Fortsättningstråd Framfall/slid eller livmoder

Tack för hjälpen M och Z! Ringde till Linköping idag o har nu fått en tid den 24/2. Så skönt! Tänkte att det vore bäst o skriva ner mina symptom o funderingar på papper... Jag börjar alltid gråta när jag ska prata om detta så jag är rädd att jag inte kommer få fram det jag vill annars!

Vad skönt Minnie att du börjar kunna gå vidare. Det är inte lätt detta. Förståelsen är ju minimal från samhället sida! Är jättechockad över fen dåliga eftervården, man övertalar o tutar i oss kvinnor att vi ska föda vaginalt o sen vill man inte följa upp o ta tag i de skador som uppstår. Visst vi får komma på efterkontroll men iaf min BM som förvisso var sympatisk kunde inget alls om mina problem.

Minnie7 och che71, har ni kunnat gå vidare från förlossningsskadan och fått ett bra liv nu? Jag sörjer fortfarande mitt förändrade underliv och skadan jag fått. Jag tycker att kisstrålen lever sitt eget liv och framväggen känns hängig, även om läkare tycker att den är ok. Är också rädd för allt som kan förvärra det. Lyfter inget tungt och har tom svårt för promenader pga av obehaget. Vet att jag nu borde träna upp core nu mer än nånsin men det är svårt. Är rädd att det alltid ska kännas såhär.

Che71

Vad skönt att det blivit bättre men vilken tid det tog! Verkar jobbigt dock med den där fliken...

Zenitz:

Hur mår du efter operationen?

Jag tycker att det psykiska nästan år jobbigare ibland än det fysiska. Har börjat prata med psykolog, känns ju skönt att gråta av sig när jag är där. Men jag har fortfarande lika svårt att tackla känslorna av hopplöshet o oro inför framtiden.

Dagen börjar med ångest över att jag inte ska sköta magen, om det inte går mår jag dåligt hela dagen sedan o är orolig över att det inte ska gå nästa dag. Så knäppt! Skulle säkert gå mkt bättre utan oron. Har haft förstoppningsproblematik sedan tidigare vid miljöombyte så för mig är det psykiskt till stor del tror jag. Har bokat läkartid för att få hjälp med att trappa ner på laxerande eller råd om byte till ngt annat...

När jag väl skött magen kommer ångesten ändå sköljande över mig. Känner mig äcklig o har svårt att acceptera hur jag ser ut. Är ledsen över allt jag inte kommer kunna göra i framtiden...

Men helst av allt vill jag bara slippa den konstanta otäcka känslan av öppenhet, att det känns blött även att det inte är det o att ngt sitter mellan benen. Någon som känner igen det?

Hur har ni gjort för att tackla den psykiska biten? Känns så dumt o sitta hemma o gråta varje dag under föräldraledigheten!!!

Kram!

Che71

Vad skönt att det blivit bättre men vilken tid det tog! Verkar jobbigt dock med den där fliken...

Zenitz:

Hur mår du efter operationen?

Jag tycker att det psykiska nästan år jobbigare ibland än det fysiska. Har börjat prata med psykolog, känns ju skönt att gråta av sig när jag är där. Men jag har fortfarande lika svårt att tackla känslorna av hopplöshet o oro inför framtiden.

Dagen börjar med ångest över att jag inte ska sköta magen, om det inte går mår jag dåligt hela dagen sedan o är orolig över att det inte ska gå nästa dag. Så knäppt! Skulle säkert gå mkt bättre utan oron. Har haft förstoppningsproblematik sedan tidigare vid miljöombyte så för mig är det psykiskt till stor del tror jag. Har bokat läkartid för att få hjälp med att trappa ner på laxerande eller råd om byte till ngt annat...

När jag väl skött magen kommer ångesten ändå sköljande över mig. Känner mig äcklig o har svårt att acceptera hur jag ser ut. Är ledsen över allt jag inte kommer kunna göra i framtiden...

Men helst av allt vill jag bara slippa den konstanta otäcka känslan av öppenhet, att det känns blött även att det inte är det o att ngt sitter mellan benen. Någon som känner igen det?

Hur har ni gjort för att tackla den psykiska biten? Känns så dumt o sitta hemma o gråta varje dag under föräldraledigheten!!!

Kram!

Ja har läst era inlägg o ingen av er har haft det lätt (har det lätt). Man måste ju få vara ledsen o med tiden så kanske det blir bättre. Men det är så lätt o känna sorg över att det blev så här, vi tänker ju alla på det här med snitt i stället! O man blir så förbannad på förlossningsvården när man tänker på det!

Jag har ju en tid hos Eva så får jag får se vad hon säger. Borde försöka tänka på nåt annat tills jag kommer dit! Är så rädd bara att hon kommer säga att det antingen inte kommer bli så mkt bättre av sig självt och/eller att det inte hjälper med op.

Känner ngn igen känsla av öppenhet mellan benen o att det typ känns blött fast det inte är det? O som en luftbubbla ibland?

Kan inte bajsa längre utan att överdosera laktulos så det verkar ju vara vanebildande. Tar även bulkmedel sedan en tid tillbaka. Vet någon hur det är med tex movicol, är det också vanebildande?

Hur gör man förresten för att klistra in det meddelande man svarar på, det i grått?

Finns ett citera tecken uppe till höger i varje inlägg.

Jag kommer ihåg den där känslan du beskriver...luft o blött o öppet...ja.

Tips för magen....kiwi, päron, Visiblin eller Lunelax (pulver att blandas i vatten, finns på apoteket) Ortis frukt o fibertabletter, kaffe med kokosolja i (gott också!

Hittade detta om Movicol, verkar ok...