Fortsättningstråd Framfall/slid eller livmoder

Hmmm-de är allt bra kluriga ibland dessa BM... Tror inte de får lära sig så mkt om hur ett skadat underliv ser ut.

Jorban... Nej, inte konstigt att man inte hade en aning om vilka problem man kunde få. Det pratas ju aldrig om dem för sjutton. Har också, tyvärr, bara träffat oförstående BM. nej förresten. Träffade en väldigt sympatisk en nu vid senaste operationen men hon verkade ändå inte förstå liksom.
Häv ur dig du!

Cheeses- den frågan har jag ställt mig ofta ska du veta... Och jag vet faktiskt inte. Än så länge säger han att det är ok att han blir smekt men jag har ju ingen aning om hur länge.

Cheeses: nej det kan mkt väl vara så men den sexuella biten är så betydelsefull så jag vet faktiskt inte. Hela ens livssituation blir ju så förändrad vid en sån här skada och det tar, ibland, ganska många år innan man bearbetat allt, fått hjälp, accepterat läget etc. Det tär på psyket också så det är inte så enkelt med relationen.

Cheeses-jo visst, jag säger inte att det är ok att lämna för att man inte kan ha penetrerande sex men som många andra också har påpekat så påverkas hela ens liv av underlivsproblemen vilket ställer höga krav på relationen överhuvudtaget.
Om man näst intill äcklas av sitt eget underliv har man noll sexlust och inget sug efter mys och kramar heller. Man vill inte bli påmind om att man ens har ett underliv och försöker helt enkelt förtränga det.
Men det kanske blir bättre när det gått några år till efter skadan vad vet jag...

Efter förlossningen dröjde det mer än 6 månader innan smärtorna lagt sig så pass att jag ens ville försöka ha sex. Kände mig dessutom sjukt obehaglig till mods över mitt underliv. Sex gick bra. Gjorde lite ont men med tiden släppte det. Däremot kände jag ingenting. Var liksom för stor överallt så det gav mig inget utbyte. Sedan åkte urinröret över blygdbenet hela tiden vilket enbart var obehagligt.
Efter den första operationen har jag fått samlagssmärtor. Dessa har kommit successivt och smygande. Vi har inte haft sex så mkt eftersom det är en djurisk smärta inte utav den här världen.
Nu efter den sista operationen har vi inte provat än. Man skulle vänta minst en månad men jag väntar över två för säkerhetsskull. Vet inte hur jag ska bli av med smärtan dock. Den sitter i muskelfästet höger bak som hon lagade vid den första operationen. Så eftersom sex hör vansinnigt ont och jag inte är bekväm med mitt underliv för fem öre är mitt sexbehov lika med noll.

De gånger jag hade sex kändes underlivet värre än förut. Kändes mer öppet så jag vill helst inte ha penetrerande sex. Är livrädd att den känslan ska komma tillbaka.

Jadå, jag tar det lugnt. Hellre smärta vid sex än den gräsliga öppna känslan jag hade innan.

Mani: håller alla mina tummar att det ska bli som för mig- bättre efter ca 4 månader. Ja, förrutom samlagssmärtor då som tillkommit smygande.

Hibiskus: Så tråkigt att höra! Du som var så mkt bättre redan i somras! Har det hänt något sedan dess som orsakat försämringen?
Jo tack- vissa dagar känns det faktiskt helt ok här. Det som blev bättre efter TVT operationen, förrutom inkontinensen då, var känslan av att urinröret dras nedåt. Det har faktiskt släppt. Däremot hänger det fortfarande, men kanske inte lika mkt. Hur som helst så känner jag inte av det lika mkt. Efter toabesök, kissat, så känns det som att jag vill trycka ut luft som samlats där samt att urinröret ramlar ut lite mer men annars känns det oftast ok. Vissa dagar riktigt bra. Idag är en sådan dag. Jag kam använda jeans utan obehag och jag kan sitta på huk utan att allt trycker på och vill ut. Och jag kan sätta mig ner utan smärta från urinröret. Idag tänkte jag på hur bra det kändes idag. Kändes stark i underlivet igen, inte som innan men så mkt bättre. Tyvärr vet jag att det varierar kraftigt från ena dagen till den andra. Fattar inte varför. Bäst tycks jag vara från ägglossning till mens. Känns som om den ökade sekretbildningen innan ägglossning bidrar till att urinröret halkar ner mer. Knepigt...
Jag har ju aldrig haft några direkta problem att sköta magen och nu är det i stort sett som innan förlossningen. Skillnaden är väl bara att jag måste gå direkt när jag känner att det tränger på för väntar jag tills reflexen går över funkar det inte. Men så kanske det är för alla? Minns knappt hur det var innan längre. Direkt efter förlossningen kunde jag dock inte bajsa alls pga nervskada, övergående tack och lov. Hade noll kraft och fick stå upp och lita på naturlagen. Gräsligt.
Jag känner också min livmodertapp lågt ibland. Ffa känns den bakåt på något skumt sätt men de påstår att livmodern sitter där den ska. Litar man på det? Njae...
Usch vad jag lider med dig! Detta är så gräsligt.. Kan du inte be om ett återbesök igen?
Jag ska köpa en elstimulator som ska knipa åt mig. Jag tycker det är svårt själv. Ska bara kolla med Eva i Linköping så det är ok.
Hoppas du får svar på vad och varför du känner som du gör!

Jorban- Vill du föda vaginalt? Alltså- vill du ha den upplevelsen? Själva förlossningen behöver inte innebära em försämring men det finns ju inga garantier. Annars- stå på dig om ett snitt!

Jorban: Jag gjorde planerat snitt med mitt första barn och det var toppen. Stog vid sängkanten 3-4 timmar efter snittet (jmf med 12-15 timmar efter min VF), riktigt ont i ett par dagar och ytterligare ont i kanske två veckor. Jobbigt att resa sig och att vända sig i sängen men annars inget. Ingen smärta när jag kissade, bajsade utan problem, inga proppar, blodförlusten var 400 ml ( jämfört med 1800 ml vid min VF) och ffa var jag pigg och helt som innan i mitt underliv. Ett sår på magen och inget annat. Ett sår som knappt syns längre. Har lite känselbortfall runt ärret men det märker jag bara om jag tar på ärret med fingrarna.

Stå på dig- som sagt- det är inte lätt att fixa ett underliv som tagit skada. Och det går aldrig att återskapa det som en gång var.