FörlossningsKRIS, vem ska bestämma?

Jag tycker din idé är bra, men pojkvännen säger att "jag vill inte att hon tar upp plats, hon kan få komma sen som alla andra "normala" människor gör". Han tycker verkligen det förtar hela känslan.

Om jag var tvungen att välja, vilket jag nu är tvungen att göra, så är det givetvis min pojkvän som är prio ett. Det är bara det att jag blev ledsen över att han är oförstående inför min känsla av "dubbel" trygghet.

Jag tycker din idé är bra, men pojkvännen säger att "jag vill inte att hon tar upp plats, hon kan få komma sen som alla andra "normala" människor gör". Han tycker verkligen det förtar hela känslan.

Om jag var tvungen att välja, vilket jag nu är tvungen att göra, så är det givetvis min pojkvän som är prio ett. Det är bara det att jag blev ledsen över att han är oförstående inför min känsla av "dubbel" trygghet.

Tack för alla era svar.
Arne Anka: jag behövde höra en killes perspektiv också!

SuperSecret och justina2: I ett av mina inlägg skriver jag att det är givetvis pappan som är prio ett, inget snack om saken. Frågan är således förstås redan "avgjord", jag känner mig bara lite skraj...

Absolut, här handlar det inte om någon vinnande situation. Han sa dock kategoriskt Nej! utan att jag kände att han fick förståelse för hur viktigt detta är för mig. Det örat hade han inte lust att lystna på.

Jag tvingar honom absolut inte, detta har varit ett resonemang från min sida. Om Han var rädd inför förlossningen och jag insåg att detta var viktigt för honom, så ja, varför inte låta hans brorsa vara med? Varför ska jag behöva känna mig åsidosatt och otillräcklig? Det bottnar väl då snarare i min egen dåliga självkänsla?

Jag förstår honom, men jag kan inte förstå att han inte förstår mig överhuvudtaget. Det är väl det som gör mig ledsen.

Jag kanske ska tillägga att min syrra är sjuksköterska samt att hon har fött flera barn

Pappan ska vara med på förlossningen utan min syster. Jag förstår honom, men jag har sagt till honom (även innan denna tråd) att jag önskat att han kunde ha förstått min åsikt, eller åtminstone resonerat om den/respekterat den.