Fortsättningstråd Framfall/slid eller livmoder

Che71! Please försök att träffa någon annan duktig läkare ( Eva t ex). Jag är övertygat att det finns hjälp att få. Ge inte upp! Styrkekramar!

Ännu stygn kvar efter 9 veckor. Ska på återkomtroll på tisdag då klipper dom bort stygnen

Nej dom klippte inte bort ja skulle vänta en månad till... O inge sex. Så besviken. Dom fick inte tag på stygnet så dom kunde ta bort det... Det var genomskinlig tråd så dom kunde inte se den men känna den. Ärsch den kan sitta det gör inget sa dom.. Är sååå ledsen och besviken

Tänkte passa på att presentera mig. Har varit i tråden en stund men har inte ?vågat? skriva något förrän nu. Jag födde barn för snart sex månader sen. Hade ett långt värkarbete på tre dagar. Eftersom det var fullt på BB ville de inte ha in oss innan värkarna var fullt etablerade. Tror tyvärr att detta gjorde att jag kom in lite väl sent och jag var spänd i kroppen när jag kom in. Eftersom det var fullt, så blev vi skickade till ett annat BB lite längre bort. När jag kom in var jag redan öppen 7 cm och hade kraftiga värkar. På BB fick vi ett rum och det flöt på snabbt. Redan efter en timme var jag öppen 10 cm, sen tog det stopp. Det blev skiftbyte och personalen som var rätt frånvarande under mitt värkarbete och endast satt vid datorn när de väl var inne i rummet, försvann helt i 40 minuter. När det nya skiftet kom in gick vi igenom mitt förlossningsbrev och lite annat, 1 timme senare fick jag krysta. Hade inte tömt blåsan på nästan 5 timmar, så detta gjordes när 1 timmes krystbarbete inte gett någon effekt. Jag hade då över 1 liter i blåsan som tömdes ut. Då hade jag också börjat bli riktigt värksvag, så värkstimulerande sattes in. Efter det kommer vår dotter äntligen ut 40 minuter senare. Ingen sugklocka eller EDA, endast lustgas som smärtlindring. Däremot fick de hålla isär mina ben i gynställning under krystningarna, för jag var för spänd i både ben och bäckenbotten. Sprack genom hela mellangården men som tur var klarade sig sfinktern (grad 2). Min uppfattning från BB var att jag hade fått en väldigt liten inre bristning samt något stygn på vardera blygdläpp, totalt fem stygn bara. Jag försökte kolla själv med en spegel men kunde inte se något pga svullnaden. Frågade även BB-personalen men de kunde inte läsa ut något mer från journalen. Jag hade så ont att jag inte kunde vända mig i sängen eller gå utan hjälp. Kunde inte kissa eller tömma tarmen pga kraftiga kramper. Innan jag åkte hem från BB fick jag därför ta till Resulax för att undvika förstoppning. Allt detta trodde jag var helt normalt, jag hade haft en fin och bra förlossning enligt min barnmorska.

Även om jag nu i efterhand kan se att jag hade en lång och tuff förlossning, så tyckte jag direkt efteråt att det inte var så farligt. Däremot har tiden efter förlossningen varit en riktig utmaning. Har haft riktigt ont i flera månader. Hade feber och flera infektioner den första månaden. Kunde inte kissa det första dygnet och blev därför tappad flera gånger. Har fortfarande svårt att känna av när jag är kissnödig, så försöker att gå var 3-4:e timme. Stygnen gick upp efter tre dagar, så jag gick länge med ett öppet sår i mellangården. Att jag hade blivit sydd i hela mellangården upptäckte jag en vecka efter förlossningen, när jag själv skulle försöka kontrollera de stygn som hade lossnat. Detta efter att jag trodde att hela underlivet höll på att lossna, när kvarvarande fosterhinnor kom ut. Då hade även den värsta svullnaden släppt, så att jag kunde se tydligare. Fick en chock av hur det såg ut. Halva mellangården var borta och jag hade ett öppet sår i den del som var kvar, endast ett stygn var kvar närmast/på sfinktern. Kunde inte göra nummer 2 pga kramper i ändtarmen, gissningsvis var det bristningen/sprickor efter förlossningen som var svårläkta. De värsta kramperna släppte efter två månader men jag kan fortfarande känna av det ibland, även nu sex månader efteråt men för tillfället är det äntligen hanterbart. Pga smärtorna och kramperna fick jag ett kraftigt spänningstillstånd i alla muskler runtomkring. Detta gjorde det ännu svårare att göra nr 2, så jag fick ta fram olika metoder för att få det att fungera. Det värsta spänningstillståndet i musklerna har jag äntligen har fått bukt med hjälp av en superbra sjukgymnast och stretchövningar. Däremot kan jag fortfarande inte sitta, vet inte om det beror på musklerna, svanskotan eller om något annat. Det har blivit bättre men jag kan inte sitta mer än ett par minuter, så jag sitter mest på sidan i en fåtölj. Jag känner fortfarande inte om jag är kiss- eller bajsnödig längre på samma sätt som tidigare. När jag kissar är kisstrålen mycket längre bak och det känns som jag kissar från slidan när strålen är riktigt svag. Att göra nr 2 är fortfarande jobbigt och jag måste se till att gå direkt när jag får känningar, annars kan jag få vänta länge, eller till och med till nästa dag.

Resultatet efter min förlossning är en halverad mellangård, en bakre försvagning och en "lite" förslappad främre slidvägg. Mellangården och den bakre försvagningen ska opereras relativt snart och jag hoppas att det blir bra. Den främre försvagningen hoppas jag kan bli lite bättre med tiden. Slutade amma efter tre månader pga för snabb viktnedgång, då försvann även de värsta tyngdkänslorna. Under 2 månader var den främre slidväggen lite bättre, men tyvärr gick det tillbaka igen när jag lyfte något som var lite tyngre än vanligt. Jag kämpar med knipet och styrkan i bäckenbotten men det är fortfarande väldigt svagt. Vid mens känns allt ännu svagare. Jag antar att mina spända muskler och den långa krystningen vid förlossningen har satt sina spår. Samt att jag har varit för mycket stillasittande efter förlossningen.

Är det någon som har haft en liknande upplevelse som har blivit bra, eller i allfall blivit lite bättre efteråt. Just nu behöver jag lite pepp. 

Zenitz

Beklagar verkligen dina besvär ..ingen ska behöva ha det så.

Mitt barn är nu 19 månader. Förlossningen slutade med sugklocka o yttre press samt värkstimulerande och bebis kom ut med pannan först o det blev perineumbristning grad 2 .

Jag som alltid varit förlossningsrädd o efter 6 missfall var livrädd o gick i samtal med både barnmorska o läkare på specialist mvc men blev nekad snitt. Jag hade också bara lustgas (jag hoppades nämligen slippa värkstimulerande o sugklocka men jag kämpade förgäves)

Jag hade inte särskilt ont i underlivet efteråt konstigt nog..var bara så glad att bebis o jag överlevt förlossningen.

Men 3 veckor efter förlossningen kändes det konstigt o jag upptäckte en kula i slidöppningen. Barnmorskan konstaterade främre slidväggsframfall.

Jag var förtvivlad. Det kändes som att något skavde o tyngde alltid. Ammade 4 månader o sen ville de vänta o se så först 8 månader efter förlossningen kom jag till läkare. Då hade vi inte ens försökt ha samlag så jobbigt upplevde jag det med underlivet.

Jag kom till uroterapeut o fick prolapsring för de ville fortfarande vänta o se. Ringen hjälpte inte så mycket o jag fick svamp o ont. Den togs ut efter några månader o då såg det bättre ut sa läkaren. Det kändes lite bättre o kulan syns inte men vissa dagar är tyngdkänslan där men mindre o mindre.

Däremot har det bildats som en flik baktill i slidöppningen som lätt spricker o blir sår. Så samlag senast för 7 månader sen sorgligt nog o sammanlagt 3 gånger sen förlossningen. Läkaren sa vid senaste undersökningen att framfallet var läkt men att detta med det ihopläkta fliken får jag lära mig stå ut med..smörja med olivolja varje dag o bedövningsgel vid samlag. Känns inge vidare men jag kan i alla fall kissa o bajsa normalt men är alltid rädd att lyfta för tungt o att göra det sämre igen.

Hej, beklagar din förlossning. Ingen höjdare.
Skönt att du ska opereras rel snart iaf. Då finns goda chanser till återhämtning. Det kan ta tid efter en op att bli återställd- för mig tog det ett år innan det blev någorlunda men idag har det blivit så mkt bättre. Inte som före förlossningen men nu har jag bara utbuktning ibland.

Tack che71 och Minnie7! Vad skönt att höra att ni har blivit bättre, det ger hopp om att mitt också kan bli bättre! 

Jag ville inte heller ha EDA och liknande för att slippa ta värkstimulerande. Hade nog fått sugklocka också om jag inte specifikt hade skrivit att jag ville undvika det. Vet inte vad som hade blivit bäst dock, nu tog det längre tid istället. 

che71, de borde kunna göra något med din flik baktill tycker jag. Har du testat att få ett andra utlåtande från en annan läkare? Spontant känns det relativt enkelt att fixa men jag kan ha fel.

Minnie7, menar du utbuktning bak eller fram?

Det är mitt urinrör och främre vägg som glider ner ibland som en bulle i öppningen. Men det är hanterbart nu.

[quote=76125022][quote-nick]Zenitz skrev 2015-12-16 17:41:25 följande:[/quote-nick]Tänkte passa på att presentera mig. Har varit i tråden en stund men har inte ?vågat? skriva något förrän nu. Jag födde barn för snart sex månader sen. Hade ett långt värkarbete på tre dagar. Eftersom det var fullt på BB ville de inte ha in oss innan värkarna var fullt etablerade. Tror tyvärr att detta gjorde att jag kom in lite väl sent och jag var spänd i kroppen när jag kom in. Eftersom det var fullt, så blev vi skickade till ett annat BB lite längre bort. När jag kom in var jag redan öppen 7 cm och hade kraftiga värkar. På BB fick vi ett rum och det flöt på snabbt. Redan efter en timme var jag öppen 10 cm, sen tog det stopp. Det blev skiftbyte och personalen som var rätt frånvarande under mitt värkarbete och endast satt vid datorn när de väl var inne i rummet, försvann helt i 40 minuter. När det nya skiftet kom in gick vi igenom mitt förlossningsbrev och lite annat, 1 timme senare fick jag krysta. Hade inte tömt blåsan på nästan 5 timmar, så detta gjordes när 1 timmes krystbarbete inte gett någon effekt. Jag hade då över 1 liter i blåsan som tömdes ut. Då hade jag också börjat bli riktigt värksvag, så värkstimulerande sattes in. Efter det kommer vår dotter äntligen ut 40 minuter senare. Ingen sugklocka eller EDA, endast lustgas som smärtlindring. Däremot fick de hålla isär mina ben i gynställning under krystningarna, för jag var för spänd i både ben och bäckenbotten. Sprack genom hela mellangården men som tur var klarade sig sfinktern (grad 2). Min uppfattning från BB var att jag hade fått en väldigt liten inre bristning samt något stygn på vardera blygdläpp, totalt fem stygn bara. Jag försökte kolla själv med en spegel men kunde inte se något pga svullnaden. Frågade även BB-personalen men de kunde inte läsa ut något mer från journalen. Jag hade så ont att jag inte kunde vända mig i sängen eller gå utan hjälp. Kunde inte kissa eller tömma tarmen pga kraftiga kramper. Innan jag åkte hem från BB fick jag därför ta till Resulax för att undvika förstoppning. Allt detta trodde jag var helt normalt, jag hade haft en fin och bra förlossning enligt min barnmorska.

Även om jag nu i efterhand kan se att jag hade en lång och tuff förlossning, så tyckte jag direkt efteråt att det inte var så farligt. Däremot har tiden efter förlossningen varit en riktig utmaning. Har haft riktigt ont i flera månader. Hade feber och flera infektioner den första månaden. Kunde inte kissa det första dygnet och blev därför tappad flera gånger. Har fortfarande svårt att känna av när jag är kissnödig, så försöker att gå var 3-4:e timme. Stygnen gick upp efter tre dagar, så jag gick länge med ett öppet sår i mellangården. Att jag hade blivit sydd i hela mellangården upptäckte jag en vecka efter förlossningen, när jag själv skulle försöka kontrollera de stygn som hade lossnat. Detta efter att jag trodde att hela underlivet höll på att lossna, när kvarvarande fosterhinnor kom ut. Då hade även den värsta svullnaden släppt, så att jag kunde se tydligare. Fick en chock av hur det såg ut. Halva mellangården var borta och jag hade ett öppet sår i den del som var kvar, endast ett stygn var kvar närmast/på sfinktern. Kunde inte göra nummer 2 pga kramper i ändtarmen, gissningsvis var det bristningen/sprickor efter förlossningen som var svårläkta. De värsta kramperna släppte efter två månader men jag kan fortfarande känna av det ibland, även nu sex månader efteråt men för tillfället är det äntligen hanterbart. Pga smärtorna och kramperna fick jag ett kraftigt spänningstillstånd i alla muskler runtomkring. Detta gjorde det ännu svårare att göra nr 2, så jag fick ta fram olika metoder för att få det att fungera. Det värsta spänningstillståndet i musklerna har jag äntligen har fått bukt med hjälp av en superbra sjukgymnast och stretchövningar. Däremot kan jag fortfarande inte sitta, vet inte om det beror på musklerna, svanskotan eller om något annat. Det har blivit bättre men jag kan inte sitta mer än ett par minuter, så jag sitter mest på sidan i en fåtölj. Jag känner fortfarande inte om jag är kiss- eller bajsnödig längre på samma sätt som tidigare. När jag kissar är kisstrålen mycket längre bak och det känns som jag kissar från slidan när strålen är riktigt svag. Att göra nr 2 är fortfarande jobbigt och jag måste se till att gå direkt när jag får känningar, annars kan jag få vänta länge, eller till och med till nästa dag.

Resultatet efter min förlossning är en halverad mellangård, en bakre försvagning och en "lite" förslappad främre slidvägg. Mellangården och den bakre försvagningen ska opereras relativt snart och jag hoppas att det blir bra. Den främre försvagningen hoppas jag kan bli lite bättre med tiden. Slutade amma efter tre månader pga för snabb viktnedgång, då försvann även de värsta tyngdkänslorna. Under 2 månader var den främre slidväggen lite bättre, men tyvärr gick det tillbaka igen när jag lyfte något som var lite tyngre än vanligt. Jag kämpar med knipet och styrkan i bäckenbotten men det är fortfarande väldigt svagt. Vid mens känns allt ännu svagare. Jag antar att mina spända muskler och den långa krystningen vid förlossningen har satt sina spår. Samt att jag har varit för mycket stillasittande efter förlossningen.

Är det någon som har haft en liknande upplevelse som har blivit bra, eller i allfall blivit lite bättre efteråt. Just nu behöver jag lite pepp. [/

Hej! Så tråkigt att läsa att en till har hittat hit. Jag blir upprörd varje gång när en ny kvinna drabbas. Zenitz, utifrån det du beskriver kan det vara så att du har fått nervskada och det är därför du har svårt att känna av när du är kissnödig. Barnet har ju tryckt på nerver under minst 2 timmar. Enligt en bra doktor som jag konsulterade i USA pga min skada, så tar det två år innan skadad nerv återställer sig så mycket det är möjligt, så forhoppninhsvis blir det bättre just med detta problem. Vidare är det nog bra idé att göra ultraljud av levator muskel för att säkerställa om muskeln inte lossnat från benet med tanke på svag knippgörmåga. Det är också viktigt att kolla om ditt livmoder inte är nedsjunken. Hoppas att du har träffat bra Urogynecolog som kan ställa rätt diagnos och operera allt som ska fixas på en gång. Förresten, vet du orsaken till fördröjningen under förlossningen. Låg din dotter i panbjudning? Min son var i djup tvärställning ( i profil), detta resulterade 4 timmar krystning, värkstimulerade och yttre press under 15 min, ingen bristning men framfall av alla organ i bäckenbotten. Enligt Socialstyrelsens register har jag inga skador , då det registreras bara bristningar... Zenitz, har du haft ett bra hjälp och vård efter förlossningen. Vad sa barnmorskan på efterkontroll? Var det hon som remitterade till läkare?