FörlossningsKRIS, vem ska bestämma?

Håller med justina2 - man kan inte tvinga sin partner att acceptera utomstående när ett barn föds. Som Arne Anka skriver också: skulle du gå med på att din partners mamma var med som HANS stöd för att han väldigt starkt kände att han behövde det? Även om du inte tyckte om tanken?

Det var ni två som gjorde barnet, nu är det ni två som ska stödja och hjälpa varandra att få ut det.. Om inte din sambo samtycker till något annat. Det är lika mycket hans speciella stund som din även om du kommer genomgå något helt annat. Och jag hade också känt mig sårad om jag som respektive inte ansågs "räcka till".

Min åsikt

Håller med de andra som skrivit att det faktiskt kan vara bra att ha två personer med sig om det blir en utdragen förlossning, just för att de kan lösa av varandra. Samtidigt förstår jag verkligen din pojkvän också. Han har förmodligen också en bild av hur det kommer att vara för er att bli föräldrar, och i den bilden finns uppenbarligen inte din syster med vilket jag kan förstå. Det viktigaste är väl att ni utan ambitioner att "vinna" en diskussion pratar med varandra hur ni båda vill att det ska vara och varför. Kan man förstå varför den andra vill ha det på ett visst sätt är det ju lättare att tillmötesgå den andras vilja.

SuperSecret och justina2: I ett av mina inlägg skriver jag att det är givetvis pappan som är prio ett, inget snack om saken. Frågan är således förstås redan "avgjord", jag känner mig bara lite skraj...

Daisyduck
Vem vet, han kanske kommer att överraska... inte ovanligt att det sker.

Absolut, här handlar det inte om någon vinnande situation. Han sa dock kategoriskt Nej! utan att jag kände att han fick förståelse för hur viktigt detta är för mig. Det örat hade han inte lust att lystna på.

Jag tvingar honom absolut inte, detta har varit ett resonemang från min sida. Om Han var rädd inför förlossningen och jag insåg att detta var viktigt för honom, så ja, varför inte låta hans brorsa vara med? Varför ska jag behöva känna mig åsidosatt och otillräcklig? Det bottnar väl då snarare i min egen dåliga självkänsla?

Jag förstår honom, men jag kan inte förstå att han inte förstår mig överhuvudtaget. Det är väl det som gör mig ledsen.

Jag kanske ska tillägga att min syrra är sjuksköterska samt att hon har fött flera barn

Jag skulle inte tycka det var ok att min mans bror var med!!! No way...

Daisyduck
Skillnaden mellan han och dig är då att han är obekväm med att ha din syster med medan du inte hade varit obekväm med att ha hans bror med. Nånstans får man nog helt enkelt acceptera att man känner väldigt olika inför en sånhär situation. Och det går liksom inte att "prata" fram en lösning, bara acceptera att den andra känner på ett visst sätt. Tyvärr är det nog du som får ge vika för hans känsla inför detta i stället för tvärtom.

Att din syrra är syrra och har gått igenom detta känns säkert tryggt för dig, särskilt när du har en viss form av förlossningsrädsla men återigen: underskatta inte din pojkväns förmåga att hjälpa dig här. Och personalens.

Sedan kan man ju alltid önska att din pojkvän kanske hade lyssnat lite mer på dig och lagt fram sin syn på det på ett mer pedagogiskt sätt men är man stensäker på sina känslor så kommer ibland åsikten lite för snabbt för att den andre ska hänga med och godta den. Kommer du fram till att det bara kommer vara ni så skulle jag om jag vore du, förklara att du förstår att han vill att ni är själva men att du hade önskat att han försökte sätta sig in i hur du känner lite mer. Att det hade fått dig att känna dig ännu tryggare med bara honom helt enkelt.

Daisyduck skrev 2009-01-15 21:35:29 följande:Åh, det hade nog jag också tyckt varit tråkigt. Om jag tyckte att han inte lyssnade på mig i en sådan här fråga. Man är ju lite lätt känslig för närvarande också... Men ni har ju lång tid på er att bestämma er? Ni kanske kan testa att gå profylaxkurs tillsammans t ex. Då kommer han ju garanterat att känna sig mer involverad än vad din syster kommer att vara.