FörlossningsKRIS, vem ska bestämma?

Jag hade med min mamma och min man på förlossningen.
Min man sa helt enkelt att.. det är du som skall genomlida detta.. gör det som känns bäst för DIG.
Nu blev det en väldigt jobbig och utdragen förlossning och min man var faktiskt tacksam att mamsen var med. Jag pratade inte på 8 timmar och under den tiden kunde dom hjälpas åt så gott det gick.
Han kunde gå iväg och äta och ändå känna att jag hade någon som höll min hand där inne.
Och min mamma kunde gå iväg när hon kände för det.
När sonen väl kom ut så fanns min man där hos mig och min mamma passade på att fotografera.. vilket jag är jättetacksam för idag.

Nu är ju inte hela den biologiska processen rättivis eller jämställt uppdelad.
Vi är 2 personer som skapar barnet tillsammans men där slutar det också.
Jag har mått skit i 30 veckor.. spytt, foglossningar, migrän och åtskilliga sömnlösa nätter. Jag kommer återigen ligga där på förlossningen i smärtor men inget av detta kan jag dela med min man.
Det han kan göra för mig är att vara där och ställa upp med förståelse och uppmuntran.
Och har jag några andra önskemål.. så som att jag vill ha någon mer närvarande i rummet så är det minsta jag begär att han skall lyssna och försöka förstå.