FörlossningsKRIS, vem ska bestämma?

Vad jag förstår så har du ett tag kvar tills det är dags. När det närmar sig kanske du kan prata mer med honom om varför det är viktigt för dig, och att det på inga sätt har att göra med att han inte är tillräcklig.

Jag frågade min man vad han hade tyckt. Svaret blev
"Jag hade nog känt mig lite otillräcklig kanske..."

När jag frågade om de där nattliga timmarna när jag ville ha massage och han somnade stående och inte masserade tillräckligt enligt mina önskemål lät det så här:
"Ja, DÅ hade det nog varit rätt skönt"

För oss var det inte tal om att någonannan skulle vara med, men i efterhand kan jag känna att jag skulle ha velat ha mer push och pepp än vad han som person gav mig då. Och det visste jag nog innan också.
Skrotans förslag med att ha någon med underalla timmar innan och sen lämna i slutskedet är väl en bra idé. FÖr sällskap och hjälp även för "doulan".

Lycka till!

Pappan ska vara med på förlossningen utan min syster. Jag förstår honom, men jag har sagt till honom (även innan denna tråd) att jag önskat att han kunde ha förstått min åsikt, eller åtminstone resonerat om den/respekterat den.

Pezon
Men om han INTE vore otillräckligt, då hade ju inte systern behövt vara med? Hur ska man kunna känna på något annat sätt än att man är otillräcklig?

tycker din kille har rätt att vara ned och bestämma, dock låter det som ett larvigt resonemang att han vägrar komma o hon kommer. Kan syster vara med i kulisserna men inte när liten pluppar ut?

Tror inte det handlar inte om tillräcklig eller otillräcklig. Det handlar om trygghet. Trygghet i form av kärlek kan komma från pappan, medan trygghet i form av någon som varit med om det förut och som kanske känner en bättre än någon annan kanske kan komma från systern.

Har ni pratat mycket om förlossningen du och din kille? Vad som händer och på vilka sätt du behöver honom? På så vis kanske han kan få mer förståelse för varför du vill ha din syster med, men samtidigt får han chans att verkligen försäkra dig om att han kan finnas till hands för allt du behöver. Det kan hjälpa dig att känna trygghet i att "enbart" ha med honom.

Flakey skrev 2009-01-15 22:09:56 följande:

Precis, för mig handlar det int eom att otilläcklig eller tillräcklig. Snarare att komplettera varandra. Kärleken och tryggheten från min man som känner mig bäst kan ingen någonsin ersätta. Men han är kanske inte personen som visar sin styrka starkast när det stormar. Och jag hade iaf uppskattat att ha någon där som hade kunnat säga till på skarpen vissa stunder. Och som också kunde avlöst när det blev jobbigt för honom och han behövde vila lite. För tro mig, det behövs om det blir utdraget. Mamman kan ju inte det på samma sätt, det går ju inte att sätta på pausför att vila liksom...

Men självklart är det viktigaste att ni tillsammans känneratt det blir en bra lösning för er båda. Även om han också går igenom något stort så är din upplevelse i din kropp det som ska ta er igenom hela förlossningen.
Hoppas ni kommer fram till något bra och att han med tiden kan förstå hur du tänker.
Har ni gåt någon profylaxkurs? Kanske skulle vara bra.

när våran dotter föddes så hade jag med mig min sambo och min mamma. inte för att min sambo inte räckte utan för att jag ville ha med nån som kände mig utan å innan och som oxå fött barn själv innan.
min mamma höll sig i bakgrunden å avlöste min sambo lite då förlossningen tog 13 timmar. jag hade blivit djupt sårad om min sambo inte hade förstått mig i den situationen som var helt ny för både honom och mig. visst vi är 2 som får ett barn, men de är jag som ligger med smärtor, med oro å en viss liten rädsla

nästa barn kommer jag bara ha med min sambo, men första barnet var de väldigt tryggt att även min mamma var med.

förstår inte varför de är så självklart att kvinnan ska vika sig för att mannen känner sig otillräcklig eller bekväm i situationen
så om han inte är bekväm med hur hon föder eller att hon tar smärtlindring ska kvinnan rätta sig efter honom då oxå???

jag tycker man är så utsatt när man föder barn att de minska man som kvinna kan kräva är att få föda under de permisserna man vill själv vill, inte vad andra vill

Nu är ju inte hela den biologiska processen rättivis eller jämställt uppdelad.
Vi är 2 personer som skapar barnet tillsammans men där slutar det också.
Jag har mått skit i 30 veckor.. spytt, foglossningar, migrän och åtskilliga sömnlösa nätter. Jag kommer återigen ligga där på förlossningen i smärtor men inget av detta kan jag dela med min man.
Det han kan göra för mig är att vara där och ställa upp med förståelse och uppmuntran.
Och har jag några andra önskemål.. så som att jag vill ha någon mer närvarande i rummet så är det minsta jag begär att han skall lyssna och försöka förstå.

Det är ju du som går igenom all smärta o föder ut barnet då måste väl du kunna få bestämma på vilket sätt du vill ha stöd. Om du vill ha både syster och honom så är det ju upp till dig tycker jag.

Håller precis med dig! Allt man går igenom som kvinna under graviditet o sen förlossning o sen ska ens man komma o bestämma hur det ska vara på förlossningen. Helt otroligt!

Jag tycker absolut att det är du som ska föda barnet som ska känna dig trygg. Behöver du ha både din man och din syster där får han visa hänsyn till dig i första hand. Det är ju du som måste föda och inte han. Sedan är det klart att han kanske känner sig otillräcklig men han kommer nog också att tycka att det är skönt att någon annan är med. Man måste ju gå på toa etc.

Dock vet jag att det här är ett vanligt problem. Man kan ju förstå hans önskan att dela stunden bara med dig men det kan ju inte gå före din rädsla att inte känna dig trygg. Du kan ju inte hjälpa hur du känner.

Hoppas att han kan förstå! och lycka till med förlossningen som jag hoppas blir en fin upplevelse

Om det är "otillräcklighet" i form av att inte kunna förstå dig som kvinna TS, då kanske en utomstående doula vore det bästa alternativet? Hon har själv genomgått förlossningar och är van vid att stödja och hjälpa både mannen och kvinnan. Samtidigt känner sig kanske din pojkvän inte lika otillräcklig (måste använda det ordet) då det är en utomstående och inte din syster som är med.

Det handlar kanske inte om otillräcklighet i era ögon, TS och flera andra som skrivit, men det handlar nog om otillräcklighet i allra största grad för barnets blivande far.