmedel nu som jag tänkte beställa. Vad tror du om det? Nu letar man efter alla hjälpmedel man kan få ju
    www.storkhjalp.com/zestica.asp

    Ninni: Jag tror att jag ska ha mensen i helgen. Förra månaden så var min menscykel på 28 dagar så jag antar att den är det denna månaden också. Och det blir väll isåfall lördag eller söndag som jag ska ha den. Trots att jag förtvivlat intalar mig att det inte tagit sig så är där ändå en liten del av mig som hoppas. Och det kommer att slå ner mig i skorna helt om mensen kommer... Precis som du hoppas för mig så hoppas jag för dig

    Bettan: Hej och välkommen tillbaka *vinkar*
    Och du, krya på dig

    Sanne: Tack för grattis!
    Vilken nyhet för dig att smälta! Djupt hjärtformad livmoder? Det har jag aldrig hört talas om, och med tanke på din läkares reaktion är det nog sällan man stöter på det. Men samtidigt är det ju även en förklaring till varför du fått MF och det är ju en positiv sak mitt i hela alltet.
    Så alltså får du beskedet nästa fredag om det är något dom kan operera eller inte...? Ååååh vad jag hoppas på det bästa för dig nu vännen ♥

  • LuPeRo

    Sanne: Ja men det är klart att alla tankar går runt i huvudet på dig. Men det kan ju vara så att OM en operation är utesluten så kanske det går med IVF, man letar ju alla möjligheter
    Och jag hade nog också blivit ställd och chockad när man yrvaken ur en narkos får ett sådant besked Men nu är denna delen av utredningen "färdig" och äntligen börjar ni få svar på vad som hänt. Samtidigt så undrar jag lite varför din livmoder inte upptäckts tidigare? Eller det går inte att se vid VUL? Såg allt annat bra ut?

Svar på tråden 30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet