Fortsättningstråd Framfall/slid eller livmoder
Ninny- ja, tyvärr är man ju ganska van vid taskigt bemötande men jag trodde ju ändå att det kanske var slut på det nu när jag trots allt fått en diagnos och en åtgärd av en specialist. Men icke...
Och jag blir ganska förvånad också över hur de i ena sekunden är förstående, ffa angående samlagssmärtor, och säger sig förstå hur det spelar in i hela ens liv och sedan verkar de ändå inte förstå varför man gråter och tycker allt känns pest. Kanske just för att man blivit så misstrodd och att det faktiskt just påverkar hela ens liv. Och att man inte ser något ljus i tunneln... alltid.. Inte då himla lätt att bara acceptera och gå vidare. Om jag hade gjort det den första gången jag fick höra att allt var normalt så hade jag än idag inte fått rätt diagnos ang muskelfästena. Inte så konstigt att man är misstänksam och känner att saker är ganska hopplöst ibland då kanske?!?
Ninny- jobbigt att din op flyttades fram. Vet du varför?