Augustibebisar 2008, del 8

Mareld
Ja, nu lipade jag ju lite för att du skrev så fint om att jag är en bra mamma. Men du har helt rätt - man måste ju lita på att man är den bästa mamma för sitt barn (ja, så länge man inte behandlar dem illa utan att själv vara medveten om det) men GUD va svårt det är att känna att det är TILLRÄCKLIGT hela tiden! Man vill ju att ens barn ska ha roligt, lära sig massor om livet och inte ha några bekymmer. Slår hon sig gör det ont i mig. Är hon lite sjuk gör det ont i mig. Jag trodde inte jag skulle bli så blödig men jag gillar ändå den sidan hos mig. Jag är inte daltande på något sätt men... hon är mig så nära.

Jag håller helt med dig, Mareld.

Jomen våra barn har det ju bra! Man måste få perspektiv på det och titta på alla möjligheter som de har i livet. Det handlar ju inte bara om hurdana föräldrar man har, även om det är mycket viktigt, utan de har ju även ett samhälle runt sig där de kan få gå i skola, få sjukvård, få lån och starta eget, rättigheter på jobbet som gör att de inte behöver slavarbeta för att kunna överleva osv. Nu snackar vi ju stora perspektiv. Ingen unge- hur bra man än har det- kommer ju ifrån att slå sig lite på knäna ibland, men ändå skär det så i mammahjärtat då det gör det.

Mareld
Kanske dags för oss att nana snart då. Jag ska bara... äh, en timma till får jag nog bli uppe. Jag märker också att jag har mer kvalitettid med Lyckeli då jag inte är med henne hela dagarna. Det är så underbart att komma hem från jobbet och få VARA med henne, och då VILL man ju leka och ha sig med henne. Annat är det kvart i sju en onsdagsmorgon. Då vill mamman helst inte bygga torn med klossar eller läsa samma bok femton ggr på raken. Men det går finfint en tisdag eftermiddag efter jobbet!:

Luz
BRA att mannen din satte ner foten och sa till dig att vara hemma. Jag vet hur det är att ha dåligt samvete då man är sjuk. På mitt jobb har vi inga vikarier att sätta in, nada, så vi får täcka upp för varandra, och det vill man ju inte lägga på sina kollegors axlar. Men som du säger - hur snällt är det att komma och smitta ner alla andra? Nä, var du hemma och vila och gå inte tillbaka förrän du känner att du är frisk igen.

MissH
Gött att han gillar att bada. Lyckeli har fått en vändning i babysimmet och gillar inte längre att dyka. Det kommer säkert att gå över men nu då vi sätter henne på kanten och säger att hon ska dyka så grinar hon. Hon vill bara busa i vattnet och bli uppkastad och ligga och bita på en plastfisk. Men det får vara så ett tag. Det vänder säkert.

Lille
Bra att han somnade om ändå. Fyra är ju lite i tuffaste laget. Hur känner du att hans tidiga mornar rimmar med graviditeten? Orkar du? Sover du med honom på dagarna? Har ni börjat kika på möbler och annat till huset? För jag antar att de ni har inte kommer att räcka till alla rum, eller? Många frågor nu märker jag. Ska nog knipa innan du känner att du inte orkar svara på dem alla.

Sthlm och MissH
TACK! Det är jätteskönt att ni skriver sådär, MEN jag vill ju kunna ha mina kläder. Det räcker säkert med tre, fyra kg, men bara jag kan sitter ner utan att byxorna skär i sådär otäckt.

Sthlm
Ja, jag hoppas ju att jag snart ska bli gravid, men det verkar inte vilja ta sig lika enkelt den här gången. Vi är inne på femte månaden av försök nu men jag hoppas att vi iaf matchar medeltalet som råder i Sverige på att försöka; 7 månader. Just nu känns det som att jag inte KAN bli gravid igen, men det brukar ju vara så då man vill.

Alltså inte att det brukar vara så att man inte kan utan att det brukar vara så att det KÄNNS som om man inte kan.

Sthlm
Sicket bra bmi du har! Jag har ett betydligt högre (över 28) men å andra sidan är bmi bajs. Det säger inget om hur bra musklad man är, t.ex. Undrar vilket bmi Magnus Samuelsson får...

Ja, det känns verkligen som om jag har hållt på huuur länge som helst. Det förlängs med eftersom Jucea blev gravid tidigt i våras. Jag trodde verkligen att jag skulle plussa i juni, det var jag nästan så säker på att jag inte skulle ta ngt test. Jag sa till Marcus "jaja, men jag VET ju att jag är gravid men jag kan ju ta det ändå". Snacka om att jag blev hyperbesviken och ställd då det var ett minus och mensen kom bara timmarna efter. Suck...

Moi
Spännande! Lycka till i försöken.

Lille
Ska ni gifta er?!

Lille
GRATTIS! Åh, va roligt!

Rosa
Du verkar vara så otroligt stark att jag inte tvivlar det minsta på att du kommer att fixa det här galant. Det verkar som om du ändå kan se det positiva i det här - att det är bättre att veta än att bara köra huvudet i väggen gång på gång. Jag hoppas verkligen att det kommer att ordna sig rent ekonomiskt och att ni kan gå hela ur det här.